Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Hon söker svaret på malarians gåta i människans gener

Publicerad: 15 november 2002, 09:17

Marita Troye Blomberg är Nordens enda professor i malariaimmunologi. För snart 20 år sedan fann hon att vissa individer som lever i malariaendemiska områden tycktes vara mer immuna än andra mot malaria. Hon lanserade då teorin att skyddet mot malaria kan vara genetiskt reglerat. Då stod hon ensam med sina idéer, i dag är hennes teori ett av de hetaste forskningsspåren i jakten på nya malariavaccin och läkemedel.


På väggen i Marita Troye Blombergs arbetsrum hänger ett gigantiskt färgfoto av en kraftigt uppförstorad malariamygga. Bilden, tagen av Lennart Nilsson, känns skräckinjagande. Den visar Anopheles-myggan i full färd med att suga blod och den långa sugsnabeln, som är ilsket rödfärgad, liknar en kraftig laserstråle.  Marita Troye Blomberg. Foto: Anders Kallersand" BORDER="0"Marita Troye Blomberg. Foto: Anders Kallersand  Vi förflyttar oss i säkerhet och slår oss ned i konferensrummet på immunologiska institutionen vid Stockholms universitet, där Marita Troye Blomberg arbetar. Hon är lycklig över att verksamheten åter är i full gång. Att vara ledig och ligga i hängmattan lockar henne inte alls. Nyligen fick hon plötsligt tre veckors sammanhängande semester då en fältarbetsresa till Kongo-Brazzaville fick ställas in i sista sekunden på grund av politiska oroligheter.  - Jag kände mig rastlös och nästan deprimerad över all ledig tid. Visste knappt hur jag skulle orka ta mig igenom ledigheten. Men i år lyckades jag ta mig ut i skogen och jag slukade också en massa böcker, så det blev ganska lyckat till slut, säger Marita Troye Blomberg.  Hon dricker ur sin kaffekopp och föreslår en rökpaus. I många år har sonen försökt att få henne att sluta, men förgäves. Cigaretten har blivit ett nödvändigt ont som lugnar i stressiga situationer.  - Jag har aldrig ens försökt att sluta. Jag sög på tummen tills jag var 12 år och sedan bytte jag ut den mot cigaretter. Jag har en ovana att alltid ha något i munnen, helst turkisk peppar eller tuggummi, eller en cigarett.  Marita Troye Blomberg beskrivs av sina kollegor och vänner som en rolig, enveten och passionerad forskare, kunnig och kreativ och med ett stort internationellt forskarnätverk.  Hon har i många år varit en av Sveriges men också en av världens ledande malariaforskare när det gäller förståelsen av den genetiska regleringen bakom parasitsjukdomen.  Dessutom har hon varit en drivkraft bakom att Sverige inom kort blir värdland för den internationella malariaforskningen. Vid årsskiftet etableras det så kallade Mim-sekretariatet, där Mim står för Multilateral Initiative on Malaria, vid Wennergren Center i Stockholm. Forskare vid Stockholms universitet, Karolinska institutet i Solna och Smittskyddsinstitutet kommer att arrangera återkommande möten, då malariaforskare från hela världen samlas för att utbyta forskningsresultat och erfarenheter. Syftet med ett roterande internationellt malariacentrum är att stimulera och stödja forskningssamarbeten som är inriktade på behandling och kontroll av malaria.  - Det känns som ett ärofyllt erkännande. Det visar vilken stark ställning Sverige har när det gäller malariaforskning. Ett viktigt syfte är att skapa möjligheter för en högklassig malariaforskning i länder där myggorna och parasiterna finns. Men det krävs omfattande resurser för att bygga upp och förstärka forskningslaboratorierna och se till att forskare i dessa länder kan få en lön som de kan leva på, säger Marita Troye Blomberg.  I mer än 25 år har svensk malariaforskning haft en internationellt erkänd plats. I början av 1980-talet donerade Rockefeller Foundation stora forskningsanslag för parasitforskning till Karolinska institutet i Solna och Stockholms universitet. Det var också då som Marita Troye Blomberg bestämde sig för att lämna sin forskning kring bilharziaparasiten för att i stället ägna sig åt malaria.  - Då var jag ganska optimistisk, men snart insåg både jag och mina kollegor att parasiten var mer komplicerad än vi hade anat eftersom den har en förmåga att byta skepnad. Det tog därför lång tid att utveckla en fungerande modell, säger hon.  Trots att hon reser flera månader om året till Afrika och vistas i malariaendemiska områden med hög transmission, har Marita Troye Blomberg själv aldrig varit sjuk i malaria. Förr om åren var hon noga med att äta profylax och att skydda kroppen med täckande kläder. Hon aktade sig också för att vistas utomhus tidiga morgnar och sena kvällar, då malariamyggan är som mest aggressiv.  Nuförtiden äter hon varken profylax eller skyddar sig särskilt noga. Ändå tycks hon klara sig från parasiten. Kanske kan tobaksrök ha en skyddande effekt, i alla fall mot malariamyggan som inte tycks trivas i närheten av Marita Troye Blombergs cigaretter.  Eller är det kanske så att hon har en genetisk profil som ger ett immunskydd mot malaria?  Redan i mitten av 1980-talet fann Marita Troye Blomberg skillnader i immunsvar mellan olika etniska grupper på Madagaskar, något som hon menade berodde på genetiska olikheter. Då var hon ensam om sina teorier, men har under senare år fått allt starkare stöd från andra forskargrupper som hon i dag samarbetar med.  I Mali och västafrikanska Burkina Faso driver Marita Troye Blomberg ett projekt tillsammans med italienska forskare. De studerar tre olika genetiska befolkningsgrupper, fulani, mossi och rimaibée. Trots att de lever i samma geografiska område och är lika utsatta för malaria, har det visat sig att fulani är mer skyddade mot malaria. Forskarna har följt befolkningsgrupperna för att studera skillnader i immunsvar och funnit att fulani har ett högre antikroppssvar mot malaria. Det visade sig att fulani-gruppen har ett annat genetiskt ursprung och sannolikt är utvandrade från Nordafrika.  - Vi har tittat på olika gensekvenser hos fulani som är av betydelse för regleringen av antikroppsproduktionen och funnit att det hos vissa individer produceras för mycket eller för litet av vissa antikroppar som är av betydelse för skyddet mot malaria, men också i vissa fall mot bakterier och virus, säger Marita Troye Blomberg.  Arbetshypotesen är att fulani av någon anledning har ett påslag av något ospecifikt immunsvar som skyddar dem. Den genetiska profilen tycks vara viktig för skyddet mot malaria. Men hur den profilen ser ut varierar sannolikt mellan olika etniska grupper. Stämmer teorin skulle man exempelvis i framtiden kunna analysera den genetiska profilen med hjälp av ett blodprov, och därigenom tidigt kunna avgöra om en individ som ska vistas i ett malariaendemiskt område löper stor eller liten risk att drabbas av allvarlig malaria.  Marita Troye Blomberg får ofta frågan hur det kan komma sig att Sverige satsar på malariaforskning. Hon har förståelse för att vissa tycker att cancergåtan borde lösas först innan pengar satsas på en tropisk sjukdom som verkar så avlägsen vårt land. Men, menar hon, malaria är intressant som modell för forskning om andra vektorburna sjukdomar som till exempel gula febern, sömnsjuka och bilharzia.  - Med ett förändrat klimat är risken överhängande att malariaparasiten får fäste även i vårt land. I till exempel Turkiet, där parasiten tidigare var utrotad, är den nu på väg tillbaka. Vi får heller inte glömma bort att malaria förekom i hela Europa fram till 1920-talet, och så sent som 1933 hade vi ett malariautbrott i Sverige. Vi har fortfarande kvar myggor i vårt land som skulle kunna sprida malaria om parasiten fick fäste, säger Marita Troye Blomberg.  Även om hon reser mindre nu än förr lever hon ständigt med en längtan till Afrika. Hon uppskattar den starka lojalitet som finns människor emellan, och deras vilja att dela med sig, trots fattigdom och umbäranden.  - Det är sällan jag upplever stress och att människor inte har tid. Snarare uppskattar jag att vi ibland tvingas vänta i flera dagar för att få någonting att fungera. Plötsligt skapas utrymme för en stunds eftertanke och gemenskap.  Marita Troye Blomberg reser ofta till avlägsna byar som saknar moderna bekvämligheter. För en tid sedan var hon i Sudan och tillsammans med en grupp muslimska män besökte hon ett laboratorium långt ute på landsbygden. Hon var den enda kvinnan i gruppen. Männen undvek att möta hennes blick och att vidröra henne.  - Senare på kvällen skulle vi dela sovsal och jag anvisades en brits som saknade både kudde och täcke. Med hjälp av ett tygstycke lyckades jag byta om för natten, men vid sådana tillfällen kan jag uppleva att det kan vara svårt med de kulturella koderna. När jag känner mig osäker brukar jag fråga, för att så gott det går försöka undvika att göra bort mig.  Hon har genom åren fått många nära afrikanska vänner, främst forskarkollegor. Hon är också mentor för flera unga afrikanska kvinnliga forskare som hon håller en tät e-postkontakt med.  Om tio år har Marita Troye Blomberg nått pensionsåldern, men hoppas kunna fortsätta sin forskning kring de afrikanska befolkningsgrupperna. Förhoppningsvis har hon och maken, som ibland följer med på resorna, även köpt ett hus i något afrikanskt land.  Efter så många år på resande fot upplever Marita Troye Blomberg större svårigheter att klara snön och kylan i hemlandet än den subtropiska hettan i Afrika.

Eva Nordin

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev