Bortglömt enzym i tarmen kan bli nyttigt vapen för att hämma tumörer

Året var 1969 när den unge doktoranden Åke Nilsson upptäckte ett helt nytt tarmenzym under sina doktorandstudier vid Lunds universitet. Enzymet, med namnet alkaliskt sfingomyelinas, var en basisk släkting till de nyligen upptäckta varianterna med surt och neutralt pH-värde. Enzymet finns i gallan och i tarm­slemhinnan och dess funktion, visade Åke Nilsson, var att bryta ner sfingomyelin, en av de fosfo­lipider som finns i cellernas membran, samt i mjölk, kött och ägg.

Då, för 37 år sedan, rönte upptäckten av det alkaliska sfingomyelinaset ingen vidare uppmärksamhet. I stället var det de sura och neutrala varianterna som forskarnas blickar riktades mot.

Det var först i början av 1990-talet som Åke Nilssons gamla doktorandfynd hamnade i rampljuset. Forskare i USA visade då att de biprodukter som bildas när sfingomyelin bryts ner, kunde ha antiinflammatoriska och i förlängningen cancerhämmande egenskaper på celler i tarmen.

- Det fick mig och mina medarbetare att ta upp mina gamla fynd igen, förklarar Åke Nilsson, som i dag är gastroenterolog och professor i medicin vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds universitet.

Tillsammans med bland andra forskarkollegan Rui-Dong Duan, professor i experimentell medicin vid samma institution, fann han tecken på att cancerteorin kunde stämma.

- Aktiviteten av sfingo­mye­linas var mycket mindre i celler från koloncancertumörer än i friska celler. Det tydde på att enzymet inte fungerar som det ska vid cancer, säger Åke Nilsson.

Han och Rui-Dong Duan har nu studerat alkaliskt sfingomyelinas under drygt ett decennium. Tillsammans har de kommit till en rad slutsatser om dess cancerhämmande egenskaper. I slutet av mars i år sammanfattade Rui-Dong Duan de tre huvudspåren i en reviewartikel i tidskriften Biochimica et Biophysica Acta.

Två av dessa spår rör enzymet i sig. Genom att sätta stopp för ett par olika signalvägar i cellerna kan det alkaliska sfingomye­linaset förhindra att tarmslemhinnan blir inflammerad och att någon canceralstrande störning i celldelningen uppkommer.

Det tredje huvudspåret har med biprodukterna från sfingomyelin att göra. Lundaforskarna har visat att ökat intag av mat som innehåller denna fosfolipid kan verka cancerskyddande i tarmarna. Det gäller framför allt när intaget kommer från mjölk.

- Förutom sfingomyelinet så innehåller mjölk dessutom en del surt sfingomyelinas. Det är möjligt att det hjälper den basiska enzymsläktingen i gallan och tarmen att bryta ner sfingomyelinet till nyttiga biprodukter, säger Rui-Dong Duan.

Den här nyttigheten är något ett stort mejeriföretag har tagit fasta på. Arla Ingredients använder sig av forskarnas fynd för att ta fram en produkt som innehåller dels mycket sfingomyelin, dels de cancerhämmande biprodukterna. Tester återstår dock att göra innan det säkert går att säga om den nya tarmvänliga produkten har någon cancerhämmande effekt.

Men mervärdesmat är inte det enda Lundaforskarna fortsätter att studera framöver. Bland annat försöker de att ta reda på hur många mutationer av enzymet som finns vid koloncancer och hur dessa kan förhindras.

Kanske, hoppas Rui-Dong Duan, är det möjligt att öka aktiviteten och mängden av enzymet i tarmen. På så sätt skulle cancerrisken kunna minskas.

- I försök på möss har vi injicerat enzymet i tarmarna och hoppas nu att det ska fungera. Ett annat sätt är att hitta ett läkemedel som ökar aktiviteten av tarmens eget sfingomyelinas, säger han.

Och även när det gäller avföringen är det möjligt att en­zymet kan ha en medicinsk framtid. En italiensk forskargrupp har visat att det går att mäta halten av aktivt sfingomyelinas i avföring. Kanske går resultaten att använda till ett avföringstest.

- Genom att analysera halten av sfingomyelinas kan det gå att bedöma risken för koloncancer. Låg halt av enzymet betyder då ökad cancerrisk, säger Rui-Dong Duan.