Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Barnmorskan ett stort stöd när ett barn föds dött

Publicerad: 22 december 2003, 10:46

Varje år föds 300-350 barn som är döda vid födseln. Oftast rekommenderas föräldrarna en normal förlossning. Enligt en ny avhandling upplevs barnmorskan och undersköterskan då som ett viktigt stöd. Det är också viktigt för föräldrarna att hålla i barnet och att få ett fotografi av det.


Socionomen Karin Säflund har i sin avhandling från Karolinska institutet följt föräldrapar som fått ett dödfött barn, och kartlagt deras erfarenheter. Hon har också intervjuat ett stort antal gynekologer och studerat hur sjukvårdspersonalen hanterar dessa traumatiska händelser.  Att få ett dödfött barn är speciellt svårt eftersom det sällan finns möjlighet till förberedelse. Barnets död konstateras ofta i samband med en ultraljudsundersökning. Ögonblicket då informationen gavs kunde föräldrarna ofta återge ordagrant. Enligt Karin Säflunds studier gav 92 procent av gynekologerna beskedet direkt till kvinnan, utan att invänta någon anhörig.  De flesta kvinnor ansåg det självklart att kejsarsnitt skulle göras, men rekommenderades oftast en normal förlossning. I efterhand uppgav de flesta föräldrar att de hade förstått varför, och var nöjda med upplevelsen. Vid förlossningen upplevdes barnmorskan och undersköterskan oftare som viktigare än gynekologen.  Efter förlossningen uppmuntras föräldrarna att hålla i sitt barn, vilket de flesta också gjorde. De flesta tyckte först att tiden med barnet varit tillräcklig, men i efterhand att den varit för kort. Vissa av föräldrarna som inte hade hållit i barnet ångrade sig efteråt. 55 procent av gynekologerna ansåg att det var viktigt att eventuella syskon också fick se barnet.  Att få ett minne av det döda barnet, som en hårlock eller ett hand- eller fotavtryck var viktigt för de flesta föräldrar. 88 procent av föräldrarna tyckte att det var mycket viktigt att få ett foto av barnet. Föräldrarna uppmuntrades även att ge barnet ett namn. Speciellt kvinnliga gynekologer tyckte att detta var viktigt.  För många var det också viktigt att få veta varför barnet hade dött. För att ta reda på orsaken är obduktion ofta nödvändigt. De flesta gynekologer accepterade ett nej till obduktion utan att ställa frågan på nytt. Även om obduktionen inte visade varför barnet dött var det få som ångrade att den hade gjorts.  Karin Säflund är verksam vid Danderyds sjukhus, där hon försvarade sin avhandling den 12 december.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev