Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag15.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Emma Spak: Vi som kår har ett stort ansvar för vår egen arbetsmiljö

Publicerad: 4 Februari 2014, 16:10

Ansvaret för en bättring av diskrimineringen vilar tung på arbetsgivarna – men också på läkarna själva, understryker Emma Spak, ordförande i Sylf.


Emma Spak, ordförande i Sylf, Sveriges yngre läkares förening, är dessvärre inte förvånad över resultaten om diskriminering bland underläkare som Sveriges yngre läkares förening, släppte i dag.

– Det är ju skrämmande siffror men vi hade redan sett tendenserna bland AT-läkarna i förra årets AT-ranking. Men vi är överraskade över att fler har upplevt diskriminering ju längre de kommit i karriären.

Arbetsgivarna har ett stort ansvar för att åtgärda diskrimineringen, anser Emma Spak. De måste arbeta mer aktivt med jämställdhetsplanerna och utöka dem till att handla om alla diskrimineringsgrunder. Målen måste bli tydligare och uppföljningar göras.

– En viktig sak är att göra rekryteringen av underläkare mer transparent och faktiskt utlysa alla tjänster.

Men Sylf trycker också på att en stor del av ansvaret vilar på läkarna själva.

– Vi som kår och kolleger har ett stort ansvar för vår egen arbetsmiljö. Vi måste bli medvetna om hur vi behandlar varandra. Ett dåligt arbetsklimat kan få farliga konsekvenser även för patienterna: En utbredd diskriminering på arbetsplatsen riskerar att påverka hur man tar hand om patienterna, säger Emma Spak.

Den största andelen upplevd diskriminering handlar om kön, ålder och etnicitet, ofta i samverkan. Sylf-rapporten poängterar hur svårt det är att avgöra hur mycket diskriminering som förekommer vad gäller exempelvis religion eller sexuell läggning, som går att dölja.

Jonas Ålebring är styrelseledamot i Sylf och leder föreningens projekt Likarätt.nu. Han har talat med åtskilliga underläkare som är homo- eller bisexuella eller har någon annan trosuppfattning än den gängse, men aldrig berättat vem de är på jobbet.

– Därför upplever många sig inte som diskriminerade eftersom de inte gått ut med vem de är egentligen. Är det okej att vara bög och läkare? Nej knappast, man ska ju helst inte ens vara kvinna, säger han med hänvisning till rapporten.

–  Om man inte kan vara något annat som läkare än en vältränad, vit, heterosexuell, medelålders man, kristen eller ateist som klär sig som man, utan funktionshinder,så kommer inte heller patienterna att få rätt bemötande med risk för att de får en sämre vård.

Han önskar att man ska våga börja prata om värderingar, beteenden och attityder på arbetsplatserna inom hälso- och sjukvården.

– Vi behöver få en kompetenshöjning i likarättsfrågor, prata om det och lära oss hur man till exempel bemöter en transperson. Vi måste lära oss att visa att det är okej att vara på ett visst sätt, inte bara att säga det, säger Jonas Ålebring.

Under hans försök att skaka fram underläkare för media att intervjua i samband med rapporten, har han upplevt hur extremt rädda folk har varit för att berätta vad de upplevt – även anonymt.

– De är rädda att bli avslöjade och att det ska innebära slutet för deras karriär. Det är upprörande att folk ska vara så rädda, att man inte kan prata om det.

SUSANNA PAGELS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev