Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Fobi för att röra på sin värkande kropp försvårar behandling

Publicerad: 11 november 2003, 09:48

Rädsla för att röra sig är mycket vanligt hos patienter som söker vård för smärta, enligt en ny studie vid Göteborgs universitet. Sjukgymnast Mari Lundberg ser en fara i att rädslan skapar en ond cirkel som leder till ett kroniskt smärtbeteende.


Rörelserädsla, kinesiofobi, är ett ganska nytt begrepp inom sjukvården. Det innebär att en person hyser en specifik rädsla för rörelse och fysisk aktivitet. Rädslan  bottnar i tron på att rörelsen kan förvärra sjukdomen eller skadan, till exempel  utlösa en ny hjärtinfarkt eller förvärra den redan onda ryggen.  Mari Lundberg, som arbetar som sjukgymnast vid sektionen för yrkesortopedi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg, har valt att studera fenomenet i sitt pågående avhandlingsarbete vid Göteborgs universitet.   Medelvärde på 49 poäng  I en av hennes studier fick 293 patienter, som hade sökt vård inom sjukgymnastiken eller ortopedin för smärta från rörelseapparaten, fylla i ett frågeformulär om rörelserädsla.  Det mätinstrument som användes kallas Tampaskalan för kinesiofobi, TSK. Det går att få mellan 17 och 68 poäng på skalan och runt 40 poäng brukar enligt Mari Lundberg tolkas som en hög grad av rörelserädsla. Medianvärdet i hennes undersökning låg på 49 poäng.  Mari Lundberg tolkar resultatet som att rörelserädsla är ett både vanligt och påtagligt problem hos smärtpatienter. Det är också hennes erfarenhet från hennes kliniska arbete, där hon har arbetat mycket med smärtpatienter.  Rädslan kan bli ett hinder för en framgångsrik behandling, konstaterar Mari Lundberg, och hänvisar till forskning som visar att för ryggpatienter är fysisk aktivitet viktigt.  - Om det då är så att det finns människor som av olika anledningar är rädda att röra sig, då kommer de ju inte vidare - det blir som en ond cirkel hela tiden, säger Mari Lundberg, och talar om ett kroniskt smärtbeteende.

Vill hitta motverkande strategier  Tidigare studier i Nederländerna har visat att det finns ett samband mellan rörelserädsla och funktionsnedsättning - ju större funktionsnedsättning, desto större rörelserädsla.   Mari Lundberg vill i sin forskning söka svar på om rörelserädsla är något som alla människor har anlag för och som kan utlösas i vissa situationer - eller om det är något som bara utvecklas hos vissa människor, som därmed löper större risk för att få kroniska problem.  - Det som känns angeläget är att kunna identifiera faktorerna vid rörelserädsla och att finna strategier för att tidigt hitta och behandla det, så att det inte blir manifest, säger Mari Lundberg.  Studien av de 293 patienterna har hon gjort tillsammans med sjukgymnasterna Maria Larsson och Helene Östlund, samt läkaren Lennart Gustafsson. Handledare är Jorma Styf på sektionen för yrkesortopedi, Sahlgrenska akademin.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev