Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag18.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Hjärtsjuka ska inte åka berg-och-dalbana

Publicerad: 16 november 2005, 13:34

AHA 2005. En till synes oskyldig tur med en berg-och-dalbana kan resultera i en sådan förhöjd hjärtrytm att den kan leda till hjärtinfarkt, oregelbunden hjärtrytm eller plötslig hjärtdöd. Det konstaterar tyska forskare i en studie som i dag presenteras vid hjärtläkarkongressen AHA i Dallas, USA.


Forskarna, verksamma vid universitetssjukhuset i Mannheim i Tyskland, mätte hjärtfrekvensen på 37 män och 18 kvinnor före, under och efter en tur med "Expedition GeForce", en berg-och-dalbana vid nöjesparken Holiday Park i Hassioch, Tyskland.

Försökspersonerna var alla friska och hade en medelålder på 28 år. Hjärtfrekvensen mättes med hjälp av bärbara Holter-EKG-apparater. 30 försökspersoner hade aldrig åkt berg-och-dalbana tidigare. Åtta hade liten erfarenhet medan 17 hade stor erfarenhet av den spektakulära nöjesattraktionen.

Själva turen bestod av en två minuter lång färd som började med en långsam stigning till 62 meters höjd ovanför marken. Sedan följde ett fritt fall då G-kraften blev sex gånger högre under fyra sekunder, det vill säga att förändringen av rörelseriktningen utsatte passagerarna för en sex gånger högre kraft än vid horisontell färd. En tränad pilot kan utan hjälpmedel motstå upp till sju gångers förändring av G-kraften.   Vid vila före "nöjestrippen" var den genomsnittliga hjärtfrekvensen 91 slag per minut, vilket är normalt. Men bara efter en minuts färd var den genomsnittliga högsta hjärtfrekvensen 153 slag per minut.

Men den genomsnittliga högsta hjärtfrekvensen skilde sig signifikant åt mellan kvinnor och män. Hos män var den 148.5 slag per minut, medan kvinnors var hela 165 slag per minut.

Forskarna utgick ifrån att förändringar i G-kraften när berg-och-dalbanetåget störtade mot marken skulle ha störst betydelse för hjärtfrekvesnen, men så var det inte. I stället tycktes hjärtfrekvensen öka som mest i början av turen då tåget sakta steg uppåt, något som forskarna tolkar som att psykologiska faktorer, som stress, hade större betydelse för hjärtfrekvensen än eventuella förändringar i G-kraften.

44 procent av deltagarna hade påtagliga sinusarytmier som varade upp till fem minuter efter avslutad färd. En person hade arytmi under mitten av färden, en annan upplevde episoder av förmaksflimmer.

Forskarnas slutsats blev därför att personer som tidigare har haft hjärtinfarkt eller som lider av arytmier eller annan hjärtsjukdom, inte bör åka berg-och-dalbana. Enligt forskarna innebär åkturen för stora påfrestningar på hjärtat, något som kan leda till hjärtinfarkt, oregelbunden hjärtrytm eller till och med plötslig hjärtdöd.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev