Han är världens toppgranskare av vetenskapliga artiklar

De senaste åren har Jonas Ranstam granskat omkring två manus om dagen, och det tänker han fortsätta med ett tag till, berättar han för Dagens Medicin. Enligt sajten Publons, som arbetar för att uppmärksamma granskare av vetenskapliga studier, har han granskat 661 manus mellan 1 oktober 2015 och 17 september 2016, vilket har gjort att han nu utsetts till toppgranskare.

– Jag började granska vetenskapliga artiklar strax efter min disputation 1993. Jag har sedan dess granskat mellan 4 000 och 5 000 manus för ett  40-tal olika tidskrifter.

Hur känns det att ha fått utmärkelsen?

– Det​ känns bra. Det är alltid trevligt att vara uppskattad.

Var det väntat?

– Tja, det kom väl inte som en fullständig överraskning, men det finns naturligtvis många andra som har ungefär samma erfarenhet som jag.

Jonas Ranstam var tidigare anställd vid Lunds universitet, men sedan några år tillbaka är han frilansstatistiker med eget konsultbolag.

Hinner du med något annat än att granska studier?

– Ja, jag ägnar förmiddagen åt manusgranskning och eftermiddagar åt olika forskningsprojekt som jag är engagerad i.​ Dessutom arbetar jag ofta på kvällar och på lördagar. Man blir förvånansvärt produktiv när man slipper administration, undervisning och pendling till arbetet. Det hade inte varit möjligt som universitetsanställd.

Vad vet du om Publons?

– Vetenskapliga publikationer bygger sedan 1700-talet på så kallad peer review, att varje publicerad artikel först granskas av andra forskare som är verksamma inom samma område. Antalet vetenskapliga tidskrifter och antalet artiklar som skickas in till vetenskapliga tidskrifter ökar emellertid nu mer än antalet kvalificerade granskare, vilket innebär att det blivit allt svårare att finna granskare till inkomna manus.​ Syftet med Publons är därför att öka intresset för så kallade peer review genom att öka meritvärdet av granskningen, som idag ofta görs anonymt och utan kompensation.

Vad tycker du om att granskare av vetenskapliga studier uppmärksammas som Publons gör?

– Jag tycker att det är rimligt att man uppskattar det arbete granskarna utför, mer än vad som görs i dag. Vilken form uppskattningen bör ha kan man naturligtvis diskutera.​

Borde man uppmärksamma er på något annat sätt?

​– Det finns flera olika initiativ. Exempelvis att granskaren får ett diplom, tillgång till databasen Scopus eller liknande under en viss tidsperiod. Eller att granskarens namn redovisas i publikationen​. Här finns förmodligen fler nyheter att vänta.

Finns det några nackdelar?

– Om uppmärksammandet skulle leda till sämre granskning skulle det naturligtvis vara en nackdel. Man kan ju exempelvis tänka sig att personer som huvudsakligen granskar för att konkurrera bättre med kollegor, utan att vara särskilt intresserade av arbetet, gör ett sämre jobb.

Enligt Jonas Ranstam finns en målsättning om att varje manus ska granskas av tre personer, men det kan variera från allt mellan en och sex granskare.

​Sker granskningen mot någon betalning?

​– Det är mycket olika. Det allra vanligaste är att arbetet görs helt utan ersättning. Men det finns flera tidskrifter som betalar ett honorarium för granskningen, särskilt om det ska göras snabbt eller om det handlar om granskare från särskilt efterfrågade områden, som medicinska statistiker. Beloppen är då mer symboliska, ungefär i storleksordningen 100 US-dollar per manus, vilket inte är speciellt mycket för ett arbete som kan ta flera timmar i anspråk. Själv är jag också ansluten som redaktör eller konsult till tre olika tidskrifter, Acta Orthopaedica, Osteoarthritis and Cartilage och British Journal of Surgery.

​Vad är din drivkraft?

– Det finns flera olika. Om man vill få sina egna manus publicerade har man också en moralisk skyldighet att granska andras manus. Det är ett utmärkt sätt att få information om vilken forskning som pågår, och att hålla sig à jour med den metodologiska utvecklingen inom olika områden. Att bli ombedd att granska ett manus är också ett tydligt tecken på att man accepteras som en internationellt erkänd expert, men framför allt är det fantastiskt uppmuntrande att få så stort inflytande över den vetenskapliga utvecklingen, att kunna bidra till att göra bra vetenskapliga rapporter bättre och att förhindra att dåliga publiceras.

VICTORIA MAAHERRA