Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Bostadsorten avgör vilka patienter som får nya dyra cancerläkemedel

Publicerad: 21 september 2005, 07:16

Stockholmsregionen satsar mest pengar på fem nya cancerläkemedel, visar Dagens Medicins granskning. Västra, sydöstra och södra sjukvårdsregionerna halkar efter när det gäller att köpa in och börja använda de nya och dyra medicinerna i rutinsjukvården.


De svenska cancerpatienterna får inte rättvis tillgång till de många miljoner som nu satsas på nya cancerläkemedel. Var patienterna bor spelar i många fall stor roll.

- Det finns skillnader i hur de olika regionerna hanterar införandet av nya läkemedel. Alldeles uppenbart är det så att södra, sydöstra och västra sjukvårdsregionerna är mer konservativa, säger Tor Ekman, verksamhetschef för Jubileumskliniken vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Dagens Medicin har gått igenom Apoteket AB:s försäljningsstatistik för fem olika cancerläkemedel: Herceptin som ges till vissa bröstcancerpatienter, Erbitux  och Avastin som är nyligen godkända mot tumörer i tarmen, och Mabthera och Glivec. De senare ges till mindre patientgrupper, med lymfom respektive kronisk myeloisk leukemi och gastrointestinala stromacellstumörer, GIST.

Alla är mycket dyra, men har i olika grad visat sig kunna förlänga livet för patienterna.

Det första halvåret i år köptes de fem preparaten in av den svenska sjukvården för nästan 170 miljoner kronor. På sex månader kostade de mer än vad det kostar att driva en hel cancerklinik under ett år. Onkologkliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping har exempelvis en årsbudget på 150 miljoner kronor.   Av de 170 läkemedelsmiljonerna spenderas drygt 41 i Stockholm-Gotlandsregionen. Det innebär drygt 2,1 miljoner kronor per 100 000 invånare.   Motsvarande siffra för Västra sjukvårdsregionen ligger betydligt lägre. Där satsas en halv miljon mindre per 100 000 invånare, drygt 1,6 miljoner kronor. I sydöstra regionen är summan något högre och i södra närmare 1,7 miljoner. Uppsala-Örebroregionen och Norra sjukvårdsregionen satsar runt 2 miljoner per 100 000 invånare, se grafiken till vänster.

Tor Ekman är bekymrad över skillnaderna, men inte förvånad. För en tid sedan gjorde han en genomgång av hur mycket Sveriges län spenderar på ett större antal olika cancerläkemedel och såg då samma tendens.

- Antingen har man budgetar som tillåter att man är olika frikostig med läkemedel, eller så har man olika acceptans för att inte hålla budget, säger han.

Men det är också en fråga om inställningen till att testa nyheter.

- Jag tror att läkarna har en mer konservativ inställning till exempel här i västra sjukvårdsregionen än i Uppsala och Stockholm, säger Tor Ekman.

Ulrik Ringborg, som är verksamhetschef för onkologiska kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, kan inte svara på frågan varför Stockholm ligger högst i jämförelsen.

Någon överbehandling tror han inte på, snarare att de nya läkemedlen ännu är underutnyttjade i hela landet. Ändå vill han inte kritisera regioner som satsar mindre pengar.

- Nej, däremot kan man vara kritisk mot att det inte finns någon mekanism i svensk sjukvård för bättre kontroll över hur nya läkemedel ska föras in i rutinsjukvården, hur effekter ska utvärderas så att bra läkemedel snabbt kommer till användning och att mindre bra fasas ut, säger han.

Ulrik Ringborg har i år fått ett visst tillskott till sin läkemedelsbudget för nya cancerläkemedel. Något som Tor Ekman i Göteborg kämpat länge för - förgäves.

- Jag listade de cancerläkemedel som är nya eller som fått nya indikationer sedan 2002. Bara på min klinik skulle de innebära en merkostnad på 22 miljoner kronor sedan den 1 januari 2002, och jag har en läkemedelsbudget på 65 miljoner. Men på tre år har jag inte fått ett enda öre i budgetförstärkning, säger han.   Hans Starkhammar, onkolog vid Universitetssjukhuset i Linköping, menar att Sydöstra sjukvårdsregionens låga siffror i jämförelsen handlar om en medveten försiktighet i Landstinget i Östergötland. I landstinget, som ansvarar för en stor del av cancerbehandlingen i  regionen, är en grupp tillsatt för att göra en översyn av vilken nytta ett nytt läkemedel förväntas ge, vilka kostnader det orsakar, och vad pengarna då inte räcker till i stället.

- Varje gång man skriver ett recept på något av de här läkemedlen, innebär det kanske att någon i personalen måste avskedas, om inte nya resurser sätts in. En månadslön är ungefär lika med en månads behandling, så dyra är de,   säger Hans Starkhammar.

- Vissa landsting har valt att inte göra en sådan intellektuell analys. I stället kanske de har ökat läkemedelsbudgeten lite från höften, fortsätter han.

Universitetssjukhuset i Linköping satsar, enligt Hans Starkhammar, på att ge nya behandlingar inom kliniska studier, där läkemedlet bekostas av läkemedelsföretag. Då syns användningen inte i försäljningsstatistiken.

- Man kan tycka att vårt system är bra eller dåligt. Dåligt för att en grupp patienter under en tid inte får tillgång till ett läkemedel. Men tidiga studier som godkännanden av läkemedel grundar sig på visar ofta bättre resultat än dem man ser vid en bredare användning. Så en försiktig inställning till nya läkemedel ger en viss trygghet, på så sätt att man inte hoppar på fördyringar av sjukvården som man inte säkert vet ger effekt, säger han.

Ulrik Ringborg i Stockholm resonerar annorlunda. Han anser att läkemedel måste testas brett i klinisk praxis för att det ska bli möjligt att snabbt ta ställning till om de fungerar bra eller dåligt.   - Först därefter kan vi veta om vi ska använda ett läkemedel eller inte. Kanske blir det en kostnadsökning för ett läkemedel, medan vi slipper betala för ett sämre medel. Och kanske kommer vi undan de kostnader som återfall i cancer kostar, säger han.

Onkologen Nils Wilking, forskare vid Karolinska institutet i Solna, har hjälpt Dagens Medicin att granska hur regionernas inköp av de fem cancerläkemedlen har utvecklats under de senaste 18 månaderna.

- Det är slående stora skillnader framför allt när det gäller de tre läkemedel som används mot solida tumörer i bröst och kolon, säger Nils Wilking, som tidigare även har varit verksam inom läkemedelsindustrin.

Procentuellt sett är skillnaderna mellan regionerna störst när det gäller Erbitux och Avastin, se diagrammen till höger. Erbitux godkändes förra sommaren för patienter med metastaserande cancer i tjock- och ändtarm, och Avastin först i januari 2005 mot spridd tjocktarmscancer.

Att skillnaden är stor när det gäller så pass nya läkemedel är kanske inte så konstigt. Universitetssjukhuset i Linköping har exempelvis satsat på att endast ge Avastin inom kliniska studier. Men skillnaderna speglar ändå hur snabba regionerna är att börja köpa in nya läkemedel, och att de tolkar den dokumentation som finns om läkemedlen olika.

Bröstcancerläkemedlet Herceptin har varit godkänt i drygt fem år, och här finns fortfarande ett stort glapp. Tre regioner - Norra sjukvårdsregionen, Uppsala-Örebroregionen och Stockholm-Gotlandsregionen - ligger högt över eftersläntrarna i södra, västra och sydöstra Sverige.

Dagens Medicin har tidigare berättat att Universitetssjukhuset i Lund stramade åt förskrivningen av Herceptin förra våren, se exempelvis nr 36/04. Det avspeglas tydligt i siffrorna för första halvåret i år. Södra sjukvårdsregionen satsade knappt 270 000 kronor per 100 000 invånare på bröstcancerläkemedlet, jämfört med norra sjukvårdsregionens nästan 660 000 kronor per 100 000 invånare.

Herceptin är i dag godkänt till kvinnor med spridd bröstcancer som överuttrycker genen HER2. För dessa har läkemedlet visat sig kunna förlänga överlevnaden.

- Vad vi ser är att kvinnor med spridd bröstcancer får denna behandling, som är väldokumenterad sedan flera år, i norra regionen, Uppsala-Örebro och Stockholm. Men i andra regioner får bara 50-60 procent av kvinnorna med HER2-överuttryckande metastatisk bröstcancer samma behandling, säger Nils Wilking.

- Det är ju märkligt att man tolkar samma data så olika i samma land - och oacceptabelt. En tongivande doktor i en region ska inte kunna orsaka över- eller underanvändning i en region, fortsätter han.

I en studie som ska presenteras inom kort, har Nils Wilking tillsammans med bland andra Bengt Jönsson, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, jämfört användning av cancerläkemedel i 19 europeiska länder.

- Vi ser en stor variation i Europa. De som använder nya cancerläkemedel i hög grad är Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien. Sverige hänger delvis med medan Storbritannien är låganvändare, säger Nils Wilking.

Regionala skillnader inom ett land är däremot inte vanligt. Detta undersöks visserligen inte i studien, men forskarna har diskuterat saken med läkare och hälsoekonomer i alla de 19 länderna.

- Att man som patient kan vinna på sitt postnummer och bostadsort tycks vara ganska unikt för Sverige och Storbritannien. I andra länder ser det ut som att när man väl har fått acceptans för en behandling, är skillnaderna inte så stora, säger Nils Wilking.

De onkologer som Dagens Medicin har talat med efterlyser alla ett system som gör det möjligt för svenska patienter att på ett jämlikt sätt få ta del av de framsteg som de nya - men dyra - behandlingarna innebär.

- Vi borde ha ett nationellt system där vi värderar forskningsresultat om nya läkemedel, och i ett nationellt perspektiv pröva dessa i rutinsjukvården innan vi bestämmer oss för att de ska vara en del av den, säger Ulrik Ringborg i Stockholm.

Jubileumsklinikens verksamhetschef Tor Ekman anser att skillnader i användningen av cancerläkemedel är oundvikligt med dagens finansieringssystem, där varje enskild klinik står för läkemedelskostnaderna.

- Uppdrag nummer ett för verksamhetscheferna är i dagsläget: "Håll budgeten! De här pengarna får ni att göra sjukvård för, inte ett öre till." Och resultatet blir att olika kliniker hanterar detta på olika sätt, och lägger lite mer pengar på det ena eller det andra. Av ibland väldigt grumliga skäl, säger Tor Ekman.

När en statlig myndighet godkänner ett läkemedel måste staten också ta ansvar för finansieringen av en rimlig användning av läkemedlet, anser han.

De läkemedel som Dagens Medicin har granskat är bara fem av en rad nya medel som redan finns eller som är på väg ut i kliniken.

Dessutom kommer flera av dem troligen att bli godkända för fler patientgrupper inom en snar framtid. Ett exempel är Herceptin. Nya data visar att risken för återfall minskar om alla kvinnor med HER2-positiv bröstcancer får Herceptin adjuvant, det vill säga direkt efter att ursprungstumören tagits bort.

Att ge Herceptin till alla dessa kvinnor skulle bara i Västra Götaland innebära nya kostnader på 25-30 miljoner på ett år, enligt Tor Ekmans beräkningar.

- De här resultaten för Herceptin är naturligtvis ett framsteg, det är ju roligt! Men ofta hamnar vi i det läget att vi i stället tänker "Herregud, hur ska vi ha råd med detta?", säger han.  

Nils Wilking håller med om att det behövs nationella beslut för att få en rättvis användning av läkemedlen mot cancer.

- Som det är nu bollas problemet runt och hamnar på klinikchefsnivå. Det är lite orättvist. I Sverige saknas en budgetprocess som kan hantera de stora kostnadssvängningar som orsakas av nya läkemedel och som kan komma på några månader, säger han.

Inte heller finns det någon nationell instans dit patienter kan vända sig om de inte får ett läkemedel som de tror sig behöva.   Ett sådant second opinion-system finns i Danmark sedan år 2003. Den danska motsvarigheten till Socialstyrelsen tillsatte då en rådgivande panel, som tar sig an patienter med livshotande cancersjukdom, och som inte omedelbart kan få behandling på offentliga sjukhus. Panelen kan ge råd om att patienten ska få experimentell behandling i utlandet, eller till exempel på   ett privat sjukhus i Danmark.

Där finns också en nationell budgetpott just för att kunna ge behandling med nya läkemedel, enligt Nils Wilking.

- Det måste finnas en nationell inställning till användningen av läkemedlen, och den måste harmoniera inom hela Europa. Vi kommer att få se en ökad mobilitet, att välbemedlade patienter åker runt inom EU för att få det bästa, säger han.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev