”Jag försöker låta bli att tänka på ekonomin”

– Jag försöker låta bli att tänka på ekonomin, men den måste beaktas, säger läkaren Annika Stenberg, som är delägare i företaget öron-, näs- och halskliniken på Sophiahemmet.

Efter stängningsdags träffas vi på kliniken på Sophiahemmets stora område i Stockholm. Inuti den anrika tegelbyggnaden är lokalerna nyrenoverade, med mottagningen på bottenvåningen och operationssalar en trappa upp. Några veckor tidigare har Annika Stenberg medverkat på Läkarförbundets idékonferens om vårdval.

I det dagliga jobbet är regelboken för vårdvalet högst levande, anser hon. Det är i och för sig inget fel med att läkare ska vara kostnadsmedvetna, men ibland går det för långt och drabbar patienterna.

När Annika Stenberg får en patient med en rinnig näsa och misstänker allergi ställs hon inför följande val.

Att själv ta blodprov på patienten och beställa test av ett tiotal vanliga allergena ämnen. Kostnaden för mottagningen blir då drygt 1 000 kronor och den ska ställas mot besöksersättningen på 775 kronor per patient.

Att råda patienten att gå till sin husläkare och be om en allergiutredning. Mottagningens intäkt blir då 775 kronor.

– Det senare valet betyder att utredningen tar längre tid för patienten och blir dyrare. Landstinget får betala för minst två besök i stället för ett, säger Annika Stenberg.

Nästa patient ska opereras och har en misstänkt koagulationsrubbning. Då står Annika Stenberg inför att ta prover för en koagulationsutredning eller hänvisa patienten till koagulationsmottagningen på det stora sjukhuset. Tar hon proverna kostar det 200 kronor för kliniken, skickar hon iväg patienten behåller kliniken hela besöksersättningen.

– Det här är ännu ett exempel på hur betalningsansvaret kan bli en svartepetter, något som man tjänar på att skicka vidare.

Annika Stenberg ger också exempel på hur slutnotan för en patient riskerar att dra i väg. En patient kan ha varit orolig för att hon länge känt en konstig klump i halsen. Annika Stenberg skickar en remiss till en röntgenundersökning, som i normalfallet ska kosta kliniken drygt 2 300 kronor. Väl på röntgen anser den ansvariga röntgenläkaren att det behövs en mer avancerad undersökning och priset stiger till drygt 6 500 kronor. För Öron- näs- och halskliniken är det bara att betala de drygt 4 000 kronorna extra.

Privatläkare som verkar med stöd av den nationella taxan betalar inget extra för röntgen, labbtester och annan avancerad medicinsk service. Ekonomin är en fråga mellan röntgenföretagen och laboratorierna å ena sidan och beställaren landstinget å andra sidan.

– Så hade vi det också tidigare. Inte betydde det att vi beställde en massa onödiga undersökningar. Men administrationen var så mycket enklare, säger Annika Stenberg.

För en stor arbetsplats, som Öron- näs- och hals­kliniken på Sophiahemmet, är problemen ändå hanterliga. Där finns en vd som håller i ekonomin och som själv är läkare.

– Han skulle aldrig komma och säga att vi inte får beställa fler undersökningar för att det kostar för mycket, säger Annika Stenberg.

Låter då privatläkare bli att göra undersökningar för att spara pengar till sina kliniker?

– De medicinska övervägandena ska förstås alltid väga tyngst. Men visst kanske det händer att patienter i stället skickas vidare.

Grundersättningen inom vårdvalen är högre än för läkarna som går på den nationella taxan. Det ska ge vårdvalsenheterna utrymme att beställa avancerad medicinsk service utan att gå back.

– Det är svårt att ha en uppfattning om det är korrekta nivåer. Hur som helst kräver systemet mycket tid för oss i vården och även centralt för landstinget.

VIVIANNE SPRENGEL