Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag15.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Förändrad gen ökade risk för blödningar efter warfarin

Publicerad: 3 April 2002, 08:14

Behandling med warfarin, Waran, är effektivt för att förhindra blodproppar, men behandlingen är svårstyrd och komplikationer är vanliga. Personer med genförändringar i ett enzym löper flerdubblad risk för livshotande biverkningar, enligt en studie i dagens utgåva av tidskriften Jama.


Forskare på sjukhus i Seattle, USA, gjorde en retrospektiv studie av 185 patienter som stod på långtidsbehandling med warfarin från 1990 till 2001. För samtliga hade man kompletta uppgifter om användningen av warfarin.  Behandling med warfarin syftar till att nå rätt balans på patientens koagulationssystem så att blodproppar undviks, men att koagulationsförmågan är tillräcklig för att undvika svåra blödningar. Denna nivå kallas INR, internationell normaliserad ratio.  Läkemedlet bryts i huvudsak ned av enzymet CYP2C9. Det är inte ovanligt att personer har mutationer i gener som kodar för enzymet. Två vanliga mutationer kallas CYP2C9*2 respektive CYP2C9*3. Alla personer har anlaget i dubbel uppsättning och en person kan därför antingen ha grundvarianten utan mutationer, mutation i det ena av dessa två så kallade alleler, eller mutation i båda allelerna.  Eftersom nedbrytningen av warfarin är långsammare hos personer med någon av dessa mutationer behövs lägre tillförd dos för att nå rätt nivå på koagulationen hos patienten.  Av alla patienter i studien hade 69 procent, eller 127 patienter grundtypen av enzymet utan mutation, medan 31 procent hade minst en mutation. 28 patienter hade en mutation i varianten *2 och en och 18 patienter i varianten *3. 12 patienter hade två muterade alleler.  Den dos som behövdes för att nå INR varierade signifikant beroende på vilken uppsättning av enzymet CYP2C9 patienterna hade. Jämfört med dem som inte hade några mutationer ökade risken att hamna över INR med 40 procent hos dem med minst en mutation. När en patient hamnar över INR ökar alltså risken för blödningskomplikationer.  Det tog också längre tid att ställa in korrekt dos warfarin hos patienter med förändrade gener - i genomsnitt 95 dagar längre tid.  Trots att antalet patienter i studien var litet var det tillräckligt stort för att risken för livshotande blödningar skulle falla ut som statistiskt säkerställt högre. Risken för dessa allvarliga blödningar var 1,4 gånger högre för dem med minst en genförändring.  Författarna föreslår att undersökning av patienters genuppsättning för CYP2C9 skulle underlätta den behandlande läkarens arbete, så att man direkt får en bild av den enskilde patientens potentiella risk för komplikationer i behandlingen.

Sten Erik Jensen

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev