Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Hon lämnar apoteket i Solna efter 50 år

Publicerad: 4 juni 2013, 05:00

Ingela Strandberg började som tonåring jobba på samma apotek som hon snart ska göra sin sista arbetsdag på – 50 år senare.


Förr var det ingen ovanlighet att man gjorde ett helt arbetsliv på ett och samma apotek. I dag ser verkligheten annorlunda ut. Och Ingela Strandberg uppmärksammas från alla håll och kanter för sina 50 år på det som tidigare hette Apoteket Kvarnen i Solna och som numera är Apotek Hjärtat. Hon skrattar lite åt uppståndelsen.

– Det hade jag aldrig trott, att jag skulle bli avtackad på det viset, säger Ingela Strandberg.

Redan under utbildningen på yrkesskolan till apotekstekniker gjorde hon sin praktik på Kvarnen, fick frågan om hon ville jobba kvar och på den vägen är det. Året var 1964 och då var Kvarnen ett jätteapotek med över 40 anställda, däribland chaufförer, och en tydlig hierarki. Apotekschefen, som också ägde apoteket, satt uppe på kontoret och syntes inte till nere i apoteket. Nyanställda satt i växeln och tog emot läkarnas telefonrecept.

Ingela Strandberg hade en okej status som utbildad apotekstekniker, slapp växeln och kunde ge sig i kast med andra arbetsuppgifter, som att producera läkemedel av de ingredienser som farmaceuten hade mätt upp, blanda salvor och dekokter, stå vid officinen (disken) och ta emot receptkunder, taxera recept, plocka varor och snygga till i butiken.

– Det var jätteroligt. Egentligen ville jag bli sjuksköterska, men man ville snabbt ut till ett jobb. Och det har jag aldrig ångrat, säger Ingela Strandberg.

Långbyxor för de kvinnliga anställda var förbjudet, rock och strumpor ett måste. Förstemannen kontrollerade klädkoden och såg efter så att de anställda hade rena naglar. När du-reformen kom i slutet av 1960-talet kändes den ovan och lite konstig.

– Apotekschefen gick runt högtidligt och tog i hand och sade att nu säger vi du till varandra, säger Ingela Strandberg och konstaterar att det var en annan värld.

– Ändå känns det på ett sätt som i går. Det är märkligt. På den tiden var det sex, sju personer som på olika stationer hanterade ett recept. I dag gör en person allt. Det är inte samma jobb, men jag har alltid trivts och alltid känt att jag har kunnat utvecklas.

Apoteksbolaget AB bildades 1970 då staten tog över apoteken. Till en början var skillnaden inte så stor, men det faktum att chefen inte ägde apoteket gjorde till slut att hierarkierna började suddas ut. Och farmaceuterna, som tidigare bara hade hållit till bakom kulisserna kom fram till disken.

Ingela Strandberg bestämde sig för att läsa vidare till receptarie, när hon fick möjlighet att göra det med en tvåårig påbyggnadsutbildning på BMC Uppsala Universitet.

– Jag fick en chans att ta ett steg vidare och ta mer eget ansvar. Då hade jag ju jobbat så länge och kände att jag kunde väldigt mycket, säger Ingela Strandberg.

– Jag har haft en stor frihet att kunna utveckla mig, haft många olika arbetsuppgifter. Jag hade aldrig stannat så länge om jag inte hade tyckt att det var roligt.

Efter omregleringen tycker Ingela Strandberg att trenden har blivit att en anställd har färre arbetsuppgifter.

– Där du ställer dig på morgonen, där står du hela dagen, säger hon.

Men snart gör Ingela Strandberg sin sista dag på apoteket. Det känns konstigt, skrämmande och ångestladdat, konstaterar hon.

– Men också: Yes, nu är jag klar. Mina söner har bokat en resa för att ta med mig till en alptopp för att släppa ett Ronjas vårskrik, ett frihetsskrik, säger Ingela Strandberg och ler.

CHARLOTTA KJELLBERG

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev