Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Bättre koll på små flimmervariationer

Publicerad: 26 april 2006, 08:55

Forskare från Lund har förfinat mätningen och därmed behandlingen av förmaksflimmer. En nyutvecklad teknik zoomar in svängningarna som den vanliga apparaturen missar.


Förmaksflimmer är den absolut vanligaste typen av hjärtrytmrubbning. Förekomsten ökar med åldern och hos 60- till 70-åringar är mellan 4 och 5 procent drabbade. För att kunna stabilisera hjärtrytmen och få bort symtomen med hjärtklappning, andfåddhet och trötthet, används dels läkemedel, dels så kallad elkonvertering där hjärtat "chockas" med elektricitet för att tvingas in i normal sinusrytm.

Men inte alla patienter svarar tillfredställande på elkonvertering. Efter ett år har tre fjärdedelar av patienterna återfått sitt förmaksflimmer. Att hitta ett sätt att i förväg gallra ut de patienter med störst möjlighet att svara på behandlingen är därför något som många kardiologer efterlyst.

Vid Lunds universitet har ett tvärvetenskapligt samarbete mellan elektroingenjörer och hjärtläkare nu lett fram till just detta.

Med en helt ny metod, så kallad tid-frekvensanalys av flimmervågor, som används tillsammans med EKG kan det bli möjligt att isolera den fjärdedel av alla förmaksflimmerpatienter som svarar på elkonvertering.

Det visar resultatet från en nyligen avslutad studie från hjärtkliniken vid Universitetssjukhuset i Lund.

- Det är de med lägst flimmerfrekvens som står kvar på normal rytm efter ett år. Vi har hittat ett slags "cutoff-värde" för flimmerfrekvensen som visar när det är mest sannolikt att elkonvertering kommer att fungera, säger kardiologen Carl Meurling, överläkare vid hjärtklinikens lungdivision.

Enligt honom är Lundastudien av 175 förmaksflimmerpatienter den hittills största i världen som gjorts med   den nya tekniken. Resultaten är nu inskickade till en ledande europeisk vetenskaplig tidskrift.

Tekniken har utvecklats av Leif Sörnmo, professor i medicinsk signalbehandling vid Lunds universitet och hans kollega Martin Stridh. Sedan 1997 har de i tätt samarbete med kardiologer arbetat med att ta fram den nya tid-frekvensanalysen.

För kardiologin innebär metoden ett jättekliv framåt, anser Leif Sörnmo. Där tidigare metoder fångade medelutseendet av förmaksflimmerkurvor över flera minuter, kan den nya tekniken mäta förändringarna från sekund till sekund och ge en dynamisk beskrivning av såväl flimmerkurvornas frekvens som form.

- Den tidigare tekniken kunde bara ge en mycket summarisk statistik över förmaksflimrets egenskaper. Den nya metoden gör att man ser fler komplexiteter, till exempel de patienter som går mellan flimmer och korta episoder av ett slags fladder, säger Leif Sörnmo.

Än så länge befinner sig metoden på grundforskningsstadiet och någon kommersiell teknik finns inte tillgänglig ännu. Utveckling pågår dock, och när detta är klart tror Leif Sörnmo att metoden kan komma att få många tillämpningsområden utöver den forskning som nu gjorts på elkonvertering.

- Att studera hur olika läkemedel påverkar hjärtrytmen är ett sådant exempel, säger Leif Sörnmo.

Hans samarbetspartner Carl Meurling ser stora framtida behandlingsmöjligheter inom kardiologin.

- Målet är att kunna sortera ut patienter till olika behandlingar så att vi slipper behandla förmaksflimmer slentrianmässigt, säger han.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev