Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag08.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Cellernas inre signaler måltavlan för ny lungcancerbehandling

Publicerad: 14 november 2002, 11:17

Behandling av lungcancer är ett dystert kapitel. Prognosen är fortfarande dålig. Men växande kunskap om tumörcellerna har givit upphov till flera nya strategier med potential att förbättra behandlingen. För patienterna är det dock minst lika viktigt att förbättra diagnostiken och att anpassa de läkemedel som redan finns efter deras individuella förutsättningar.


Lungcancer är den vanligaste orsaken till cancerdöd i världen. Av de nio miljoner människor som beräknas dö i cancer varje år svarar lungcancer för drygt 15 procent.  Förklaringen är delvis att sjukdomen är vanlig i stora delar av världen, men framför allt att dödligheten är så hög hos dem som drabbas.  - Tidigare har det funnits något av en defaitistisk hållning till lungcancer. Man har tyckt att det inte finns så mycket att göra för de här patienterna. Men behandlingsmöjligheterna blir allt bättre. Det känns som om vi börjar skönja ljuset i tunneln, säger Ola Brodin, lungcancerspecialist vid lungmedicinska kliniken, Södersjukhuset i Stockholm.  Även om de riktigt genomgripande förbättringarna fortfarande låter vänta på sig, finns det i dag cellgifter, cytostatika, som är både effektivare och mindre toxiska än äldre preparat. Dessutom är kunskapen bättre om hur olika cytostatika ska kombineras, liksom cytostatika och strålning.  - Vi lever i dag i en mer spännande tid än någonsin när det gäller onkologisk utveckling, fortsätter Ola Brodin.  De senaste åren har insikterna i hur celler delar sig och hur olika signaler tas emot och förmedlas i cellerna ökat explosionsartat. I dag finns det en uppsjö av nya angreppspunkter i de signalvägar som blivit störda i canceromvandlade celler.  De preparat som utvecklas med den här nya kunskapen som grund, går inom läkemedelsbranschen under benämningen biologicals. Vid det amerikanska cancersällskapet Ascos möte i New Orleans i maj, gjordes bedömningen att det finns omkring 400 biologicals i olika utvecklingsstadier.  En av de mest lovande strategierna på lungcancerområdet går ut på att hämma ett enzym, tyrosinkinas, som är bundet till en receptor på tumörcellens yta.  Receptorn aktiveras av tillväxtfaktorn EGF, endothelial growth factor. Receptorn och tyrosinkinaset kallas tillsammans för EGFR-TK, och är startpunkten för en signalkedja som talar om för cellen att dela sig eller att bli odödlig.  I flera olika tumörtyper har cellerna visat sig ha onormalt många receptor-enzymkomplex vid cellytan, bland annat vid 40-80 procent av all icke-småcellig lungcancer, den vanligaste formen av lungcancer.  Flera läkemedelsbolag har EGFR-TK-hämmare under utveckling. Den första, Astra Zenecas Iressa, är redan godkänd i Japan som andrahandspreparat mot icke-småcellig lungcancer och rekommenderad för godkännande i USA, se Dagens Medicin nr 40/02.  Ett bakslag för strategin redovisades emellertid den 21 oktober vid det europeiska onkologisällskapets kongress i Nice. Två stora fas 3-studier med Iressa visade inte på några överlevnadsvinster när läkemedlet gavs som förstahandspreparat i tillägg till konventionell cellgiftsbehandlin.  Men trots detta tycker Ola Brodin inte att strategin ska förkastas.  - Än så länge vet vi för lite om de komplexa signalvägarna i cancercellerna. Även om man blockerar en väg kanske signalen kan ta andra vägar. Man kan också tänka sig att cellerna tillverkar nya EGFR-TK som medicinen inte förmår blockera. Jag tror ändå att det här kan komma att visa sig användbart i framtiden, men man kanske kommer att behöva kombinera det med andra läkemedel, säger han.  Det amerikanska bioteknikföretaget Isis Pharmaceuticals har riktat in sig på en annan aspekt av signaleringen i cellerna.  Företagets preparat, som köpts av läkemedelsföretaget Eli Lilly, är en så kallad antisensnukleotid - ett helt nytt farmakologiskt koncept som förutspås kunna bli ett användbart vapen mot flera olika typer av cancer.  