Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Krocken mellan förväntningar och realitet skapar frustration

Publicerad: 31 oktober 2007, 10:15

Självständiga men underordnade. Uppskattade men nedvärderade. Skillnaden mellan omgivningens förväntningar och verklig­heten skapar frustration för sjuksköterskor i äldreomsorgen, visar ny forskning.


Inger Karlssons doktorsavhandling vid Karolinska institutet ger en närmast schizofren bild av sjuksköterskors upplevda vardag inom äldreomsorgen. Inger Karlsson, till vardags medicinskt ansvarig sjuksköterska i Stockholms stad och med en bakgrund som lärare på vårdhögskola, tycker att samverkan mellan de personalkategorier som vårdar en äldre människa är av största vikt. I det sammanhanget beslutade hon sig för att undersöka vilka förväntningar andra yrkesgrupper hade på sjuksköterskorna och hur sjuksköterskorna, i sin tur, själva beskrev sitt arbete.

Genom att intervjua läkare, biståndsbedömare och vårdbiträden å ena sidan och sjuksköterskor å andra sidan fann hon resultat som överraskade.

– Jag hade nog trott att det skulle finnas större konflikter mellan de olika grupperna, men i stället visade det sig att konflikten låg i att inte kunna göra det bästa för den äldre, säger Inger Karlsson.

De andra yrkesgrupperna hade nämligen mycket högt ställda förväntningar på sjuksköterskorna; de skulle fatta självständiga beslut, jobba mycket ensamma, vara ledare men samtidigt vara underordnade både läkare och biståndsbedömaren när det gällde konkret befogenhet.

Sjuksköterskorna kände sig både uppskattade och behövda av sin omgivning – de äldre, de anhöriga, de egna cheferna och vårdbiträden och läkare i äldreomsorgen. Men av läkare och sjuksköterskekollegor på sjukhus kände de sig nedvärderade.

– De förstår inte hur lite personal det finns inom äldreomsorgen, och tror att det är sjuksköterskorna i äldreomsorgen som inte klarar av att vårda hemskickade demenssjuka med dropp och PEG-sonder. I själva verket kanske det saknas folk och sjuksköterskan kan inte styra över det, säger Inger Karlsson.

I krocken mellan förväntningarna och vardagsverkligheten står äldreomsorgens sjuksköterskor med en känsla av djup frustration, enligt intervjuerna.

- De är trötta, upplever tidsbrist och vill pensionera sig tidigare, konstaterar Inger Karlsson.

Det grundläggande problemet är att sjuksköterskan som ska ta ansvar för vården av svårt sjuka, kanske döende, patienter inte får bestämma hur många som ska jobba eller vilken kompetens de som jobbar ska ha. Beslutet att öka bemanningen för den som bor på servicehus ligger hos biståndsbedömaren, som inte är på plats på lördagskvällen då beslutet behövs. I intervjuerna berättar sjuksköterskor att de löser det genom att ringa in folk och få det motiverat med ett efterhandsbeslut av biståndsbedömaren. Inte som man ska enligt lagen, men som situationen kräver.

Den typen av flexibilitet, fast sanktionerad, efterlyser Inger Karlsson. Enligt henne måste sjuksköterskorna få större befogenheter att fatta beslut om bemanning och kompetens.
Sjuksköterskorna beskriver också de moraliska dilemman som uppstår i dagens äldrevård. I boenden där de äldre bor i egna lägenheter måste integriteten respekteras, samtidigt som en demenssjuk person kanske inte förstår sitt eget bästa. Det är svårt att veta när man ska ta sig över tröskeln in i någons hem.

– Den typen av situationer måste man utbildas för. När ska jag lirka personens nej till ett ja? I takt med att vi får fler demenssjuka och fler som bor i äldreboenden med egna lägenheter kommer de här frågorna att bli allt viktigare, säger Inger Karlsson.

För att göra vården bättre för de äldre behövs specialistutbildning för sjuksköterskor i äldreomsorgen, liksom löpande handledning, tycker Inger Karlsson.
och allra viktigast för samverkan mellan de olika yrkesgrupperna är vårdplanerings­mötena, menar Inger Karlsson.

– Där kan man göra sin egen horisont tydlig för de andra i gruppen och reda ut vilket ansvar den äldre själv kan ta, vad sjuksköterskan och andra kan göra. Löser man inte de här frågorna får de äldre inte den vård de ska ha, säger Inger Karlsson.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev