Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Katastrofinsats i tsunamins spår en tuff utmaning för svensk läkare

Publicerad: 28 november 2005, 12:44

RIKSSTÄMMAN. Det stillsamma julfirandet för narkosläkaren Anders Lindberg fick ett abrupt slut den 28 december 2004. Mitt på eftermiddagen ringde SOS Alarm och bad honom att i ett första team åka till Thailand för att ta hand om skadade svenskar som drabbats av tsunamikatastrofen. Det här är Anders Lindbergs egen berättelse.


Kvart i tre på eftermiddagen den 28 december 2004 ringer katastrofledningscentralen vid SOS Alarm till narkosläkaren Anders Lindberg, som då arbetade inom ambulanshelikoptern vid Södersjukhuset i Stockholm. Han ombeds att inom tre timmar inställa sig på Arlanda. Han och en sjuksköterska ska följa med utrikesminister Laila Freivalds, samt personal från utrikesdepartementet och Räddningsverket, ned till det som sedan ett par dygn är ett fullskaligt katastrofområde i Phuket i Thailand.

I det läget hade flera flygplan med svenskar redan landat i Sverige. Men uppgifterna om katastrofens omfattning var ännu knapphändiga. Teamets uppgift var därför initialt att åka till Phuket för att bistå chockade och skadade svenskar och ta med dem på nästa plan hem till Sverige.

Vid ankomsten i Phuket insåg Anders Lindberg att behovet av svensk sjukvård var mycket större än så. Men att lösa uppgiften från det utgångsläget skulle visa sig vara långt svårare än han kunde föreställa sig.

- Jag är mycket stolt över den insats som vi gjorde där nere. Men det var tyvärr inte tack vare det stöd som vi fick från våra uppdragsgivare, som i stället försvårade arbetet. Det var tack vare kreativa, kompetenta och självständiga medarbetare, men även handlingskraftiga privatpersoner på plats i Phuket.   Teamets problem började egentligen redan på vägen ut till Arlanda. När Anders Lindberg fick veta förutsättningarna för resan begärde han att ytterligare en sjuksköterska skulle följa med. För att vinna tid ordnade han själv med en sjuksköterska från Södersjukhuset.

Stockholms läns landsting, som stod för resurserna, ställde sig, enligt Anders Lindberg, kallsinnigt men gav med sig efter godkännande från Socialstyrelsen och UD.

När planet efter tio timmars resa landade på flygplatsen i Phuket kunde teamet snabbt konstatera att avgångsterminalen var överbelamrad med mer eller mindre svårt skadade turister. De thailändska sjukvårdsteamen uppgav att de hade läget under kontroll och hänvisade svenskarna till att ta hand om skadade i en uppsamlingslokal 200 meter bort.

Försökte få ned mer personal  Vid det här laget, drygt tre dygn efter det att tsunamivågen slog in över stränderna i Phuket, rådde det fortfarande totalt kaos i området.

- Den akuta fasen med personer som hade livshotande skador var dock redan över när vi kom ner. De flesta som avled gjorde det omedelbart, eller under de första timmarna efter katastrofen och de allvarligast skadade hade den thailändska sjukvården lyckats ta hand om, säger Anders Lindberg.

Det som återstod var därför främst chockade personer med måttliga skador. Anders Lindberg bedömde därför, mot den uppgift som han fick initialt, att teamet behövdes för att organisera arbetet på uppsamlingsplatsen och att se till att snabbt få ner en hel del sjukvårdspersonal som kunde ta hand om svenska turister i kris på flygplatsen och följa med dem hem.

- I det läget var det förstås en orimlig tanke för oss att själva åka hem med nästa plan.

Socialstyrelsen gav dock beskedet att den inte hade fått några indikationer om att det fanns ett sådant behov av personal som Anders Lindberg hävdade. Därför skulle det först skickas en läkare och en sjuksköterska och efter ytterligare ett par dygn två sjukvårdsgrupper.

- Socialstyrelsen lyssnade inte på vad jag hade att säga trots att jag var ute på ett officiellt uppdrag. Att vänta ytterligare två dygn på personalförstärkning hade varit förödande, säger Anders Lindberg.

Därför började han själv att ordna med ytterligare personal som kunde flyga ned. Det var dock inget som uppskattades. Efter mindre än ett dygn på plats i Thailand uppmanades Anders Lindberg och hans team åter att flyga hem. Men UD:s representant på plats, press och turister var av en helt annan uppfattning.

- Jag hade blivit lynchad om jag hade försökt gå ombord på planet i det skedet, säger Anders Lindberg.   När det första flyget med förstärkning landade fick det ursprungliga teamet nya direktiv som innebar att det kunde stanna.

Ser egna initiativ som viktiga i kris  Då, när totalt 19 personer fanns på plats och kunde agera i olika grupper, tog arbetet fart på allvar. Inom ett par dygn hade skadorna hos alla i uppsamlingslokalen tagits om hand. Dessutom kunde grupperna efter ytterligare förstärkning även finkamma sjukhusen i området efter fler skadade svenskar.   Anders Lindberg anser att en av hans viktigaste lärdomar av katastrofarbetet är nyttan av att våga ta egna initiativ och beslut, även om de inte alltid är sanktionerade.

- Jag kan bara konstatera att det är klokt att fokusera på att göra det man kan och är bra på även om det ibland kan innebära att man handlar mot givna order, säger han.

Hans Samnegård, dåvarande chefläkare vid landstingsledningens stab i Stockholms läns landsting, som ansvarade för Anders Lindbergs team, medger att det skickades ut på ett uppdrag som var besvärligt eftersom det inte fanns någon klar organisation för insatsen. Han är dock mycket förvånad över Anders Lindbergs starka kritik.

- Landstinget fick en förfrågan från Socialstyrelsen om vi kunde ställa upp med en läkare och en sjuksköterska som skulle åka ner till Phuket för att bistå svenska turister i hemvändande plan. När Anders Lindberg sedan ville ändra sitt ursprungliga uppdrag och dessutom få mer personal hade jag inte mandat att ta beslut om det. Det var Socialstyrelsens ansvar. Men faktum är att han efter diskussioner fick alla resurser som han efterfrågade under hela förloppet, säger Hans Samnegård.  Han har dock, efter mer än 30 års egen erfarenhet av krigs- och katastrofsjukvård, full förståelse för den pressade situation teamet var i.

- Det värsta som finns är upplevelsen av att uppdragsgivaren inte lyssnar på det man har att säga och inte ger den hjälp och stöd som man behöver. Det är dock viktigt att följa det givna uppdraget till dess att det ändras.

Per Kulling, chef för Socialstyrelsens enhet för krisberedskap som beställde uppdraget, poängterar att ansvaret för vad gruppen gjorde i Phuket låg på Stockholms läns landsting.

- Det var landstinget som i det här fallet ansvarade för personalen och för vad de tog sig för. Vår beställning var att de skulle bistå svenskar på deras resa hem från Phuket, säger Per Kulling.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev