Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Kirurger återskapade bukvägg som försvann

Publicerad: 6 februari 2008, 12:59

FALLET En gasbrandsbakterie som spred sig som en löpeld i den äldre mannens buk gjorde att hela främre bukväggen hastigt fick opereras bort. Att tarmarna riskerade att svälla ut ur magen gjorde situationen än värre. Men efter en rad ingrepp lyckades kirurgerna till sist återskapa buken.


Den 74-åriga mannen hade nyss opererats för njurcancer och fått sin inflammerade gallblåsa borttagen.  Allt hade gått bra, men efter operationen upptäcktes små, illavarslande luftbubblor under huden på magen. Läkaren fattade direkt misstankar om infektion med gasbrandsbakterier, Clostridium perfringens, ett ovanligt men livshotande tillstånd.

– Det var tur att läkaren snabbt kände igen symtomen – huden känns som bubbelplast, säger Maria Cornelius, överläkare och chef på akutkirurgen vid Helsingborgs lasarett.

Bakterien hade troligtvis hållit till i gallblåsan, och spridit sig till buken i samband med galloperationen.

Nu var läget akut – bakterierna kan bryta ner mjukdelarna på bara några timmar. Infektionen hade även utlöst en septisk chock och kollaps av den kvarvarande njuren. Dialys och kraftiga doser antibiotika sattes in.

Kirurger kopplades raskt in och buken öppnades för att skära bort den infekterade vävnaden. Därmed släpptes luft in till bakterien, som är anaerob och inte växer i syre. Men gasbranden spred sig ändå som en löpeld. Nu gjordes bedömningen att mannen måste syrgasbehandlas i tryckkammare.

Men tajmingen kunde inte ha varit sämre: tryckkammaren i Helsingborg reparerades just denna dag, och mannen fick snabbt flyttas till Göteborg, där han om vartannat behandlades i tryckkammare och med kirurgi.

En vecka senare hade infektionen avvärjts. Mannen hade räddats, men hans buk var ett enda stort hål.

Patienten flyttades tillbaka till Helsingborg, där Maria Cornelius och kirurgen Sam Smedberg fick den digra uppgiften att återskapa bukväggen.

Skonsamt nät höll allt på plats
Kanske mest akut var att det inte fanns något tryck mot bukinnehållet. Det gjorde risken stor för att tarmar och blodkärl skulle vidgas.

– Om trycket inte snabbt återställs kan bukinnehållet svämma över bräddarna och bli svårt att få tillbaka in i bukhålan igen, säger Sam Smedberg.

Ytterligare ett bekymmer var att bukmusklerna, som saknade ett fäste, riskerade att fastna i ett ihopdraget läge. Lösningen blev att sy fast ett tunt nät över hålet, för att hålla tarmen på plats och återskapa trycket. Även bukmusklerna skulle kunna dras ut genom att fästas i nätet.

Kruxet var att bukhinnan som normalt skyddar tarmarna skurits bort. Den typ av nät som vanligen används riskerade därför att gnaga hål på tarmarna och orsaka inflammation. Dessutom var sårområdet kontaminerat med flera bakterier och måste kontinuerligt dräneras.

– Genom att använda ett tunt, resorberbart nät som är mer skonsamt kunde vi undvika att tarmen tog skada. Samtidigt gjorde maskorna i nätet att såret kunde dräneras från vätska via en slang. Eftersom det bildades flera liter per dygn lades ett vakuum i förbandet för att hålla det på plats, förklarar Sam Smedberg.

Sakta men säkert började ett lager av läkningsvävnad växa genom nätet. Efter tre veckor hade en första barriär bildats över tarmarna och det resorberbara nätet kunde kompletteras med ett permanent nät av plast.

– Efter förvånansvärt kort tid kunde han både äta, dricka och gå utan smärtor. Sista svårigheten var att få huden att växa över det öppna såret. säger Sam Smedberg.

Genom att skapa ett drag i huden hade den redan förmåtts att växa över såret till viss del. Mannen kunde nu flytta hem där han fick hjälp med omläggningar, och inom loppet av fyra till fem månader hade såret täckts av ny hud.  I dag kan mannen leva ett normalt liv, utan smärtor eller störd tarmfunktion.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev