Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Delade meningar råder än om implantat hos småbarn

Publicerad: 3 juni 2002, 12:10

CochleaimpIantat hos små barn är en känslig fråga, som aktualiserats eftersom det i USA nu blivit tillåtet med implantat hos barn som är yngre än 18 månader. I Europa har små barn sedan länge fått implantat, men inom dövkulturen ses detta fortfarande som ett hot mot teckenspråket.


Erfarenheterna från tidiga europeiska operationer låg till stor del till grund för det beslut läkemedelsmyndigheten FDA fattat om att tillåta cochleaimplantat hos barn under 18 månader.  Vid kliniken för cochleaimplantat vid Huddinge universitetssjukhus i Stockholm, där majoriteten av de svenska patienterna opereras, är det vanligt att implantat sätts in på barn som är omkring ett år gamla. Om hörselskadan beror på en hjärnhinneinflammation kan barnen opereras ännu tidigare. Annars finns risk för att snäckan, cochlea, i innerörat förbenas, vilket gör en senare operation betydligt svårare.  Metoden kan användas vid sensorineuronal dövhet, den vanligaste formen av dövhet hos både barn och vuxna. De nyare implantaten består av en talprocessor som fästs på örat, och som tar emot ljudsignalen och omvandlar den till elektromagnetiska vågor. Dessa skickas till en mottagare innanför huden bakom örat. Där omvandlas signalen till elektriska impulser. De skickas in i snäckan via en elektrod som stimulerar hörselnervcellerna.  Det finns flera studier som visar att talförståelse och talutveckling blir bättre ju tidigare barnet får sitt implantat. Professor Göran Bredberg vid kliniken för cochleaimplantat i Huddinge förklarar det med att hjärnan är mer flexibel under de första levnadsåren.  Fungerar varierande i vardagen  I ett psykosocialt perspektiv är bilden mer komplex. I en studie som gjorts av psykologiprofessorn Gunilla Preisler vid Stockholms universitet och hennes medarbetare, följdes 22 svenska förskolebarn som fått cochleaimplantat. Barnen var äldre än två år när implantaten sattes in under mitten av 1990-talet. Forskarna följde barnen i upp till fem år för att se hur det går för dem i vardagslivet.  De fann att utfallet varierade. För en del barn fungerade implantatet väl, för andra inte. I sociala sammanhang fungerade barnen ofta som gravt hörselskadade. De hade svårt att uppfatta vad som sades om flera samtalade samtidigt, eller om det var för mycket ljud i omgivningen. I stillsamma ljudmiljöer gick det ofta betydligt bättre. En senare uppföljning av samma barn visar att omkring en femtedel av dem hade slutat använda sitt implantat.  Ny teknik kan ge bättre resultat  Men förutsättningarna är annorlunda för de barn som opereras i dag. En tidigare operation med en bättre teknisk utrustning ger andra förutsättningar för talspråksutvecklingen, menar Göran Bredberg och flera experter som arbetar med tidigt opererade barn.  Det håller också på att ske en omsvängning inom pedagogiken för hörselskadade som nu inriktas mer mot tal, vilket innebär att det nu finns mer talspråksinriktat pedagogiskt stöd för de här barnen.  I Sverige är de flesta överens om att det är eftersträvansvärt att barn med cochleaimplantat utvecklar både talspråk och teckenspråk.  Birgitta Eriksson är föreståndare på Förskolan Vårängen i Huddinge, för döva och hörselskadade barn. Hon är en av dem som har sett hur tidigt opererade barn fungerar i sin vardagsmiljö, och hon poängterar att barnens utveckling är mycket individuell. Hennes erfarenhet är ändå att tidigt opererade barn har lättare för att lära sig använda både hörsel och tal än senare opererade.  Trots att barnen med cochleaimplantat använder sin hörsel, anser Birgitta Eriksson att de har både möjligheterna och motivationen kvar att lära sig teckenspråk, något som hon ser som mycket viktigt.

Christer Wiklund

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev