Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Hon ser skamliga brister i vårdens sexupplysning

Publicerad: 10 april 2013, 08:00

Varför i hela friden ska vård­personal intressera sig för vad patienterna med reumatism gör i säng­kammar­mörkret? Sjuk­gymnast Kristina Areskoug Josefsson har svaret.


Hon arbetar vid Värnamo sjukhus och forskar om kommunikation kring sexuell hälsa vid kronisk sjukdom.

– Ifall vi pratar om att vårda hela människan så kan vi inte välja bort den sexuella biten, säger Kristina Areskoug Josefsson.

Studier har visat att patienterna i hög utsträckning vill prata om sexlivet – om än inte i detalj – och att patienterna anser att sjukvårdens personal ska ta initiativet till sådana samtal.

I praktiken sker det sällan. Väldigt sällan. En studie bland 100 kroniker i Jönköpings län visade till exempel att inte en enda av dem hade pratat någonting om sex i någon av sina många kontakter med sjukvården under årens lopp.

– Det är inte rimligt. Jag tycker att det är en skam, säger Kristina Areskoug Josefsson och tillägger att 30–70 procent av patienterna med reumatisk sjukdom upplever att deras sjukdom har skapat sexuella problem för dem.

– Både smärta och trötthet är negativa för sexlivet.

Själv fick hon upp ögonen för frågan i samband med att hon utvärderade vilken effekt som hennes sjukgymnastik hade haft på patienternas liv. Många nämnde då spontant att sexlivet hade blivit bättre, som en ren bonus, av träningen och Kristina Areskoug Josefsson beslutade sig för att börja jobba med kommunikation kring sex mer strukturerat.

Hon använder sig av en samtalsmodell kallad Plissit som togs fram på 1970-talet, där förkortningen står för permission, limited information, specific suggestions och intensive therapy.

Grunden i den är att fråga patienten om han eller hon vill veta mer. En användbar standardfras för att öppna samtalet kan vara: ”Din sjukdom kan ofta ge problem med det sexuella livet. Vill du ha information?”

– Det är en fråga som jag tycker är okej att ställa. Den är inte kränkande. Jag har inte frågat patienten hur han eller hon gör, säger Kristina Areskoug Josefsson.

Hon tycker att hennes arbete och forskning har gjort henne till en mer lyhörd och öppen sjukgymnast.

– Nu får jag inte total tunghäfta om någon patient vill prata om sexuella problem.
Fick du det tidigare?

– Jag kände att det inte var min grej. Men vi pratar generellt alldeles för lite om sex i vården.

SARA RÖRBECKER

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News