Nyheter
Klent med stöd för dyrt och trendigt vitamintest
Publicerad: 11 april 2014, 11:26
Läkaren Anders Kallner bedömer att D-vitamintester kostar Stockholms läns landsting 10–15 miljoner kronor om året utan att ge något. – Då kan man ju anställa lite sjuksköterskor eller barnmorskor i stället, säger han. Foto: Niklas Larsson/Bildbyrån
En unik genomgång av data från Karolinska universitetslaboratoriet visar att många patienter med D-vitaminbrist inte följs upp. Medan patienter utan någon brist följs upp helt i onödan.
– Det är lite festligt alltihopa. Som du vet är det en vitaminhajp i världen. Förr hade vi vitamin C, nu har vi vitamin D, säger Anders Kallner, docent och tidigare överläkare vid Karolinska universitetslaboratoriet.
Han anser att det saknas helt övertygande kliniska resultat av behandling med D-vitamin för de diagnoser som förknippas med låga koncentrationer av vitaminet, exempelvis benskörhet och depression. Och förklarar att det endast är i mycket sällsynta och extrema fall som en mätning av D-vitaminkoncentrationen i blod skulle vara motiverad.
2012 genomförde Anders Kallners tidigare arbetsplats 35 000 mätningar av vitamin D, i fjol gjordes 48 000.
Analysen är dessutom dyr och kostade enligt Anders Kallners beräkningar landstinget 10–15 miljoner kronor 2013.
Nyfiken på hur beställningsmönster och värden såg ut gick han och den tidigare kollegan Mats Estonius därför igenom 47 815 analyser som inte var gjorda inom ramen för någon forskningsstudie och blev rätt förvånade över resultatet.
Majoriteten av de undersökta låg visserligen under rekommenderade värden.
– Men det var väldigt många med låga värden som man inte upprepade mätningen på, det borde man ha gjort om man hade satt in behandling och velat se effekten, säger Anders Kallner.
– Och likaså var vi förvånade över att bland de individer som kom tillbaka var det väldigt många som låg högt, mycket högt över den koncentration som är rekommenderad redan vid första provtagningen och då frågar man sig, varför upprepa mätningen?
Anders Kallner förklarar att det vanligaste ändå var att medianvärdet för dem som kom tillbaka stigit, vilket borde tyda på att de tagit vitamin D.
– Men det verkar inte finnas någon plan eller strategi för vare sig vilka patienter som skall provtas eller hur resultaten av denna dyrbara undersökning utnyttjas.
Anders Kallner tror att en del av problematiken kan ligga hos vårdcentralerna. Primärvården i Stockholms läns landsting stod för omkring 27 000 av de analyser av vitamin D som gjordes på Karolinskas labb 2013.
– Doktorerna i primärvården är ju lite i händerna på patienterna som kan säga: Varför får jag inte en röntgen? Varför får jag inte en D-vitaminmätning? I jäktet och hetsen kan det vara rationellt att beställa en undersökning hellre än att argumentera för eller emot.
En beskrivning som Karin Träff Nordström, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, inte håller med om. Hon svarar i mejl:
”Allmänläkare är inte ’i händerna’ på våra patienter och försöker bemöta deras önskemål med såväl den evidens som den beprövade erfarenhet som finns. När det gäller just D-vitamin är evidensen låg för koppling mellan låga värden och subjektivt eller objektivt mående. De flesta skandinaver har låga värden vintertid oavsett hur man mår, kopplat till den låga exponeringen för solljus. Den svaga koppling som ändå finns mellan låga värden och depression gör att en del allmänläkare rekommenderar D-vitamintillskott med eller utan föregående provtagning och uppföljning.”
Dagens Medicins kartläggning visar att antalet analyser av vitamin D har ökat med i snitt 50 procent på samtliga universitetslaboratorier i landet mellan åren 2012 och 2013.
Anders Kallner berättar att även utländska kollegor ser den ökade provtagning av D-vitamin som ett mycket resurskrävande problem.
– Så det är angeläget att stävja missbruk eller överutnyttjande av undersökningar.