Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Bli chef inte självklart karriärval för unga läkare

Publicerad: 28 februari 2006, 13:19

Bäst blir vården om den styrs av läkare. Det hävdar Läkarförbundet i den pågående debatten om vem som ska vara chef i sjukvården. Men ståndpunkten delas inte av alla unga läkare. Möt fyra AT-läkare i Kalmar som inte har något emot om chefen är sjuksköterska.


Läkarrollen har genomgått stora förändringar under de senaste 15-20 åren. Från att ha varit högst upp i sjukvårdshierarkin är läkaren i dag en del av ett team. Andra yrkesgrupper har fått ett större spelrum, framför allt sjuksköterskorna. Det är inte längre självklart att det är en läkare som är chef för en sjukhusklinik eller en vårdcentral. En lagändring 1997 gjorde det möjligt för andra yrkesgrupper att söka dessa chefsjobb. I dag har cirka 60 procent av verksamhetscheferna i primärvården en annan bakgrund än läkarens. På sjukhusklinikerna är fortfarande läkarna i klar majoritet som chefer, men också här gör andra yrkesgrupper sitt intåg.

Detta är bakgrunden till den chefstrid som blossade upp strax före årsskiftet. På ena sidan står Läkarförbundet som hävdar att verksamhetscheferna inom sjukvården bör vara läkare. På andra sidan befinner sig arbetsgivarna och andra yrkesgrupper som menar att det inte alltid är den medicinska kompetensen som ska väga tyngst.

Men hur ser de unga läkarna på sin roll och på chefskapet i vården? För de fyra AT-läkarna Karolina Larsson, Pelle Baeck, Erik Scherman och Susanna Holmqvist på Länssjukhuset i Kalmar är det inte självklart att chefen ska vara läkare. Det framgår när Dagens Medicin träffar dem i sjukhusets personalmatsal för ett samtal om läkarrollen och den pågående debatten om chefskapet i vården.

Den som är chef måste ha vårderfarenhet och medicinsk insikt, men det behöver inte nödvändigtvis vara en läkare. Det viktiga är att personen har goda chefs- och ledaregenskaper. Att ha en duktig sjuksköterska som chef ser de inte som ett problem.

- Däremot kan det nog ibland vara svårt för en sjuksköterska att leda läkare. Inte för att läkare är ovilliga att underordna sig andra yrkesgrupper, det beror nog mera på ansvarshierarkin, att läkaren alltid har det yttersta medicinska ansvaret för patienten, säger Erik Scherman.

Också Karolina Larsson tror att det är detta ansvar som gör att läkare anses svåra att styra över.

- Varje dag tvingas du som läkare att fatta kanske livsavgörande beslut på egen hand. I denna roll står du beslutsmässigt över andra yrkesgrupper och har det sista ordet. Allt detta gör att man blir ganska självständig, säger hon.

Karolina Larsson och hennes tre AT-kollegor påbörjade sin tjänstgöring på sjukhuset i höstas, och har nu hunnit bli varma i kläderna. Vem som ska vara chef i vården är inte den fråga som känns mest angelägen i nuläget. Man har fullt upp att få sin egen roll som AT-läkare att fungera.

Men Pelle Baeck tror att läkarnas ledarskapsegenskaper är överskattade.

- Handen på hjärtat, hur god social förmåga har vi läkare? Vi tror att vi kan allt bara för att vi har läst på läkarlinjen. Vi är duktiga på att plugga och ta in kunskap, men det gör ju oss inte automatiskt till bra ledare och chefer, säger Pelle Baeck.

Han tycker inte heller att ledarskapsträningen på läkarlinjen i Stockholm var särskilt givande.

- Vi fick sno in oss som ett garnnystan och så skulle vi nysta upp oss. Jag vet inte om det var till någon större nytta. Inte blev vi bättre på att lyssna, leda och medla av det, säger han med ett skratt.

Alla fyra står i början av läkarkarriären. Det är nu de ska omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken. Samtliga tycker att det är bra att läkarrollen har förändrats, och att man i dag arbetar mera i team kring patienten.

- Vi som blir läkare i dag har en annan syn på läkarrollen. Att läkaren ska sitta på en piedestal känns omodernt. Det är viktigt att olika yrkesgrupper i vården samarbetar - det ökar patientsäkerheten, säger Pelle Baeck.

Samtidigt får man inte glömma bort att de olika professionerna ansvarar för olika delar i vården, menar Erik Scherman.

- Även om man jobbar tillsammans i team måste ansvarsfördelningen vara tydlig, och läkaren måste ha ett inflytande som motsvarar det medicinska ansvaret, betonar han.   Ansvaret för patienterna är troligtvis det som skulle kunna få dem att söka ett chefsjobb längre fram i karriären. Katarina Larsson tror att viljan att påverka utvecklingen är något som kommer med åren.

- Att bli chef är inte något som jag tänker på nu, men efter hand så kanske man vill vara med och förändra på saker och ting. Och då kan ju ett chefsjobb kännas lockande. Men för att klara det måste man självklart få utbildning i ekonomi och administration också, säger hon.

Susanna Holmqvist tycker att fördelen med läkaryrket är att man inte är låst i ett fack. En läkare kan välja olika yrkesbanor. Vill man inte jobba kliniskt kan man välja forskarbanan, man kan undervisa, man kan gå till industrin - eller så kan man bli chef på olika nivåer i sjukvården.

- Det är detta som gör yrket så spännande. Det finns inget tak. Man utvecklas hela tiden, och det finns alltid någon inriktning som passar, säger hon.

Även om de inte nödvändigtvis har siktet inställt på ett bli chefer tycker samtliga runt bordet att det är viktigt med ledarskapsutbildning. Som ung och grön AT-läkare behöver man verktyg som gör att man klarar av att ta ledningen i det konkreta vårdarbetet. Det är inte alltid lätt att hävda sin auktoritet mot äldre och erfarna sjuksköterskor.

- Ibland upplever jag mig enbart som en slags signeringsfunktion. På avdelningen sköter sjuksköterskorna vårdarbetet, och jag kan känna mig ganska överflödig, säger Susanna Holmqvist.

Erik Scherman tycker att det är ganska naturligt att vårdpersonalen är lite avvaktande när det kommer en ny AT-läkare till avdelningen. De vet ju inte riktigt vad personen kan eller inte kan.

- AT-läkaren måste vinna förtroende genom att visa att han eller hon faktiskt är kapabel att klara jobbet, säger han.  Pelle Baeck tror att ålder och kön spelar in när det gäller auktoriteten och hur läkaren uppfattas bland personal och patienter.

- Jag är 36 år och det ger mig ett visst övertag. Jag har aldrig tidigare jobbat i vården, utan har ett förflutet i mediabranschen, men det vet ju inte patienterna. Och att jag är man gör att patienterna automatiskt tar mig för läkare, säger han.

Karolina Larsson och Susanna Holmqvist har andra erfarenheter. Som unga kvinnlig läkare får de ta emot olika kommentarer från patienterna.

- Ibland säger patienterna saker som "Oj, här kommer det en liten flicka". Sedan säger de att de trodde att doktorn skulle vara en man, berättar Karolina Larsson.

Andra könsskillnader är att patienterna ber de kvinnliga AT-läkarna att hämta fika och uträtta små ärenden.

- Jag tror inte att patienterna skickar ut er efter kisseflaskor precis, säger Karolina Larsson till Erik Scherman och Pelle Baeck.

Barbro Falk-Wadman

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News