Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Jämatällt ledarskap i fokus på stämman

Publicerad: 1 december 2006, 10:02

RIKSSTÄMMAN 2006 Det duger inte att ha jämställdhet som en enskild punkt på agendan. För att uppnå jämställdhet måste chefen ta på sig genusglasögonen och se hela verksamheten genom dem.


Det menar Fatimah Dabo, moderator på symposiet Jämställt ledarskap, som Sylf, Sveriges yngre läkares förening, anordnar på Riksstämman i dag, fredag.

Hon är ST-läkare vid kvinno­kliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala och ledamot i Sylfs styrelse. Syftet med dagens symposium, förklarar hon, är att få till en diskussion om det jämställda ledarskapet och hur det kan användas för att behandla genusfrågor i arbetslivet.

– Det sätt som man har jobbat med jämställdhet på tidigare håller inte längre. Det har varit en punkt långt ner på agendan, efter ekonomi, personal och annat. Antingen har den inte hunnits med eller så har den bara mynnat ut i en skytte­gravsdiskussion, säger Fatimah Dabo.

– Vi vill starta den här diskussionen och ta upp frågor som utbildning, befordran, kompetens och lön utan att hamna i diskussioner om manligt/kvinnligt eller offer/förtryckare. Det är bra att veta hur man kan ta upp de här frågorna utan att bara tala i egen sak.

På symposiet kommer det att presenteras verktyg för att arbeta med jämställdhet. Fatimah Dabo talar om en analysmetod som dåvarande Kommunförbundet har utarbetat. Den kallas 3R och går ut på att granska verksamheter utifrån begreppen representation, resurs och realia. Genom att svara på frågan ”Vem får vad, hur mycket och på vilka villkor?” synliggörs det som inte är jämställt och vem som får stå som norm.

– Det gäller att titta på hur verkligheten ser ut och sedan försöka lösa problemen. Chefen kan ta på sig genusglasögonen och titta på hela verksamheten genom dem, säger Fatimah Dabo.

Inte fler kvinnliga professorer

Jan-Åke Gustafsson är professor vid Karolinska institutet och ordförande i institutets strategigrupp för jämställdhet. Enligt honom råder det inget tvivel om att det sker en systematisk diskriminering av kvinnliga forskare. Det märks tydligast i att andelen kvinnliga professorer fortfarande bara ligger på strax över 20 procent.

– För tio, tjugo år sedan trodde man att det skulle bli bättre när de stora kohorterna av kvinnliga forskare kom in i systemet. Men det är inte fallet. Frågan är mer komplicerad än så, säger Jan-Åke Gustafsson.

Jämställdhets­gruppen på KI försöker nu hitta mekanismer för att öka antalet kvinnliga professorer. Ett sätt är att avsätta pengar för kvinnliga lektorer. Genom att identifiera områden där kvinnliga forskare är starka och sedan utlysa tjänster inom de områdena får man fram kvinnliga lektorer som så småningom kan bli professorer.

– För att nå målet måste vi ta till orättvisa metoder under en viss tid. Om vi accepterar som en allmän analys att männen haft orättvisa konkurrensfördelar i massor av år måste vi kunna acceptera orättvisor åt andra hållet under några år, säger Jan-Åke Gustafsson.

Har kurser enbart för kvinnor

Karolinska institutet anordnar också kurser för kvinnor där män inte får delta. Syftet är att stärka kvinnornas självförtroende och hitta ett forum där de kan stötta varandra.

– När kvinnliga forskare har föreslagits till prefekter händer det att de hoppar av. Det uppstår reflexartade situationer där både män och kvinnor aventusiasmerar de kvinnliga kandidaterna genom att säga till exempel att ”det där blir tufft för dig”, säger Jan-Åke Gustafsson.

Tillsammans med etiska rådet och strategigruppen för mångfald planerar jämställdhetsgruppen också en sorts uppförandekodex för anställda vid Karolinska institutet. Det är tänkt som ett policydokument eller en rekommendation för hur man ska uppföra sig och vad som är acceptabelt att säga.

– Det blir en allt hårdare kamp om forskningsmedlen och tjänsterna, alla har känslan av att det blir svårare och svårare, och som vanligt kommer kvinnorna att vara mest utsatta i detta. Då vill vi gå i bräschen för att sprida en mer människovärdig anda, säger Jan-Åke Gustafsson.

– Vi är medvetna om att vi skulle kunna betraktas som moraliska upprustare och det är vi livrädda för. Därför kommer vi att gå försiktigt fram. Men samtidigt måste vi ha de här kontroversiella frågorna uppe, annars får kvinnorna vänta tills helvetet bryter löst innan det händer något.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev