Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Här släpps inga ST-läkare in

Publicerad: 15 augusti 2013, 05:30

Bärbel Jung tar inte längre in ST-läkare till Universitetssjukhuset i Linköping eftersom där inte finns enkla ingrepp att öva på.

Foto: Stefan Jerrevång/Bildbyrån

När kirurgin säljs ut försvinner patienterna som blivande kirurger behöver träna på. I Linköping har det medfört totalstopp för nya ST-läkare.


Sedan två år tillbaka tar Universitetssjukhuset i Linköping inte in några nya ST-läkare i kirurgi. Orsaken är att sjukhuset inte har några enkla ingrepp kvar att öva på – de har sålts ut till privata aktörer. Först försvann ljumskbråcken, som blivande kirurger ofta börjar med, därefter en stor del av gallorna som brukar vara steg två, och till sist titthålskirurgin.

– Vi har i princip inga förutsättningar att utbilda kirurger längre, suckar Bärbel Jung, ST-studie­rektor för kirurgi på sjukhuset och den som stoppade intagningen efter att utbildningen fick underkänt på en så kallad Spur-inspektion 2011.

De privata aktörer som tagit över har bara fått uppdraget att operera patienter, att utbilda nya kirurger ingår inte.

Problemet ser likartat ut på flera andra håll i landet och främst i storstäderna, enligt Helena Taflin som är ansvarig för ett nätverk av studierektorer inom Svensk kirurgisk förening. Utbildningsbiten tas ofta inte med när vården upphandlas, och eftersom det främst är ”enkla” ingrepp som läggs utanför sjukhusen måste kirurgerna börja med svårare operationer.

– Man måste lära sig krypa innan man lär sig gå. Det här kostar mycket i längden. Vi får en dålig ut­bildning och kommer plötsligen att ha ett gäng kirurger som inte kan göra de vanligaste operationerna – trots att det är där de största behoven finns. Om beställarna inte uppmärksammar detta blir det ett gigantiskt problem för sjukvården, säger Helena Taflin.

Hennes arbetsplats, Sahlgrenska universitets­sjukhuset i Göteborg, har sålt ut bråckoperationerna men kan skicka sina ST-läkare för att göra ingreppet på Frölunda specialistsjukhus, som drivs offentligt. Lösningen fungerar, tycker Helena Taflin, förutom att operationerna som borde göras i början av utbildningen nu får göras i slutet.

Även Svensk kirurgisk förening ser stora bekymmer med utförsäljningarna. Ordförande Agneta Montgomery betonar att det inte handlar om ett motstånd mot privata aktörer, men att utbildningen måste med när vården upphandlas.

I Stockholms läns landsting larmar opererande specialiteter som gynekologi och ortopedi om att utbildningen inte hängt med när vårdvalet gör att allt mer baskirurgi flyttas till fristående enheter.

På Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge har blivande gynekologer ännu inte drabbats lika hårt som på andra Stockholmssjukhus, enligt ST-studierektorn Elle Wågström. Detta eftersom det inte finns andra vårdgivare i upptagningsområdet. Men när fler etableras kommer problemet att slå till även här.

– Vi funderar på hur vi ska lösa det på sikt. Om utbildningen ska ske hos de privata vårdgivarna så måste vi betala dem, men eftersom vi redan betalar ST-läkarnas löner så behövs de hos oss. Det är inte schysst, alla borde dela på utbildningsbördan, säger Elle Wågström.

Danderyds sjukhus måste däremot redan nu punga ut ansenliga summor för att deras ortopeder under utbildning ska få utföra enklare ingrepp som fot- och handkirurgi på andra enheter.

– Vi måste betala ST-läkarnas löner trots att de inte jobbar på vår klinik. De försvinner härifrån långa perioder, vilket gör att vi måste ersätta arbetskraften med dyra vikarier eller permanenta tjänster. Det blir en tung börda för oss och det begränsar möjligheterna att erbjuda en vettig utbildning, säger ST-studierektorn Henrik Bodén.

Personaldirektören i landstinget, Maria Englund, tycker att dagens system fungerar bra men håller med om att vissa saker behöver förtydligas. Just nu pågår diskussioner om hur både privata och offentliga vårdgivare ska ersättas för att låta ST-läkare från andra sjukhus operera hos dem, och hur det hela ska organiseras.

– Samverkan mellan privata och landstingsdrivna verksamheter behöver utökas. Men jag möter ett stort intresse hos de privata vårdgivarna, de vill verkligen vara med och utbilda, säger Maria Englund, som räknar med att ett förslag ska vara klart vid årsskiftet.

En annan lösning som diskuteras inom både gynekolog- och ortopedkretsar  är gemensamma ST-utbildningar för hela Stockholm, där läkarna roterar mellan olika sjukhus. Men det riskerar att bli både dyrt och ostabilt för ST-läkarna som inte skulle ha någon riktig ”hemvist”.

Kirurgkliniken i Linköping inleder i höst ett samarbete med Aleris specialistvård i Motala för att ST-läkare som är ett par år in på sin utbildning ska få göra exempelvis ljumskbråck.
Bärbel Jung, ST-studierektorn i Linköping, hoppas snart kunna ta in nya ST-läkare igen, helst genom att universitetssjukhuset får ta tillbaka en del av baskirurgin. Då skulle också deras färdiga specialister hålla vanan uppe på rutiningrepp. Även kirurger som bara sysslar med avancerad akut­kirurgi kan ibland behöva operera ett akut bråck.

– Alla måste hålla sig ajour med nya metoder och veta vad man ska göra, så det finns flera poänger med att sprida på ingreppen lite mellan sjukhusen.

HANNA ODELFORS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev