Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Katastrofalt hälsoläge för psykospatienter

Publicerad: 1 oktober 2007, 07:27

Arv, miljö och läkemedel gör att risken för metabolt syndrom är kraftigt förhöjd hos patienter med psykossjukdomar. Enligt en ny svensk studie är patienterna i ännu sämre skick än väntat. Ledande psykiatrer efterlyser nu krafttag – och ett kvalitetsregister.


Manifestationer av metabolt syndrom som fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar hos patienter med psykossjukdom är ett stort kliniskt problem. Flera registerbaserade studier, även svenska, har visat att schizofrenipatienter löper dubbelt så stor risk att dö i hjärt-kärlsjukdomar som den övriga befolkningen.

Enligt en analys av den statligt finansierade amerikanska Catie-studien, som publicerades 2005, lider 30 procent av patienterna med schizofreni av odiagnostiserad diabetes, 62 procent av högt blodtryck och hela 88 procent av blodfettsrubbningar.

- Dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar är på nedgång i samhället, men det gäller inte för den här patientgruppen som är kraftigt underbehandlad vad gäller riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Det är bedrövligt att de inte fått ta del av de medicinska landvinningarna i samma utsträckning som andra, säger Urban Ösby, överläkare vid Centrummottagningen i Solna och Psykiatri nordväst i Stockholm.

De första resultaten från en nystartad svensk kohortstudie som kartlägger den somatiska hälsan hos patienter som behandlas i den psykiatriska öppenvården illustrerar problemets omfattning.
Studien, som leds av Urban Ösby, omfattar mer än 700 patienter från tio psykosmottag-ningar i landet. Kroppsmasseindex, BMI, låg i genomsnitt på 28,3 hos män och 28,7 hos kvinnor, vilket är klart över gränsvärdena för övervikt och i kvinnornas fall över den definitionsmässiga gränsen för diagnosen fetma. Patienternas midjeomfång var i genomsnitt 104,2 för män och 96 centimeter för kvinnor — i båda fallen väl över gränserna för uttalad bukfetma.

– Resultaten är hårresande. De här patienterna har en ännu sämre metabol status än vad jag förväntat mig på förhand, säger Urban Ösby.

– Problemområdet har inte uppmärksammats tillräckligt, och sjukvården brister i sitt ansvar för dessa patienter. Vi måste få till kontinuerliga uppföljningsprogram som är sanktionerade från vårdhuvudmännen. Det bör också tydligt ingå i psykiatrins uppdrag, inom ramen för vårdprogram, att följa patienternas risknivåer och föra in det metabola perspektivet. Ett kvalitetsregister på detta område skulle fylla en viktig funktion.

Patientgruppens dåliga metabola odds antas bero på såväl livsstilsfaktorer – rökning, osunda matvanor, frånvaro av motion – som på ärftliga faktorer.

– Det kan mycket väl vara så att schizofreni­sjukdomen inte uteslutande är en psykossjukdom utan även har inslag av metabol sjukdom, säger Martin Schalling, professor i neurogenetik vid Karolinska institutet.

Situationen förvärras ytterligare av de biverkningar i form av viktuppgång, höga blodfetter och blodsockerrubbningar som är förknippade med patienternas antipsykotiska läkemedel, neuroleptika.
Skillnaderna mellan läkemedlens biverkningsprofiler är dock stora, se grafiken här intill. Enligt Catie-studien som jämförde fem neuroleptikum var Zyprexa (olanzapin) det mest ofördelaktiga vad gäller metabola biverkningar. Paradoxalt nog var läkemedlet samtidigt det effektivaste i undersökningen, mätt som antal patienter som valde att fortsätta behandlingen. En majoritet av de patienter som fick olanzapin valde dock att avbryta behandlingen under studieperioden, något som alltså gällde i ännu högre grad för dem som fick andra läkemedel.

Behandling med olanzapin har också i ett direkt orsakssamband kunnat knytas till utveckling av diabetes. Samma sak gäller det äldre preparatet Leponex (klozapin) som rankas som allra värst vad gäller viktuppgång.

Exakt hur mycket av den förhöjda risken för metabolt syndrom som kan relateras till grundsjukdomen, respektive läkemedelsbehandlingen, är inte klarlagt. Urban Ösby kommer i höst att starta en studie av patienter med nydebuterad sjukdom, som inte tidigare fått läkemedel. Genom att kartlägga metabola parametrar hos patienterna före och under behandling hoppas forskarna få bilden att klarna. En randomiserad behandlingsstudie med ett systematiskt program för fysisk aktivitet är också under planering.

Förutom att beskriva patienterna från ett metabolt perspektiv syftar den påbörjade kohortstudien till att ringa in riskfaktorer och utveckla modeller för interventioner. Dessutom vill forskarna kartlägga genetiska faktorer bakom de metabola effekterna. Denna delstudie leds av Martin Schalling.

— Vi kommer inte att söka efter psykosgener, utan specifika genetiska faktorer som kan förklara risken för utveckling av metabolt syndrom hos dessa patienter. Det är väl känt att en liten grupp patienter med psykossjukdomar inte går upp i vikt av medi­cineringen. Vi kommer att titta närmare på dessa och jämföra dem genetiskt med dem som får ofördelaktiga metabola bieffekter, säger Martin Schalling.

Även om metabola biverkningar är ett stort problem, menar många psykiatrer att moderna neuroleptika fyller en viktig funktion.

– Det kan vara så att psykiatrer av naturliga skäl har en övervägande positiv bild av dessa läkemedel, eftersom de har god antipsykotisk effekt. Företrädare för den somatiska vården kan i vissa fall ha en tydligare bild av avigsidorna, säger Martin Schalling.

Hans Ågren, överläkare och professor i psykiatri vid Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra i Göteborg, är positiv till moderna neuroleptika.

— Patienternas subjektivt upplevda välbefinnande har ökat med den nya medicineringen. Vi psykiater tycks oroa oss mer än patienterna själva för de metabola biverkningarna. De antipsykotiska läkemedel som dominerade för 25 år sedan upplevdes som betydligt värre av patienterna. De själva är naturligtvis den viktigaste instansen för att värdera effekten, säger han.

Rolf Adolfsson, professor i psykiatri vid Umeå universitet och verksamhetschef för psykiatriska kliniken vid Sunderby sjukhus, menar dock att patienterna ofta betalar ett högt pris.

– Jag har träffat enormt många kraftigt överviktiga patienter med psykotisk sjukdom. Zyprexa och Seroquel kan fungera i akutvården, men de metabola effekterna vid långtidsbehandling är katastrofala, säger han.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News