Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Lag förbereds till skydd för integritet i vården

Publicerad: 28 november 2002, 08:44

Sverige har fortfarande inte anslutit sig till Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Skyddet för vår personliga och kroppsliga integritet är därför sämre än i andra länder,framhåller Elisabeth Rynning, forskare vid juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.


Omotiverat våld mot gamla och försvarslösa. Diskussioner mellan anhöriga och vårdpersonal om transplantationer. De senaste åren har det blivit uppenbart att det finns stora brister i lagstiftningen för att skydda vår personliga och kroppsliga integritet när vi inte längre själva kan bestämma.  Elisabeth Rynning och Carl-Johan Furst. Foto: Magnus Gotander.  - Vård- och behandlingsåtgärder som vidtas i syfte att värna om den enskilda patientens hälsa kan samtidigt medföra en kränkning av hennes självbestämmanderätt, framhåller Elisabeth Rynning, forskare vid juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, och en av deltagarna vid Riksstämmans symposium Vem ska bestämma när patienten inte kan?  Inom svensk sjukvård är vår kroppsliga och personliga integritet inte lika skyddad i lagen som i till exempel våra nordiska grannländer. Men en ändring är på väg. Inte minst tack vare att det har dykt upp nya internationella krav genom till exempel Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin.  - Den som ansluter sig måste samtidigt ansluta sig till konventionens krav på rättskydd, säger Elisabeth Rynning.  Hon berättar att Sverige undertecknade konventionen redan 1997 men att vi, i motsats till våra grannländer, ännu inte anslutit oss till den. Däremot pågår nu inom justitiedepartementet en utredning om de här frågorna. Utredningen ska presenteras den 1 juli 1994.  Det finns olika slags lösningar för att tillvarata de icke beslutskompetenta patienternas intresse där patienternas egna önskemål tillmäts större eller mindre betydelse. Ytterligare en fråga är här om det är patientens vilja eller patientens bästa som är viktigast?  - Att någon svensk lösning ännu inte kommit till stånd beror förstås på att frågorna är så svåra. Och de alternativ som införts i våra grannländer framstår inte heller i alla avseenden som tillfredsställande, säger Elisabeth Rynning, som är en av författarna till boken Rättssäkerhetsfrågor inom socialrätten från Norstedts förlag.  Elisabeth Rynnings kapitel handlar om rättskydd i vården av icke beslutskompetenta vuxna.  De alternativ som diskuterades under seminariet var att patienten själv skulle kunna ta beslut om transplantationer om genom att, som i Danmark, i förväg upprätta ett livstestamente.  - Problemet med detta är att sjukvården kanske inte alltid tar hänsyn till detta livstestamente. Dessutom kan det ju uppstå situationer som patienten inte har kunnat förutse, säger Elisabeth Rynning.  Hon redogjorde också för andra alternativ, till exempel att en person utsedd av patienten skulle kunna ta avgörande beslut. En fråga är då vem denna person skulle vara. Alternativ, utöver någon i sjukvårdspersonalen, är till exempel en "god man" eller en närstående.  Elisabeth Rynning fortsätter:  - I det senare fallet bör också diskuteras vilken rangordning de närståendes åsikter i så fall ska ha. Om en dotter hävdar en åsikt och en andra dotter tycker det motsatta, vad ska då gälla?

Annika Benno Hjerpe

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev