Guldskalpellen: Norrbottens bidrag

Bidrag 54: CARF international
Hemvist: Sunderby sjukhus, Luleå

Motivering: Det fanns ett stort behov av förbättringsarbete gällande rutiner och arbetssätt på grund av minskad budget och ändrade förutsättningar för att driva verksamheten. Arbetet har gjorts i grupper med en ledare som drivande och mentor, utifrån en amerikansk manual. CARF har inneburit en total genomgång gällande arbetssätt, rutiner, regler och dokumentation. Detta innebär en kvalitetssäkring och att alla medarbetare inom rehabiliteringsmedicin nu har full kontroll över hur vi når verksamhetens mål och, på ett effektivt sätt, bästa möjliga resultat.

Bidrag 55: Vårdprocessen – Effektiv vårdkedja förkortar vårdtider
Hemvist: Piteå älvdals sjukhus

Motivering: Redan när patienten skrivs in på avdelningen startar planeringen av hela vårdtiden gemensamt med alla yrkesgrupper som berörs i vårdkedjan. Patient och anhöriga deltar aktivt i hela processen. Kommunikation och dokumentering följer rutiner. Vårdprocessen och det samlade resultatet följs upp och utvärderas kontinuerligt med stor vikt på transparens. Alla yrkesgrupper ska känna till och kunna påverka utvecklingen. Vårdprocessen har lyckats förändra gamla mönster och skapa en effektiv kedja, där alla inblandade yrkeskategorier tillsammans med patient och anhöriga arbetar mot samma vårdmål. Efter kritisk granskning av rutiner och arbetssätt såsom rondrutiner, vårdplanering och informationsrutiner genomfördes strukturerade förändringar som i dagsläget beräknats ha sparat cirka 2 800 vårddygn per år motsvarande 9–10 vårdplatser på en enhet med totalt 98 vårdplatser.

Bidrag 56: Snabbare urträning med standardvårdplan
Hemvist: Intensivvård, Piteå älvdals sjukhus

Motivering: Arbetsgruppen har lyckats med att skriva en standardvårdplan för patienter i respirator, som i sin tur ger en kortare vårdtid, kvalitetsmässig vård, patientsäker och personcentrerad i en standardiserad form. Standarvårdplan innebär att arbetet genomförs utifrån de fastställda kriterier som finns, samt att det personcentrerade arbetet gör att patienten och närstående styr vissa delar av urträningen. Det öppnar upp nya vägar för urträningsformer och personalen känner en trygghet i sin kompetens.

MICAELA TORESSON