Antisensnukleotider är små molekylsträngar som är konstruerade för att fastna på vissa RNA-sekvenser. Detta rna behövs för att cellen ska kunna bilda olika enzym som deltar i cellsignaleringen. Antisensnukleotiden blockerar tillverkningen av enzymet, och samtidigt dras andra enzymer till platsen, som klipper sönder RNA.  Isis antisensnukleotid hämmar tillverkningen av proteinkinas C-alfa, PKC-alfa. Detta enzym har visat sig vara betydelsefullt för den signal som hindrar tumörcellen från att sätta igång sitt självmordsprogram. En blockering av signalen har i djurmodeller visat sig kunna hämma tumörutveckling.  Preparatet har testats på patienter med icke-småcellig lungcancer i en fas 3-studie. Det gavs som tillägg till den cytostatikakombination som i Nordamerika används mot lungcancer. Resultaten kommer dock inte att presenteras förrän omkring årsskiftet, uppger Mona Ridderheim, klinisk forskningsläkare vid Eli Lilly Sweden AB.  I Europa används oftast en annan cytostatikakombination. Preliminära data från en fas 2-studie där antisensnukleotiden gavs som tillägg till denna kombination har gett mersmak.  - För närvarande pågår bland annat en stor internationell fas 3-studie med flera deltagande svenska centra, säger Mona Ridderheim.  Många tumörforskare har också knutit stora förhoppningar till angiogeneshämning, som förhindrar att nya kärl bildas i tumörerna.  Några sådana läkemedel är på gång, men spåret har svalnat något efter att mindre studier på människa inte infriat förväntningarna fullt ut.  I väntan på ett genombrott för de molekylärbiologiska behandlingsmetoderna är det minst lika viktigt att vässa de instrument som finns redan i dag, anser Ola Brodin. Det handlar både om att hitta rätt cytostatikakombinationer till rätt patienter och att diagnostisera och följa upp patienterna på ett optimalt sätt.  Svenska läkare som arbetar med lungcancer försöker nu samordna ansträngningarna att få med patienter i kliniska studier. Det sker bland annat genom en nationell planeringsgrupp som överblickar vilka studier som pågår, och behovet av nya.  Resultaten från en av flera pågående svenska studier rönte stor uppmärksamhet vid det senaste Asco-mötet. De presenterades av Christer Sederholm, överläkare vid lungmedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.  Resultaten visar att cytostatikakombinationen gemcitabin och karboplatin ger tre gånger bättre tvåårsöverlevnad vid avancerad icke-småcellig lungcancer än bara gemcitabin. 15 procent, i stället för 5 procent, av patienterna överlevde två år.  En stor andel av patienterna var gamla.  - Det visar tydligt att patientens ålder inte ska vara avgörande för behandlingen. Det har varit vanligt att man backar på terapin hos patienter som kommit upp i åren, men det ska man inte göra. Det som ska vara avgörande är i stället att patienten har ett bra allmäntillstånd när man påbörjar behandlingen, säger Christer Sederholm.  I utredningen av patienterna börjar PET-kameran göra sitt intåg, även om tekniken än så länge bara används i kliniken av vissa intresserade läkare.  - Jag är övertygad om att varje regionsjukhus kommer att använda PET-kamera för att följa upp sina lungcancerpatienter om några år, säger Ola Brodin.  Poängen är att det blir enklare att upptäcka små metastaser. Cancerceller har mycket hög ämnesomsättning. Om man ger patienten sockermolekyler märkta med en fluorisotop, framträder de metastaserande tumörcellerna mycket tydligt på PET-bilden.  I dag finns det dessutom möjlighet att kombinera PET-bilden med en datortomografi, CT. Detta gör det lättare att exakt lokalisera metastasen.  - De här små tumörerna är ofta svåra att upptäcka bara på CT, men detta ger möjlighet att sätta in en mer adekvat behandling i rätt tid. Det är också mycket användbart för att bedöma behandlingsrespons, säger Ola Brodin.  Studier har gjorts där PET lagts till konventionell diagnostik med CT och bronkoskopi. Kameran avslöjar att 25-30 procent av patienterna hade en mer avancerad cancer än vad som verkade vara fallet utifrån de andra undersökningarna.  Det fanns också patienter som visade sig ha mindre avancerad sjukdom än man först trodde. De kunde därför genomgå en behandling med botande i stället för lindrande inriktning.

Christer Wiklund

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev