Bestående störning av blodflödet i hjärnan hos våldsmän

Den 56-årige mannen försökte fly ut på en gata i centrala Göteborg. Men han blev upphunnen och nedhuggen med flera kraftiga yxhugg mot huvudet. Efter överfallet gick "yxmannen", som han snabbt döptes till av pressen, bärsärkargång mot alla han mötte.

Några minuter senare greps den 32-årige gärningsmannen. I förhör erkände han ytterligare två mord.

- Han är en av de sammanlagt 100 män som accepterade att ingå i ett forskningsprojekt samtidigt som de var under utredning här på den rättspsykiatriska avdelningen i Göteborg. Alla hade begått allvarliga våldsbrott, säger Anders Forsman, professor i rättspsykiatri vid Göteborgs universitet och verksam vid Rättsmedicinalverket i Göteborg.

Blodflödet avgjorde våldskontrollen  I ett försök att undersöka om det finns några biologiska förändringar som helt eller delvis kan förklara denna typ av våldshandlingar genomförde forskarna en rad olika undersökningar.

Bland annat utförde de blodflödesmätningar. Med hjälp av en spect-kamera, single photon emission computed tomography, och en radioaktiv isotop kunde forskarna mäta blodflödet och därigenom aktiviteten i olika delar av hjärnan.

Jämfört med friska kontrollpersoner hade våldsbrottslingarna signifikant nedsatt aktivitet i framför allt två områden av hjärnan: frontal- och tinningloberna.

Sedan tidigare vet man att hjärnans främre del har stor betydelse för bland annat planering och strukturering samt för kontroll och hämning av aggressiva impulser.

Tinningloberna, eller temporalloberna, är starkt förknippade med vår förmåga till förnimmelser. I närliggande områden finns också strukturer som är associerade till reglering av aggressivitet.

Schizofrena hade inga förändringar  Det samband som Anders Forsman och hans kollegor upptäckte var tydligt, framför allt hos människor med en mindre uttalad psykisk avvikelse. Bland dessa hade det stora flertalet en uttalad förändring av aktiviteten i en frontallob och/eller i en temporallob. Men hos personer med en allvarlig psykisk störning, som schizofreni, återfanns nästan inte dessa förändringar alls.

- De som normalt anses som mest friska gav alltså de mest avvikande provsvaren, säger Anders Forsman.  Fyndet väcker en rad frågor, eftersom personer med en mindre allvarlig psykisk störning är de som lagen normalt karakteriserar som tillräckligt friska för att dömas till fängelse.

Enligt Anders Forsman skulle det kunna vara så att de påvisade förändringarna markerar en ökad sårbarhet, det vill säga att de - i provocerande situationer - saknar förmåga att kontrollera sin aggressivitet.

Kvarstående störning efter fyra år  Frågan var om förändringen är permanent. Den första undersökningen genomfördes redan inom ett par månader efter det att brotten hade begåtts. Förändringarna skulle därmed kunna bero på själva gripandet eller någon annan tillfällig omständighet.

Men nu, i snitt fyra år senare, har forskarna upprepat undersökningen på nio personer.

- Resultaten är än så länge bara preliminära, men blodflödesstörningarna tycks finnas kvar. I så fall rör det sig om ett tidsstabilt drag i personligheten. Det skulle i framtiden kunna få betydelse vid bedömning av risk för återfall i nya allvarliga brott, säger Anders Forsman.

Ökad risk för skador på blod-hjärnbarriären  Forskarna mätte också halterna av olika biomarkörer i våldsmännens blod och ryggmärgsvätska, där en mängd olika nedbrytningsprodukter från hjärnan samlas - en  bild av hjärnans biokemi.  

- Det vi såg var att dessa människor hade ökad risk att ha skador på blod-hjärnbarriären, jämfört med friska och ej kriminella kontroller. Dessutom hade de förändringar av signalämnenas metaboliter, säger Anders Forsman.

Två metaboliter, eller nedbrytningsprodukter, var mer intressanta än andra: HVA, som bildas när signalsubstansen dopamin bryts ner, och 5-HIAA, som är en nedbrytningsprodukt av serotonin.  

Mönstret var tydligt. Ju mer uttalad psykopatisk personlighet personen ifråga hade, desto större var kvoten mellan dopamin och serotonin.

- Det verkar alltså som om dessa personer har ett förändrat förhållande i hjärnan mellan dopamin och serotonin, att det är för mycket dopamin i förhållande till serotonin. Det innebär i sin tur att vi har hittat en avvikelse som kanske går att åtgärda farmakologiskt, säger Anders Forsman.

Ny studie på häktet  Enligt Anders Forsman är urvalet av försökspersoner viktigt för hur resultaten av undersökningarna ska tolkas. I den aktuella studien innebar domstolens urvalsprocess för rättspsykiatriska bedömningar en form av selektion.

Därför studerar nu forskarna personer som häktats för lika allvarliga våldsbrott, men där domstolen ännu inte tagit ställning till eventuell rättspsykiatrisk bedömning.