Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Läckande järnoxid skvallrar om att nytt hjärta stöts bort

Publicerad: 15 mars 2006, 08:37

Med järnoxidpartiklar som kontrastmedel går det att undersöka små blodkärl på helt nya sätt. Kombinerad med MR har järnoxiden möjlighet att visa om hjärttransplantationer eller cancerterapier har lyckats. Det visar forskning från Uppsala universitet.


- Järnoxid är stora partiklar som inte läcker ut genom blodkärlen, utan håller sig kvar inne i kärlen. Det gör att vi kan se hur blodkärlen är fördelade och hur blodet flödar i dem, säger Lars Johansson, forskare vid institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi vid Uppsala universitet.

Vid magnetkameraundersökningar, MR, går det att använda kontrastmedel för att bättre och lättare kunna skilja på friska och sjuka tillstånd. Vanligen används kontrastmedel som är baserade på grundämnet gadolinium, men de gadoliniumbaserade kontrastmedlen består av små molekyler som inte stannar i blodkärlen utan läcker ut genom kapillärväggarna till vävnaden utanför kärlet. Därmed försvåras undersökningar av blodkärlen.

Visar hur väl kapillärerna fungerar  Lars Johansson har i sin avhandling undersökt en typ av kontrastmedel som är baserat på ultrasmå super-paramagnetiska järnoxidpartiklar, USPIO, i stället för gadolinium. Han konstaterar att dessa järnoxidbaserade kontrastmedel är bra för att undersöka förändringar i små blodkärl.

- Vi kan inte se de enskilda kapillärerna, men med hjälp av kontrastmedlet ser vi hur väl de fungerar. Vi ser effekter i bilden som är tecken på de små kärlens tillstånd, säger Lars Johansson.

I avhandlingen visar han hur kontrastmedlet kan användas för att se om en patient har ett minskat blodflöde i hjärtmuskeln, till exempel som en effekt av en förträngning i hjärtats kranskärl.

Resultaten baseras bland annat på en undersökning av åtta patienter med misstänkt kranskärlssjukdom, vars blodflöde i hjärtmuskeln kunde mätas efter injektion med det järnoxidbaserade kontrastmedlet NC100150 - ett kontrastmedel som har testats på patienter men ännu inte är godkänt för kliniskt bruk.

Bättre än traditionella mätmetoder  Kontrastmedlet med järnoxid har  flera fördelar framför traditionella metoder, anser Lars Johansson. Framför allt utanför det centrala nervsystemet.

- I hjärnan fungerar de existerande kontrastmedlen ganska hyggligt för att mäta blodflödet. Blod-hjärnbarriären hindrar dem från att läcka ut, säger Lars Johansson.

I hjärtat däremot är det svårt att  mäta blodflödet med existerande tekniker.  Vanligen används PET-kamera, en metod som, enligt honom, är omständlig och heller inte tillgänglig överallt.  Med MR och järn-oxidbaserat kontrastmedel blir det lättare att mäta hur mycket blodkärl som finns i hjärtvävnaden, visar Lars Johansson i sin avhandling.

Järnoxidkontrasten kan också vara användbar för att se effekten av cancerbehandlingar som minskar blodtillförseln till tumörer eller läkemedel som stimulera nybildningen av blodkärl.

Förenklar vid hjärttransplantation  En annan fördel med kontrastmedel baserat på järnoxid är i samband med hjärttransplantationer. I försök på råttor har Lars Johansson visat att järnoxiden är överlägsen när det gäller att visa om en hjärttransplantation har lyckats eller inte.

I dag mäts bortstötning av transplanterade hjärtan med vävnadsprover för att se om cellagret som skyddar kärlen är skadat. Det är enligt Lars Johansson besvärligare för patienten än vad en MR-undersökning skulle vara.

- Om det här fungerar på människor - och vi ser ingen anledning till att det inte skulle göra det - skulle vi kanske  slippa ta biopsier i framtiden, säger Lars Johansson.

De framgångsrika råttförsöken visade det inflammatoriska tillstånd som uppkommer när ett transplanterat hjärta stöts bort av kroppen. Inflammationen gör att de små blodkärlens väggar inte hänger ihop som de normalt gör. I stället läcker kontrastmedlet ut genom kärlväggarna. I den situationen beter sig järnoxiden precis som de gadoliniumbaserade kontrastmedlen, skillnaden är att den bara läcker ut genom kärlväggarna när kärlen är skadade. Läckande järnoxid larmar därmed om att transplantationen har misslyckats och hjärtat håller på att stötas bort.

Genom att mäta MR-signalens intensitet kunde akut bortstötning skiljas från fall där hjärtat inte stöttes bort.

Förutom misslyckade transplantationer tror Lars Johansson också att resultaten kan gälla generellt för att mäta inflammatoriska tillstånd, till exempel för att mäta effekten av nya antiinflammatoriska läkemedel.

Men det finns också situationer när järnoxidpartiklarna inte är det bästa valet som kontrastmedel, tycker han.

- För de stora kärlen, till exempel kranskärlen, är de existerande kontrastmedlen  bra nog. Där järnoxiden verkligen har någonting att bidra med är för att se på små kärl.

Sara Nilsson

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev