Experter ska se över om rutiner för aborter behöver ändras

– Det är välkänt att det kan inträffa, säger Jan Brynhildsen, överläkare på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Han är också medlem i Svensk förening för obstetrik och gyne­kologi, SFOG, och dess referensgrupp för familjeplanering.

– Vi har full förståelse för att det kan upplevas som obehagligt. Det är tveksamt om det behövs andra riktlinjer utöver dem som redan finns, men vi inom SFOG ska nu diskutera frågan vidare.

Enligt Kristina Gemzell Danielsson, professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet i Solna, är de medicinska aborter som utförs i Sverige mycket säkra. Även om aborten utförs sent.

– Medicineringen framkallar sammandragningar och det är de som dödar fostret. Att foster överlever en abort är extremt ovanligt och i teorin ska det inte kunna hända så tidigt som i vecka 18. Sam­tidigt går det aldrig att vara hundra procent säker inom medicinen. Det man kan spekulera i är om fostrets datering i dessa fall varit korrekt.

I vissa länder, som i Storbritannien, är rekommendationen att döda fostret först, ofta med hjälp av en kaliuminjektion.

Men enligt Kristina Gemzell Danielsson har det att göra med att Storbritannien har en högre övre abortgräns än Sverige, vilket ökar risken för att fostret fortfarande lever efter aborten.

Att döda fostret först kan dessutom resultera i ett annat och möjligen ännu svårare dilemma, berättar Jan-Henrik Stjerndahl, överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg samt Socialstyrelsens veten­skap­liga råd i obstetrik och gynekologi.

– Att aktivt döda fostret med hjälp av en spruta i fostrets hjärta kan uppfattas av både patient och personal som mer oetiskt, än att inducera ett värkarbete. Resultatet blir visserligen detsamma, men en abort genom ett värkarbete blir ett mer indirekt dödande av fostret.