Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Läkarförbundets första dam <BR>vill driva högljudd opinion

Publicerad: 1 Juni 2004, 13:23

Med Eva Nilsson Bågenholm får Läkarförbundet en ordförande som tänker synas och höras på ett helt annat sätt än företrädaren Bernhard Grewin.


Bedömare både i och utanför Läkarförbundet är överens om att skiftet på ordförandeposten i fredags, den 28 maj, inte innebär någon radikal kursförändring i sakpolitiken. Däremot en väsensskillnad i framtoningen.

Avgångne ordföranden Bernhard Grewin beskrivs som extremt påläst, noggrann och förankrad i organisationen. Men samtidigt har han uppfattats som en fyrkantig försvarare av det bestående, utan lyskraft och utan förmåga att få genomslag i opinionsbildningen

- Eva har en helt annan stil och en helt annan framtoning än Bernhard. Hon kommer att ge förbundet liv på ett sätt som Bernhard aldrig lyckades med, säger en centralt placerad person i Läkarförbundet.

En extern bedömare menar att Läkarförbundet efter den mediala megastjärnan Anders Miltons avgång som ordförande och vd haft en mellanperiod, och därför halkat ned i betydelse på den politiska arenan.

- Eva har redan visat att hon är stark utåt, kan ta bollar rakt av i debatter och inte drar sig för att vara kontroversiell. Det finns höga förväntningar på vad hon nu ska åstadkomma, säger denna person.

Fredagen den 28 maj 2004 blev historisk för Läkarförbundet. Då fick det 100-åriga förbundet sin första kvinnliga ordförande.

- Man ska välja ordförande efter kompetens. Inte efter kön, biter den nyvalda ordföranden av könsperspektivet, i sin första större intervju efter valet.

Det är dagen efter segern i ordförandevalet, en seger som firades med tjejkompisarna och ölrunda i Stockholm. Snart övergår pingstaftonen i kväll i läkarvillan i Kungsbacka. Och mamma Nilsson Bågenholm har inga andra planer än att invänta att barnen ska komma hem till lördagsmiddagen. Det är bara Dagens Medicins telefonintervju som stör helgfriden.

- Samtidigt är det en viktig symbolfråga att visa att kvinnor också kan bli ordförande. Jag tycker det är dåligt att vi inte har haft en enda kvinnlig ordförande under 100 år.

Hur kommer det att märkas att Läkarförbundet får en ordförande som är kvinna?

- Inte på något speciellt sätt. Ledarstilen beror på vilken person man är, inte på vilket kön man har, hävdar Eva Nilsson Bågenholm.

Valet till ordförandeposten blev mer spännande än många hade anat. Eva Nilsson Bågenholms fackliga kometkarriär, innehavet av några av de tyngsta posterna i förbundet plus förordandet från valberedningen talade för en jordskredsseger. Ändå fick hon gå en tuff match mot motkandidaten Marie Wedin, Sjukhusläkarföreningens ordförande. 84-54 slutade segersiffrorna.

Hur tolkar du omröstningen? Känner du dig ifrågasatt från start?

- Det är inget konstigt att ha två kandidater till ordförandeposten i en demokratisk organisation. Och segern var så betryggande att jag inte känner någon tveksamhet, säger segraren tvärsäkert.

Men den nye ordföranden får fundera på sin kammare över de interna kängorna om att hon kan vara för auktoritär och icke-lyhörd. Nu ska de båda ordförandekandidaterna samarbeta tätt, tätt i presidiet, eftersom Marie Wedin valdes till ny förste vice ordförande.

- Jag ser inget problem i det. Vi har jobbat tillsammans förut, även om vi haft lite olika syn på hur man ska driva lönebildning. Ordförandevalet måste vi lägga åt sidan nu.

Eva Nilsson Bågenholm delar den allmänna uppfattningen att hon och Bernhard Grewin står för samma politik, eftersom de under fyra år i presidiet tillsammans utmejslat Läkarförbundets nuvarande sjukvårdspolitik.

- Vi har jobbat jättebra ihop. Men vi är väldigt olika som personer, konstaterar hon.

På vilket sätt då?

- Bernhard är väldigt noggrann och eftertänksam. Jag försöker lära mig att vara sådan. Men jag är mer impulsiv, mer otålig att komma till skott. Vi har våra egna framtoningar, med både för- och nackdelar.

Under det senaste året har Eva Nilsson Bågenholm alltmer blivit Läkarförbundets ansikte utåt, trots att hon bara varit vice ordförande. Delvis beror detta på att hon varit direkt ansvarig för de politiskt brännheta frågorna om sjukskrivningar och läkemedel. Delvis beror det på ett frivilligt och mycket medvetet åtagande.

- Jag tycker det är viktigt att Läkarförbundet är synligt utåt. Och jag tycker inte det är svårt att möta media, utan tycker det är viktigt att vi gör det. Jag har också jobbat för att vi ska synas mer utåt.

Har Läkarförbundet varit för dålig på att synas utåt?

- Ja, jag tycker det. Och medlemmarna säger också att de vill att Läkarförbundet ska synas mer.

- Jag kommer att jobba för att vi ska synas i alla frågor som är viktiga för oss. Vi måste vara tydliga i vad vi tycker. Jag tycker det är viktigt att allmänheten vet vad läkarna tycker i olika frågor och att vi också står för det.

Hon menar att kan finnas en rädsla i hela läkarkåren för att ställa upp i media.

- Ofta uppfattas vi som försvarare av revir och bevarare av hierarkier. Men vi måste stå för de åsikter vi har som kår. Och det ska vi vara ute och tala om också.

