Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag22.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Brist på cellöar hindrar ett genombrott för diabetiker

Publicerad: 9 september 2003, 12:41

Cellötransplantationer har hittills utförts på 15 patienter med svår typ 1-diabetes vid sju sjukhus i Norden. Resultaten är goda och det enda hindret för att utvidga verksamheten är svårigheten att framställa tillräckligt med cellöar.


I slutet av juli fick en kvinnlig patient vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg nya insulinproducerande Langerhanska cellöar intransplanterade i levern. Därmed har ytterligare ett sjukhus i det nordiska nätverket för transplantation av cellöar fått sin första patient.   - Med denna transplantation har sammanlagt 15 patienter med typ 1-diabetes behandlats minst en gång, flertalet vid svenska sjukhus, säger professor Gunnar Tufveson, enhetschef vid transplantationskirurgiska kliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och huvudansvarig för den kliniska studien i Norden.  I hela världen har knappt 100 patienter behandlats med liknande metoder.  - Vårt syfte är att åstadkomma en bra metabol kontroll hos dessa patienter, där inte ens den bästa insulinbehandling är tillräcklig, fortsätter Gunnar Tufveson.  Han uppskattar att 5-10 procent av alla typ 1-diabetiker har en sådan svår sjukdom.  I det nordiska samarbetet ingår Akademiska sjukhuset i Uppsala, Huddinge universitetssjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, Universitetssjukhuset Mas i Malmö, samt universitetssjukhusen i Helsingfors, Oslo och Århus.   Varannan körtel går till spillo   En kritisk del i projektet är att utvinna levande cellöar ur donerade bukspottkörtlar. För närvarande görs detta i Uppsala vid ett särskilt celllaboratorium vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.   Efter cirka sex timmars arbete på laboratoriet har cellöarna separerats från körteln. Transplantationen brukar göras cirka två dygn efter extraktionen av cellöarna.   - Cellöarna mår bra av att få vila ett tag efter den påfrestning de utsätts för i samband med att körteln  hanteras av oss under extraktionen. Hur lång tids vila som är den optimala är en sak vi håller på att ta reda på, säger Olle Korsgren, professor i klinisk immunologi och ansvarig för cellaboratoriet i Uppsala.  Svårigheten att utvinna tillräckligt många fungerande cellöar framgår av att endast varannan bukspottkörtel ger lyckat resultat.  Dessutom förloras hälften av cellöarna inom en timme efter transplantationen på grund av att de orsakar en kraftig inflammation i kontakt med blod. I dag behövs två till fyra donationer vid olika tillfällen för att den mottagande patienten ska nå metabol kontroll. Forskargruppen eftersträvar dock att behovet ska minska genom metoder att motverka den tidiga celldöden.  Forskarna hoppas att det om några år ska räcka med en, eller till och med en halv bukspottkörtel per patient. Lyckas detta kan många fler patienter "botas" från sin diabetes och slippa insulininjektionerna.  - Det är roligt att se vilka enorma förbättringar många patienter genomgår efter transplantationen. Vi har bland annat en helt insulinfri patient, säger Annika Tibell, verksamhetschef på transplantationskirurgiska kliniken vid Huddinge universitetssjukhus.

Bara njurtransplanterade patienter  I dag är det enbart njurtransplanterade typ 1-diabetiker som kommer i fråga för cellötransplantation. Skälet är att dessa redan står på läkemedel som försvagar kroppens avstötningsreaktioner. Det anses inte försvarbart att utsätta en diabetiker för denna belastning om patienten inte redan tar dessa mediciner.   Cellötransplantationer är fortfarande en ren forskningsverksamhet. Med dagens situation är dessutom tillgången på cellöar otillräcklig för att räcka till samtliga typ 1-diabetiker med dålig sockerkontroll. Den långsiktiga förhoppningen är dock en ökad tillgång på cellöar och skonsammare läkemedel för att förhindra avstötningen.  Ett mer attraktivt alternativ är massproduktion av cellöar som gentekniskt förändrats så att mottagarens immunsystem inte känner dem som inkräktare.  - Men för att nå dit återstår mycket forskning. Detsamma gäller transplantationer av cellöar från gris, eller andra källor, som stamceller, säger Annika Tibell.

Sten Erik Jensen

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev