Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Läkare kräver en förändring av den svenska äldrevården

Publicerad: 8 december 2003, 12:05

Vården av de äldre är felaktigt organiserad. Patienterna är mycket sjukare än vad vårdorganisationen är anpassad för. Det hävdar Gunnar Akner, ordförande i Svenska läkaresällskapets sektion för geriatrik och gerontologi.


Gunnar Akner har haft en framträdande roll i debatten om äldrevården den senaste tiden. På Svenska läkaresällskapets riksstämma i Stockholm den 26-28 november mötte han socialminister Lars Engqvist (s) och Pensionärsförbundets ordförande, Barbro Westerholm, i en paneldebatt med temat "Våga bli gammal" och förra veckan skrev han, tillsammans med Barbro Westerholm, en debattartikel i Dagens Medicin med tio konkreta krav på bättre äldrevård - se nr 49/03.  - Läget är allvarligt. Det behövs en reformation av svensk äldrevård. Äldre behöver inte stöd och omsorg för att de är gamla, de behöver kvalificerad medicinsk vård kompletterat med stöd och omsorg för de sjukdomar och skador de har, säger Gunnar Akner.  Äldre patienter har ofta många olika sjukdomar och skador, de behandlas med många olika läkemedel och har flera hjälpmedel. Denna så kallade multisjuklighet gör att patienterna är medicinskt komplicerade. Hur många sjukdomar och problem äldre patienter har är ofta dåligt dokumenterat i slutanteckningar och journaler, anser Gunnar Akner.  - Äldrevården fokuserar främst på akuta incidenter av olika slag, som fall, infektioner och stroke, men inte på den kroniska sjukligheten. Detta innebär att man inte ser hela den kliniska komplexitet som finns inom äldrevården, vilket får konsekvenser för både organisation och ekonomiska resurser.  I dag har äldre med flera olika sjukdomar ofta kontakt med en rad olika vårdgivare; primärvården, hemtjänsten, kommunens särskilda boenden och akutmottagningen, och ibland även en geriatrisk avdelning.  Den splittrade organisationen gör att många saknar en regelbunden läkarkontakt. Det innebär bland annat att effekten av deras behandling sällan utvärderas över tid.  - Det saknas ofta en sammanhållen, problembaserad journal, där behandlingen av de olika sjukdomarna följs på ett strukturerat sätt. Därför vet man sällan om behandlingen har avsedd effekt eller inte över tid, säger Gunnar Akner.  - Jag har till exempel sett åtskilliga patienter som stått på det antidepressiva läkemedlet Cipramil i flera år utan att någon läkare systematiskt bedömt om läkemedlet verkligen behövs längre.  Hans förslag till lösning på problemet är att skapa äldrevårdscentraler utifrån samma princip som barnavårds- och mödravårdscentraler. Dessa skulle bemannas med geriatriker och andra generalistläkare med intresse för och utbildning i geriatrik, och där skulle bedrivas förebyggande hälso- och sjukvård som är nära knuten till forskning.  - Det finns nästan ingen behandlingsforskning om patientgruppen över 80 år. Vår kunskap gäller nästan alltid yngre patienter med bara en sjukdom. Vad som gäller för behandling av patienter över 85 med flera samtidiga sjukdomar, till exempel demens, hjärtsvikt och Parkinson, vet vi väldigt lite om.

Cecilia Bohlin

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev