Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag18.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Implantat på hjärnstammen hjälper tumörsjuka att höra

Publicerad: 22 november 2002, 10:13

En elektrod som opereras in på hjärnstammen hjälper döva patienter att skilja på ljudet av rinnande vatten och hundskall. Sju svenska patienter med tumörer som hindrar signalerna från hörselnerverna till hjärnan har fått prova den nya behandlingen.


Personer med tumörsjukdomen neurofibromatos typ 2, drabbas av dubbelsidiga tumörer som slår ut hörselnerverna, så kallade akustikusneurinom. Men nu finns en möjlighet att hjälpa dem att återfå en begränsad hörsel. Den slutsatsen dras i den första europeiska prövningen av ett hjärnstamsimplantat där även svenska patienter ingått.  - Metoden återställer inte hörseln, men den ger patienten förbättrad läppavläsning samt möjlighet att uppfatta varnings- och omgivningsljud. Det är en komplicerad operation men hitintills har inga allvarliga biverkningar rapporterats, säger Gunnar Nyberg, överläkare vid neurokirurgiska kliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala.  Sjukhuset är det enda i Skandinavien som utför ingreppet, som innebär att en liten elektrod opereras in vid hörselkärnan i hjärnstammen. Kärnan är den omkopplingsstation där impulserna från hörselnerven tas emot och skickas vidare till hörselcentrum i hjärnbarken.  Hos de opererade patienterna tar implantatet över hörselnervens roll. Med hjälp av en mikrofon och en sändare omvandlas ljud till elektriska impulser. Från en mottagare under huden överförs signalerna till elektroden som stimulerar hörselkärnan. Signalen leds då vidare till hjärnbarken och patienten förnimmer ljud.  Kan skilja på omgivningsljud   I den aktuella studien har effekterna av hjärnstamsimplantatet undersökts hos 27 patienter från olika länder i Europa, varav sju opererades i Uppsala. Patienterna fick först tumörerna borttagna, varpå hjärnstamsimplantaten opererades in. Hörselfunktionen utvärderades vid flera tidpunkter genom olika tester.  Slutsatsen är att nästan alla återfår förmågan att uppfatta omgivningsljud. Många patienter kan också särskilja mellan olika ljud, som rinnande vatten eller hundskall. Många får hjälp att uppfatta rytm, enstaka stavelser och ord, vilket i sin tur ger bättre förmåga att läsa på läpparna.  - Hos ett fåtal patienter ger implantatet möjlighet till kommunikation utan tillgång till de synliga intrycken vid läppläsning. En av de franska patienterna rapporteras till och med kunna prata i telefon, säger Helge Rask-Andersen, audiolog och professor vid öron-, näs- och halskliniken på Akademiska sjukhuset.  Han understryker dock att hörselförbättringen med hjärnstamsimplantatet inte går att jämföra med den som ses med det vanligare cochleaimplantatet. Metoden bygger på samma princip, men elektroden placeras i stället i hörselsnäckan, och patienterna har fortfarande en fungerande hörselnerv.   Operationen är tekniskt sett mindre komplicerad att utföra än den som krävs för hjärnstamsimplantatet, där kirurgen jobbar djupare in i hjärnan.  Man vet dessutom mindre om hörselkärnan än om hörselsnäckan. Därmed blir det svårare att efterlikna den naturliga nervsignaleringen.  Vill operera fler patienter  - Man måste vara mycket noga med att inte ge patienterna för stora förhoppningar. I en mindre del av fallen händer det tyvärr att implantatet inte alls ger någon effekt eller måste stängas av efter en tid. Det kan göra patienten mycket besviken, säger Helge Rask-Andersen.  Men han anser samtidigt att funktionsförbättringen som implantatet ger de flesta inte ska underskattas.  - Bara förmågan att uppfatta omgivningsljud gör att patienternas isolering bryts, fortsätter han.  I Uppsala hoppas man i framtiden kunna utföra fler operationer med hjärnstamsimplantat hos patienter med neurofibromatos typ 2.  - Tidigare har vissa landsting inte varit villiga att betala de cirka 200000 kronor som ingreppet kostar. Nu väntar vi oss att kunna lägga in implantatet i ett tidigare skede, kanske precis efter att patienten blivit döv, säger Gunnar Nyberg.

Carl-Magnus Hake

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev