Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Knepen som får läkarna att stanna

Publicerad: 1 maj 2014, 07:00

Verksamhetschef Ola Bergstrand i Löddeköpinge har intervjuat ett hundratal kollegor i arbetet med den nya kokboken för primärvården.

Foto: Petter Arvidson/Bildbyrån

Skydda de läkare som är kvar, ge läkarna inflytande och förbättra arbetsmiljön. Det är några grundrecept i en ny kokbok för primärvården.


Bristen på allmänläkare är en ödesfråga för primärvården. För ett år sedan kom Läkarförbundet fram till att det saknas 1 400 heltidsarbetande allmänläkare när man utgår från målet att en doktor ska ha högst 1 500 listade patienter.

Ove Andersson, ordförande i Distriktsläkarföreningen, uppskattar att läkarunderskottet är ungefär lika stort än i dag. Visserligen har det blivit fler ST-platser, men det tar tid innan de nya läkarna är ute i produktionen på vårdcentralerna.

Region Skåne har nu djupdykt i läkarfrågan. Hur gör de vårdcentraler som inte har läkarbrist? Vad kan man lära av dem? Så löd uppdraget från Karin Träff Nordström, divisionschef vid Skånes universitetssjukhus och även ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, Sfam.

Uppdraget gick till Ola Bergstrand, verksamhetschef vid vårdcentralen i Löddeköpinge och processledare med inriktning på att trygga försörjningen av specialister i allmänmedicin. Hans egen vårdcentral befinner sig nu i en positiv spiral och har fördubblat antal läkare sedan den dagen han tillträdde.

– Jag försöker leva som jag lär, så gott det nu går, säger Ola Bergstrand, som varit verksamhetschef i två och ett halvt år.

Under utredningens gång tittade han bland annat på vad forskningen har att säga om kraven från morgondagens hälsokonsumenter och nyttan av en väl fungerande primärvård.

Så besökte han några av Skånes ”gröna öar”, vårdcentraler som länge haft en bra bemanning och relativt lätt att rekrytera läkare. På vårdcentralen Sankt Lars i Lund, Sorgenfri i Malmö och Tåbelund i Eslöv talade han med läkare och verksamhetschefer.

Han intervjuade även studierektorer, ST-läkare och medicinska rådgivare på andra ställen i Malmö- och Lundområdet. Totalt blev det ett hundratal kollegor.

Rapporten, som blir klar i dagarna, innehåller ett 20-tal recept till politiska beslutsfattare, verksamhetschefer i primärvården och läkarna själva.

Vad är då viktigast för en vårdcentral som har läkarbrist och befinner sig i en negativ spiral?

– Att försöka skapa en dräglig arbetsmiljö för de kvarvarande läkarna och att inte pressa in mer och mer i schemat. Annars är det stor risk för att vårdcentralen får dåligt rykte vilket försvårar rekryteringen. Låt i stället andra personalkategorier avlasta läkarna, så att de kan koncentrera sig på medicinskt arbete. Anlita hyrläkare vid behov.

Hyrläkare?

– Det totalförbud mot hyrläkare som råder i vissa landsting och regioner är helt orimligt. De behövs vid vissa tillfällen för att rädda arbetsmiljön.

Varför är det så viktigt att ge läkarna större inflytande över sitt jobb?

– Det gör arbetet mer attraktivt. Läkarna måste ha mycket att säga till om när det gäller den egna tidboken, här har erfarna allmänläkare runt 20 kvartstider i veckan som de förfogar över för att kunna lägga in snabba återbesök.

Man måste också våga erkänna att läkarna är nyckelpersoner inom primärvården, även om det inte är så politiskt korrekt. Saknas det tider för läkarbesök får alla på en vårdcentral en dålig arbetsmiljö.

Vad får det resonemanget för konsekvenser?

– Att läkare inte ska användas till att plocka ur diskmaskinen eller strimla papper. Deras arbetstid kostar för mycket.

Du varnar för ett ältande. Är det typiskt för allmänläkare?

– Nej, men jag tror att det är lätt hänt att vi inom sjukvården fastnar i diskussioner om ekonomin, styrsystemen och IT, sådant man inte kan göra så mycket åt i vardagen. Det är bättre att lägga kraften på det man kan påverka.

Du tipsar om att man ska få till ett gott samarbetsklimat. Det är väl lättare sagt än gjort?

– Ja, och man måste tänka långsiktigt. En trygg och stabil personalgrupp med en god stämning kan gemensamt komma över de flesta hindren. Då underlättar det om det är högt i tak, öppna dörrar och en prestigelöshet. Sociala aktiviteter är viktiga för att knyta samman gruppen. Vi har till exempel spelat brännboll och ägnat oss åt country line dance.

Till slut, under de senaste 15–20 åren har det gjorts olika satsningar på att lyfta primärvården. Vad har det betytt för möjligheterna att rekrytera allmänläkare?

– Dessvärre har mycket varit tomma ord och pengar har försvunnit i svarta hål. Men åtminstone här i Skåne har det börjat hända en del. Vi har till exempel fått många nya ST-tjänster och ser glädjande nog tecken på att man här satsar allt mer på primärvården

VIVIANNE SPRENGEL

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev