Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Könsberoende tempo på hormoner möjlig förklaring till lägre diabetesrisk för kvinnor

Publicerad: 1 mars 2006, 08:27

Kvinnor med diabetes typ 2 i släkten löper mindre risk än män i samma situation att själva få sjukdomen. Könsskillnader i leverns ämnesomsättning kan vara en viktig förklaring, enligt studier på råttor vid Karolinska institutet i Solna.


Enligt en studie vid Karolinska institutet, KI, är risken att utveckla insulinresistens och på sikt diabetes typ 2 cirka två gånger större för män än för kvinnor om det finns diabetes i den nära släkten, se Dagens Medicin nr 40/05.

Orsaken är inte klarlagd. Men det är troligt att det kvinnliga könshormonet östrogen ger visst skydd. Petra Tollet-Egnell, forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid KI, försöker att komma svaret närmare.

- Utifrån djurstudier vet man att insulinresistens i levern kan leda till glukosintolerans och dia-betes. Eftersom vi nyligen har upptäckt att leverns insulinkänslighet skiljer sig mellan friska normala han- och honråttor, är   vi intresserade av att närmare studera könsskillnader i leverns ämnesomsättning, säger Petra Tollet-Egnell.

Hon doktorerade 1995 på hur könsskillnader i leverns genuttryck styrs av tillväxthormon, GH, vars utsöndringsmönster från hypofysen skiljer sig mellan könen.

Leverns ämnesomsättning regleras bland annat av GH. Petra Tollet-Egnell har tidigare studerat effekten av han- och honråttors skilda utsöndringsmönster av hormonet. Hos hanråttor frisätts GH pulsatilt var tredje till fjärde timme, med låga utsöndringsnivåer däremellan. Honråttor har en mer regelbunden och jämn utsöndring av GH.

- Hannarna växer snabbare på grund av sitt pulsatila GH-mönster. Det finns också gener i levern som har med ämnesomsättningen att göra och som är beroende av det här pulsmönstret, säger Petra Tollet-Egnell.

En sådan gen är CD36 som bland annat misstänks vara kopplad till cellernas insulinkänslighet. CD36 uttrycks i flera av kroppens vävnader. I hjärtmuskeln, skelettmuskeln och fettväven är CD36 involverad i import av fria fettsyror från blodcirkulationen.

- Uttrycket ökar exempelvis när muskelcellen har ett ökat behov av energi, till exempel vid fysisk muskelansträngning.

Kan krävas skilda strategier  Djur som saknar CD36 utvecklar leverförfettning och insulinresistens, förmodligen som en konsekvens av minskat upptag av fett till musklerna. Eftersom uttrycket av CD36 är mycket högre i levern från honråttor, vill Petra Tollet-Egnell och hennes forskarkollegor nu studera vilken roll denna genprodukt spelar för leverns insulinkänslighet.

- Om vi utsätter hanråttor för det mer feminina GH-mönstret ökar deras uttryck av CD36. Om det i sin tur leder till att de blir mer insulinkänsliga vet vi ännu inte, säger Petra Tollet-Egnell.

Det är för tidigt, anser hon, att spekulera i en eventuell koppling mellan könsskillnader i uttrycket av CD36 och fenomenet att män och kvinnor utvecklar skilda sjukdomsmönster när det gäller metabola störningar.

- Det är emellertid inte omöjligt att män och kvinnor till viss del kräver skilda behandlingsstrategier för att förhindra att insulinresistens och andra metabola störningar utvecklas. Men innan vi når dit måste vi först ta reda på varför det råder könsskillnader och var problemet med insulinresistens från början uppstår.

Eva Nordin

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News