Kirurger kopplar nytt grepp på delad tarm

På bordet i deras arbetsrum ligger två blomsterbuketter från kollegor vid kirurgiska kliniken på Universitetssjukhuset Mas i Malmö.

- Det var kul att det var ett så stort intresse från kollegorna, säger docenten och kirurgen Henrik Thorlacius som tillsammans med Anders Grönberg, kirurg och överläkare vid Helsingborgs lasarett, presenterat sitt projekt tidigare på dagen.

De har arbetat fram ett nytt koncept för att koppla samman tarmen, anastomos, då en del av tarmen tagits bort till exempel vid en canceroperation.

Principen kallas för CARP, compression anastomotic ring-locking procedure. Systemet består av två elastiska ringar i silikon, två fasta ringar som kan låsa i varandra och ett instrument som applicerar ringarna i tarmen.

Redan 1992, när Anders Grönberg var med om sina första operationer av kolorektal cancer, började han fundera över de svåra problem som han som kirurg ställdes inför när tarmen skulle kopplas samman sedan tumören avlägsnats. De metoder som fortfarande är aktuella är att handsy anastomosen om tumören är lokaliserad till tjocktarmen, eller att använda ett runt häftinstrument som häftar samman tarmen med häftklamrar, om tumören sitter i ändtarmen.

Häftinstrumentet introducerades i slutet av 1960-talet och har sedan dess förfinats, men är fortfarande inte optimalt, menar de båda kirurgerna. Mellan 5 till 10 procent av patienterna får kliniska symtom på grund av en läckande anastomos som kan visa sig i form buksmärtor, feber och illamående. Läckaget kan också orsaka infektioner i bukhålan som i svåra fall kan leda till bäckensepsis, ett livshotande tillstånd.

Ringar låser ihop tarmens delar  För att minska konsekvenserna vid ett eventuellt läckage får de flesta patienter som opereras för cancer i ändtarmen en stomi för att avlasta tarmen. Stomin opereras sedan ned efter 3 till 6 månader, men innebär då ett extra vårdtillfälle för patienten. Två operationer under en förhållandevis kort tid är i de flesta fall en stor påfrestning för patienten, särskilt som patienternas medelålder är 75 år.

- Jag tänkte att det här måste gå att göra bättre, säger Anders Grönberg.

Efter snart 14 års funderingar, som lett fram till ett antal olika modeller och prototyper, tror han att de nu är framme vid målet:

- Jag kände redan från början att ringarna kunde fungera.

När tarmen ska kopplas samman med hjälp av CARP börjar kirurgen med att föra in en elastiska ringen i tarmen, se illustrationen ovan. Kanten på tarmen viks sedan in över ringen som blir helt klädd med tarmvävnad. Sedan används ett instrument för att föra över den elastiska ringen på en så kallad hanring. Denna ring är utrustad med ett spår som den elastiska ringen glider ned mot och när den är på plats klämmer den fast tarmen. Proceduren upprepas på motsvarande sida där kirurgen använder sig av en honring. De båda ringarna kopplas sedan samman så att tarmvävnad ligger mot tarmvävnad.

- När allt är på plats får vi en snygg linje och det är där läkningsprocessen drar igång, säger Anders Grönberg.

Vävnaden i den del av tarmen som är klämd mellan ringarna dör och efter fyra till fem dagar släpper ringarna och lämnar kroppen den naturliga vägen. Då har tarmen läkt ihop.

Det finns flera fördelar med denna metod, enligt Anders Grönberg och Henrik Thorlacius. En är att det inte lämnas kvar något främmande material i tarmen. Det kan jämföras med handsydda anastomoser, där tråden kan sitta kvar i flera månader, och klamrarna från häftinstrumentet, som sitter kvar för resten av livet. Då häftinstrumentet används drar det också samman tarmen som får formen av ett timglas. Det ökar risken för förstoppning och andra besvär, något som undviks med CARP.

Patientförsök väntar nästa höst  Med hjälp av tunna katetrar som kopplas till ringen blir det också möjligt att övervaka sårläkningen. Katetrarna spolas kontinuerligt med vätska och genom att mäta spoltrycket går det att tidigt upptäcka ett läckage eftersom trycket då går ned.

Anders Grönberg och Henrik Thorlacius inledde sitt samarbete för cirka två år sedan och utvecklingen har gått fort. Försök på 50-kilosgrisar visar att CARP ger anastomoser som är mer elastiska och håller bättre jämfört med de etablerade metoderna. Till hösten ska de göra en jämförande studie mellan CARP, häftinstrument och handsydda anastomoser med avseende på läckage och sårläkning. Om studien faller väl ut väntar de första patientförsöken redan hösten 2007.

Set Mattsson

FOTNOT: Projektet CARP vann årets "Innovationspris" organiserat av Lunds universitets utvecklingsbolag, LUAB, och Öhrlings Pricewaterhouse Coopers.