Blandade känslor när hyrläkare försvinner från vårdcentralerna

Målet är att få ned hyrläkarnotan till noll. Men ute på vårdcentralerna finns det kritik mot att personalens arbetsmiljö försämras när ersättarna inte ersätts. Och fortfarande finns det läkare som gärna väljer stafettpinnen före en fast anställning i landstinget.

nder de senaste åren har en majoritet av landets landsting och regioner beslutat att stänga dörren för inhyrda läkare i primärvården. Landstinget i Östergötland var först med att fatta ett beslut om hyrläkarstopp redan år 2000. Efter det har nästan alla sjukvårdshuvudmän vidtagit olika åtgärder. Normalt innebär stoppen att hyrpersonal bara får tas in i undantagsfall och på dispens.

Effekten är påtaglig. Mellan år 2003 och år 2004 minskade kostnaderna för inhyrda läkare på vårdcentralerna med en tredjedel, från 604 miljoner kronor till 393 miljoner kronor. Det visar en enkätundersökning som Dagens Medicin har gjort.  Under förra året lyckades 18 av landets 21 sjukvårdshuvudmän dra ned på inhyrningen av läkare. Räknat i procent är det Landstinget Kronoberg som har haft störst framgång. Där minskade kostnaderna med 88 procent mellan 2003 och 2004. Räknat i kronor är det Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting som tar ledningen med en minskning på 43 respektive 39 miljoner kronor.

Det är bara i två landsting som utvecklingen går åt motsatt håll. I Östergötland, där kostnaderna tidigare har minskat, ökade utgifterna för hyrläkare med 2 procent. Det landsting som tar jumboplatsen är Västmanland, där kostnaderna ökade med hela 10 procent under fjolåret.

Huvudförklaringen är den turbulens som uppstod i samband med att landstinget gjorde en omtvistad upphandling av den privata familjeläkarverksamheten i Västmanland. Carema vann upphandlingen och ett stort antal privatläkare förlorade sina mottagningar, se även sidan 13.

- Upphandlingen ledde till att flera landstingsanställda familjeläkare gick över till Carema. Det har tyvärr medfört fler vakanser på den offentliga sidan och för att klara verksamheten har vi tvingats att ta in hyrläkare, säger biträdande landstingsdirektör Lena Burström.

Vilka åtgärder har då landstingen använt för att få ner kostnaderna för hyrläkare? De flesta landsting och regioner har infört restriktioner genom att lyfta upp beslutsrätten till förvaltnings- eller landstingsledningsnivå. Om en verksamhetschef vill fylla en tom plats med en inhyrd läkare måste han eller hon söka dispens hos primärvårdschefen, personaldirektören eller i vissa fall landstingsdirektören.

Flera landsting har pressat ned priserna genom att göra större upphandlingar av hyrläkare. Dessutom uppger många att de har satsat på rekrytering av både fasta läkare och vikarier.

Ett av de landsting som har lyckats anställa fler allmänläkare är Stockholm. Enligt en sammanställning från Sveriges Kommuner och Landsting ökade antalet läkare i primärvården i Stockholms läns landsting från 1 040 till 1105 mellan år 2003 och 2004. Under samma period minskade kostnaden för hyrläkare från 71 miljoner till 32 miljoner kronor. Lars Karlsson, ekonomidirektör vid Stockholms läns sjukvårdsområde, ser ett samband.

- Det är lättare att rekrytera allmänläkare idag jämfört med för bara två år sedan. Dessutom har hyrläkarstoppet inneburit att det är lättare att hitta vanliga vikarier, säger han.

Flera landsting pekar på samma sak. Under hotet att inte få några jobb alls har flera läkare valt att lämna bemanningsföretagen för att ta fast jobb eller jobba som vikarie. Men även om bemanningsföretagen har fått det tuffare finns det fortfarande ett stort antal läkare som väljer att jobba som hyrläkare.

- Den största skillnaden är nog att det är färre som har hyrläkarjobbet som sin enda inkomstkälla. En del som frilansade på heltid tidigare har gått tillbaka till landstingen för att ha en trygg tjänst i botten, säger Ulla Tansen, vd på Rent-a-Doctor.

Den restriktiva hållningen mot hyrläkare har också förändrat landstingens beställningsmönster. För ett par år sedan var det inte ovanligt med kontrakt som löpte över mycket långa perioder. Dispensförfarandet har lett till att det numera är vanligare med korta kontrakt och sena beställningar. Dessutom har kraven höjts och konkurrensen mellan företagen hårdnat.

- Det är svårare att få ut läkare som inte är färdiga specialister i dag. Om uppdragsgivaren väl beslutar sig för att hyra in en läkare vill de ha en som är specialist i allmänmedicin, säger Ulla Tansen.

Det finns inga uppgifter om exakt hur många läkare som jobbar som hyrläkare. 2002 gjorde Distriktsläkarföreningen, DLF, en stafettläkarenkät som visade att cirka 700 av föreningens medlemmar hade jobbat som stafettläkare året före. För att undersöka vad som har hänt sedan hyrstoppen infördes skickades en ny enkät ut strax före jul.

- Vi har inte hunnit ta fram resultatet ännu. Jag misstänker att antalet hyrläkare har minskat. Men att det fortfarande finns folk som föredrar tillfälliga uppdrag framför en anställning inom landstinget är det ingen tvekan om, säger föreningens ordförande Benny Ståhlberg.

Den förra enkäten visade att var tredje stafettläkare hade sagt upp sig från fasta distriktläkartjänster. De vanligaste förklaringarna var ett missnöje med lönen, arbetsmiljön och ledarskapet inom landstinget. Många läkare pekade också på att stafettjobben gav dem mer inflytande över de egna arbetstiderna.

En färsk studie som omfattar närmare 800 stafettläkare i USA visar att det ofta är erfarna läkare som väljer dessa jobb för att kunna trappa ned på tempot i slutet av karriären. Flexibla arbetstider och möjligheten att kunna jobba deltid var de främsta argumenten för att välja bort en fast anställning.   Ola Bergström, ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Göteborg, tror att det i stort sett är samma faktorer som styr läkarna i Sverige.

- Men det som verkar vara unikt för Sverige är att en del väljer att jobba som stafettläkare därför att de är direkt missnöjda med landstinget som arbetsgivare, säger Ola Bergström, som just inlett ett större forskningsprojekt om tillfällig arbetskraft i sjukvården tillsammans med en kollega.  Att hyrläkarstoppen har fått en positiv effekt på landstingens ekonomi är det ingen tvekan om. Men hittills har åtstramningen inte löst bristen på allmänläkare.

På flera håll kämpar primärvården fortfarande med besvärliga vakanser. Hyrläkare har försvunnit - men det finns ingen som ersätter ersättarna. Under 2003 hyrde till exempel Region Skåne in läkare för 24 miljoner kronor. Förra året bantades kostnaden ned till 9 miljoner kronor. Samtidigt hade regionen bara ett tillskott på fyra allmänläkare.

Enligt Benny Ståhlberg, som också är ordförande i Östra Skånes läkarförening, har hyrstoppet medfört en ökad arbetsbörda för personalen i de områden som brottas med tomma läkartjänster. Ett exempel är Vårdcentralen i Lönsboda. Under de senaste fyra åren har vårdcentralen bemannats med en eller två hyrläkare. Nu finns det ingen läkare alls. I väntan på rekryteringen av en ordinarie läkare hänvisas patienterna till grannvårdcentralen i Osby.

- För att göra det bästa av situationen har vi valt att säkra upp bemanningen på de större vårdcentralerna. Bland annat har vi förstärkt vårdcentralen i Lönsboda med fler distriktssköterskor, säger Ewald Ornstein, chef för primärvården i nordöstra Skåne.