Eva Nilsson Bågenholm beskrivs som kunnig, rak och trevlig. Mitt i allvaret har hon nära till det förlösande skrattet. Men de som inte är nära vänner har inte riktigt fått grepp om vem hon är bakom den sociala men proffsiga yrkesfasaden och vad hon gör med sitt liv.

Så - vem är Eva Nilsson Bågenholm?

- Hahaha!!! Vem jag är?! Ja, vad menar du då?

Hur skulle du vilja beskriva dig själv?

- (Kort tystnad) Ojojoj-jaa, målmedveten är jag. Definitivt. Jag är en rak, tydlig person och nöjer mig inte med halvmesyrer.

Den inställningen förklarar varför hon tänkte avbryta sin fackliga karriär om hon inte blev vald till Läkarförbundets ordförande, se Dagens Medicin nr 22/04. Det var också den målmedvetenheten som gjorde att hon lade forskningen och det lokala fackliga arbetet åt sidan, när hon valdes till Sylf-ordförande 1998.

- Jag vill göra saker ordentligt och nå resultat. Därför koncentrerar jag mig på en sak i taget.

Det fackliga engagemanget väcktes i mitten på 1990-talet, när hon som nybliven AT-läkare besviket insåg att läkaren inte alls var fri och självständig utan styrd och bunden. Dessutom var lönen sämre än hon hade hoppats på.

- Då funderade jag faktiskt på att hoppa av läkaryrket och göra något helt annat. Men en kollega släpade med henne på ett fackligt möte. Det blev inledningen till en lysande facklig karriär. Bara något år senare, 1997, valdes Eva Nilsson Bågenholm in i styrelsen för Sylf, Sveriges yngre läkares förening. Året därefter blev hon Sylf-ordförande och ledamot av Läkarförbundets centralstyrelse.

2000 avancerade hon till att bli förbundets andre vice ordförande. Därefter blev hon i rask takt ordförande i förhandlingsdelegationen, ansvarig för läkemedels- och sjukskrivningsfrågorna, förste vice ordförande i förbundet och ledamot i Saco:s styrelse.

- Men jag har snubblat in på varenda position. Jag har verkligen inte haft någon plan på en facklig toppkarriär, påstår Eva Nilsson Bågenholm, så här i efterhand.

Läkemedels- och sjukskrivningsfrågorna har varit i fokus i den sjukvårdspolitiska debatten under det senaste året. Som ansvarig inom förbundet för dessa områden har Eva Nilsson Bågenholm redan tillskansat sig en politisk och medial position. Hon lyckades övertyga arbetslivsminister Hans Karlsson om att avstyra idén om en andra, överprövande läkare vid längre sjukskrivningar. I stället blev regeringens politik avstämningsmöten, precis som Läkarförbundet ville.

- Den enskilt viktigaste faktorn för att komma åt sjukskrivningarna är samverkan. Samverkan mellan läkare, patient, försäkringskassa, arbetsgivare och företagshälsovård. Arbetsterapeuter, sjukgymnaster och psykologer kan också vara viktiga parter i samverkan. Men det är läkaren som medicinskt ansvarig som först måste slå larm.

Läkarförbundet bekämpar att sjukgymnaster ska få sjukskriva, argumenterar mot att farmaceuter ska se över medicineringen på äldreboenden, avfärdar att alternativmedicinen skulle ha något att tillföra vården och vill inte att sjuksköterskor ska få överta läkares arbetsuppgifter, som att förskriva medicin. Är läkare, eller i alla fall ni i Läkarförbundet, stockkonservativa?

- Vi är inte alls konservativa. Det här handlar inte om att bevaka revir eller hierarkier. Det handlar om att se till att patienten får den bästa kompetensen. Och läkare har en specifik utbildning för att klara av de här uppgifterna, vilket inga andra har.

Läkaryrket var inget självklart kall för Läkarförbundets nya ordförande. Hennes väg dit var snirklig. Som 18-åring hoppade hon av gymnasiet. Hon jobbade som sjukvårdsbiträde i ett år, innan hon började läsa på vårdlinjen för att bli undersköterska. Men tonåringen var sugen på utomlandsjobb, och förstod att chanserna att få ett sådant jobb skulle öka om hon utbildade sig till sjuksköterska. I ett år jobbade hon som sjuksköterska i Algeriet. Där träffade hon sin blivande man Ralph, som skulle börja läsa medicin.

Samtidigt insåg hon att läkare har ännu större chans att få jobba utomlands. Därmed var karriärvalet avgjort.

- Att vara läkare, att kunna hjälpa sjuka människor att bli friska är bland det häftigaste man kan vara med om. Men förutsättningarna för att göra det måste bli bättre, säger fackföreningskämpen i Eva Nilsson Bågenholm.

Liksom företrädaren Bernhard Grewin kommer Eva Nilsson Bågenholm att fortsätta jobba som läkare en dag i veckan.

- Mest för att det är kul. Men också för att kunna gå tillbaka till läkaryrket, som reträttväg om jag inte fungerar som ordförande. Och som förbundsordförande vill jag veta hur mina medlemmar har det, säger internmedicinaren på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Om Eva Nilsson Bågenholm är målmedveten i sitt jobb, så anstränger hon sig för att vara raka motsatsen när hon lyckas tillskansa sig en gnutta fri tid.

- Då vill jag verkligen ha helt ledig tid. Jag tycker det är skönt att ta det lugnt, inte göra så mycket, inte vara så målmedveten - bara vara med familjen och hitta tid för barnen och deras aktiviteter.

Men Läkarförbundets målmedvetna nya ordförande kan inte helt koppla bort målmedvetenheten ens på fritiden.

- Jag jobbar nog för mycket och tiden är knapp - men jag försöker anstränga mig att träffa mina vänner. Så mycket jag nu hinner. För att inte tappa kontakten.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev