Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag08.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Klassbakgrunden märktes på utbildningen

Publicerad: 15 september 2005, 12:51

Läkarprogrammet är en av de utbildningar där andelen studenter med arbetarklassbakgrund är lägst. För Pia Huoso märktes klasstillhörigheten främst i fråga om självförtroende.


- Jag har aldrig skämts för min arbetarklassbakgrund, eller känt mig som en udda fågel. Men ibland har jag önskat att jag haft det där naturliga självförtroendet som många av mina kurskamrater utstrålade.

Det säger 31-åriga Pia Huoso i Stockholm, när hon ser tillbaka på studierna på läkarprogrammet och den första tiden i läkaryrket. Hon fick sin legitimation i februari 2004 och arbetar i dag som ST-läkare på neurologiska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset.

Högskoleverket visar i en rapport att endast 7 procent av studenterna på läkarutbildningen kommer från arbetarhem, medan nästan 60 procent kommer från högre tjänstemannahem.  Pia Huoso är inte förvånad över siffrorna. Att många av kurskamraterna kom från samhällets övre sociala skikt kunde hon själv konstatera.

- Det framgick att vissa hade bättre ekonomi än andra. Man behövde till exempel inte ta studielån och fick hjälp att köpa bostadsrätter, säger hon.

Att välja läkarutbildningen efter gymnasiet var en självklarhet för många av Pia Huosos kurskamrater, särskilt om någon av föräldrarna också var läkare.

- Men för mig var det inte lika självklart, eftersom det inte finns någon tradition att studera i min familj, berättar Pia Huoso.

Inga krav på utbildning  Pia Huoso är född och uppvuxen i Sverige, men hennes föräldrar kommer från Finland.

- Ingen av dem har någon direkt utbildning, utan bara åttaårig folkskola, bortsett från mamma som läst ett år till undersköterska i Finland, berättar Pia Huoso.

Efter gymnasiet var det ingen i familjen som ställde krav på Pia Huoso att läsa vidare och satsa på en akademisk karriär, trots goda gymnasiebetyg.

- Mamma sade att jag skulle göra det jag trivdes med. Det spelade sedan ingen roll om det var jobb eller studier, berättar Pia Huoso.

Problemet för Pia Huoso var att hon inte visste vad hon ville läsa. Hon sökte därför till en rad olika högskoleutbildningar, men inte till läkarutbildningen.

- Man kunde fylla i tolv alternativ och jag tror jag fyllde i allihop, berättar Pia Huoso.

Hon kom in på tandläkarhögskolan i Stockholm, och gick där i tre terminer, men hoppade av.

Via högskoleprov, uppsats och personlig intervju kom hon så in på läkarutbildningen vid Karolinska institutet.

- Min mamma var väldigt stolt. Jag tror att hon berättade det för alla, minns Pia Huoso.

Efter 5,5 år intensiva studier tog hon sin läkarexamen 2001, vikarierade ett år och gjorde sedan sin AT på Södertälje sjukhus.

- Under AT funderade jag mycket över vilken specialitet jag skulle inrikta mig på, men det var svårt att välja.   Hon fick ett vikariat på neurologiska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset, och när två ST-tjänster ett år senare utlystes på kliniken sökte hon den ena.

- Jag hade tur och fick tjänsten. Jag trivs bra och det känns som om jag hamnat rätt till sist, säger hon.

Märks på självförtroendet  Pia Huoso tycker inte att det varit till hennes nackdel att komma från ett arbetarhem och läsa till läkare. Hon har inte känt sig särbehandlad.

- Jag tror att det där med skillnader i  klass var större förr, säger Pia Huoso.

Men det finns ändå vissa skillnader som beror på social bakgrund, tror hon.

- Det jag har tänkt på är att personer som kommer från den så kallade överklassen tycks ha lättare för att tala inför publik och argumentera. Likaså är man bättre på att marknadsföra sig själv. Jag är inte lika bra på detta, om det nu beror på min sociala bakgrund eller på min personlighet, säger hon.

Hon tror också att det kan vara en fördel om någon av föräldrarna själv är läkare, både under studierna och i jobbet som läkare.

- Dels för att föräldern kan ha viktiga kontakter, dels för att läkaryrket är tufft. Det är lätt att tappa självförtroendet och känna sig otillräcklig. Det måste vara ett stort stöd att ha någon som verkligen förstår vad det handlar om.

Detta är något som Pia Huoso saknar och hon kan känna sig ensam med sina funderingar.

Hon tror också att hon ibland kan ha svårare att säga ifrån och sätta gränser, framför allt gentemot den övriga vårdpersonalen.   - Min mamma är undersköterska och jag har själv sommarjobbat som undersköterska. Men nu är jag läkare och ska inte göra andras jobb för att jag är snäll. Men jag har faktiskt blivit tydligare med åren, säger Pia Huoso.

Å andra sidan tror Pia Huoso att hon tack vare sin bakgrund har lättare att sätta sig in i patienternas situation.

- Jag har haft en trygg och bra uppväxt, men jag har sett hur tufft många människor faktiskt har det. Den kunskapen är det bra att ha med sig i mötet med patienterna, säger hon.

Barbro Falk-Wadman

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev