Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Folkhälsoarbetet i Västerbotten har varit mycket framgångsrikt!

Publicerad: 18 Oktober 2002, 14:33

DEBATT: Förre umeprofessorn i socialmedicin Lars Olov Bygren kritiserar i Dagens Medicin nr 41/02 det så kallade Norsjöprojektet. Liknande kritik har han tidigare fört fram i Västerbottens-Kuriren i april 2002. Bygrens påståenden blir dock inte bättre av att de upprepas.


Då det i början av 1980-talet visade sig att Västerbotten hade landets högsta dödlighet i hjärtinfarkter och slaganfall, bestämde sig landstinget för att prioritera förebyggande insatser. Norsjö kommun anmälde sitt intresse för att vara modellområde.  I Norsjömodellen kombinerades individuella hälsoundersökningar av 30-, 40-, 50- och 60-åringar med folkbildning. I spetsen för Norsjöarbetet fanns en mycket engagerad primärvård och en intresserad kommun: läkare, dietist, sköterskor, lärare, bespisningspersonal och miljövårdare arbetade tillsammans med föreningsliv och företag.  Norsjömodellen från 1985 låg till grund för Västerbottensprojektet som sedan mer än tio år pågår vid samtliga vårdcentraler i länet.  Norsjösatsningen har alltsedan starten arbetat utifrån ett "underifrånperspektiv" och (till skillnad från de av Bygren refererade "moraliserande" Skyll dig själv-projekten från 60- och 70-talen) i första hand också nått och påverkat låginkomstgrupper. Som utvecklingsprocess har det arbete som påbörjades i Norsjö gett många lärdomar. Norsjöprojektet är inget misslyckande utan ett pionjärprojekt som rönt internationell uppmärksamhet.  Det finns flera viktiga slutsatser i den omfattande Norsjöutvärderingen: En är den viktiga roll primärvården spelar i folkhälsoarbetet, särskilt för att stödja utsatta grupper. I Norsjö kom förbättringar i riskfaktorer främst lågutbildade till del. En annan slutsats var att det var möjligt att påverka riskfaktorer i hela befolkningen, även hos de sämst ställda.  Det blir dock tungt om den enskilde ensam "ska bära lasset". Därför har såväl forskarna som landstingets politiker länge efterlyst en samlad nationell och regional folkhälsopolitik med fokus på bland annat samhällets sociala och ekonomiska villkor. Först då kan det lokala hälsoarbetet komma till sin fulla rätt. En ytterligare slutsats är att vården behöver bättre och mer moderna förebyggande metoder både i mötet med patienten och i det lokala folkhälsosamarbetet.  Bygrens beskrivningar och påståenden tyder på bristande insikt om både forskningsmetodik och förebyggande arbete. Låt oss påpeka några viktiga aspekter.  Norsjöprojektet syftade inte i första hand till att minska dödligheten utan till att utveckla en metod för folkhälsoarbete för att minska förekomsten av hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Det skulle vara prototyp för det kommande Västerbottensprojektet.  Några "löften" om ett visst resultat har aldrig utställts. Ambitionen i projektet har varit att minska för tidig död i hjärtinfarkt och slaganfall - inte att åstadkomma evigt liv. Dödligheten är som bekant 100 procent även i Norsjö.  Alla tillgängliga fakta i dag talar för att Norsjöprojektet varit framgångsrikt. Att däremot bevisa att orsaken till den kraftigt minskade dödligheten i framför allt hjärtinfarkt i medelåldern beror på projektet tillhör det svåraste i vetenskapen. Bygrens statistiska övningar är i det här fallet av noll och intet värde.  Dödsfall i en så liten kommun som Norsjö är så sällsynta att det är omöjligt att med den metod Bygren använder visa någonting med rimlig säkerhet. Däremot är det väl belagt att riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom som blodtryck, blodfett etc har minskat mer i projektområdet än i kontrollområdena. Om färre människor röker är det rimligt att antalet rökrelaterade sjukdomar minskar. Om andelen med höga blodfetter sjunker, minskar också risken för hjärtinfarkt, osv.  Bygren tycker att de riskfaktorförändringar som ägt rum i Norsjö är ointressanta. Vi har en annan uppfattning: Norsjöarbetet har gett viktiga lärdomar om lokalt hälsosamarbete och visat att viktiga riskfaktorer kan påverkas på ett positivt sätt. Det är därför som modellen - om än successivt modifierad och utvecklad - nu tillämpas i hela Västerbotten.  Vi är intresserade av en seriös diskussion kring folkhälsoarbetets långsiktiga effekter även beträffande sjuklighet och dödlighet. Eftersom det överlag finns en positiv trend i hela landet kan det vara svårt att visa något ännu positivare. Vi är givetvis också medvetna om att hälsan påverkas av många samverkande faktorer.  Om man väljer att bara studera den grupp som omfattas av Norsjöprojektet och dess efterföljare i Västerbotten (dvs dödsfall före 75 års ålder) och om man undviker den statistiska fallgrop som brukar kallas "regression mot medelvärdet" (i Bygrens fall representerat av de nio kommuner som vid periodens början hade högst dödlighet) så får man en helt annan bild än den Bygren presenterar (se figurer ovan där utvecklingen till och med 1998 vägs in).  Låt oss avslutningsvis peka på några saker som åtminstone Västerbottens befolkning har anledning att glädjas över: Västerbotten har numera landets "bästa" rökvanor.  Enligt SCB:s statistik har medellivslängden (där dödsfall i hjärt-kärlsjukdomar i medelåldern utgör en tung post) ökat mest i Västerbotten av alla län de senaste 10 åren - för både män och kvinnor. Vi är inte så naiva att vi tror att detta förklaras enbart av förebyggande insatser. Däremot - då sjukvården i övrigt har många likheter mellan länen - konstaterar vi att det län som ägnat sig mer än andra åt förebyggande, också har en mer positiv utveckling.  I stället för att ta fasta på dessa mönster och seriöst diskutera hur de kan förstärkas mot bakgrund av Nationella folkhälsokommitténs förslag, gör Bygren Norsjömodellen och sin egen disciplin till slagträ för uppenbart andra syften. Vi beklagar detta.  Kurt Boman, Karl-Eric Karlsson, Göran Hallmans, Måns Rosén, Gideon Hellsten, Stig Wall, Urban Janlert, Lars Weinehall  .................................................  Säg din mening! Ge din kommentar till artikeln genom att klicka på "Kommentera" här till höger. Kommentarerna publiceras ofta även i tidningen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev