Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Läkarrollen blir en stress för studenter

Publicerad: 3 oktober 2007, 08:53

Man måste klara pressen. Att misslyckas går inte. För studenterna på läkarprogrammet kan de egna förväntningarna och de yttre kraven bli en tung börda.


Duktig. Högpresterande. En typ A-person.

Så beskriver David Juhlin och Sofia Elm, båda två studenter på läkarprogrammets nionde termin vid Hälsouniversitetet i Linköping, den ”typiska läkarstudenten”.

– Om man ska bli läkare och komma in på utbildningen krävs i princip att man presterar på topp under hela sin uppväxt. Då lär man sig det sättet att leva och lär sig att ställa höga krav på sig själv, säger Sofia Elm.

För en sådan person, som också är van att klara allt själv, kan det kännas som ett misslyckande att må dåligt, tror David Juhlin.

– I regel är människorna på läkarprogrammet drivna personer som vill klara allt själv – och då är det svårt att ta till sig signaler om att man behöver hjälp, säger han.

Kraven kan vara enorma på en ung människa som bestämt sig för att bli läkare. Trycket inifrån – och utifrån - att vara duktig riskerar att bli övermäktigt om man inte lär sig att hantera stressen.

Sofia Elm berättar om en studiekamrat som av olika skäl hade en svår period nyligen och som upplevde att hon inte fick något stöd från kursledningen.

– Ska man arbeta som läkare måste man må bra. Det låter självklart, men det är det inte.

Den hierarkiska sjukvårdsvärlden avspeglas redan under utbildningen, tycker de båda – och det ökar också stressen, på olika sätt.

För det första är det svårt att komma med ifrågasättanden och kritik till läkare och lärare – även på en utbildning som den vid Hälso­universitetet, som har problem­baserat lärande och kritiskt tänkande som signum.

– Vi utbildas att vara ifrågasättande. Men att ifrågasätta uttalanden från andra läkare – det är en helt annan fråga, säger David Juhlin.

För det andra är det en hisnande insikt för en blivande läkare att förstå att man en dag kommer att placeras högt upp i samma hierarki.

– Yrket är en utmaning. Ibland kan man undra om man kommer att klara det här, säger David Juhlin

– Det gäller att visa sig duktig. Folk förväntar sig att en läkare ska kunna allting, säger Sofia Elm.

Hon skulle själv vilja se att läkarens roll förändrades, från en auktoritär ledare till en som samarbetar bättre med andra yrkesgrupper.

David Juhlin upplever en stress från själva mängden material som ska läsas in och behärskas. Den medicinska kunskapen växer hela tiden och ska tryckas in i de befintliga elva terminerna. I det sammanhanget är lärarnas inställning mycket viktig, tycker han.

– Om en lärare säger: Det här ska ni kunna, så går det att säga på olika sätt. Alla är överens om att kunskapen måste finnas, men det går också att ge tips på hur man ska klara det.

Han tycker också att själva sättet att studera är en stress, åtminstone i början. Studenterna på Hälsouniversitetet arbetar med problembaserat lärande, PBL, vilket innebär att de ska försöka hitta lösningen på uppgifterna själva i stället för att, mer traditionellt, beta av böcker på en litteraturlista.

– När man ställer en fråga kan man få svaret: Det får du ta reda på själv. Det är ett typiskt PBL-svar. I längden är det en bra idé med problembaserat lärande, men man ska vara medveten om att det är en stress, säger David Juhlin.

Men det håller inte Sofia Elm med om. Hon hade studerat andra ämnen innan hon började läkarutbildningen och tycker att PBL är en utmärkt metod.

– Jag vet att många som kommer direkt från gymnasiet tycker att det är jobbigt. Det är ett nytt sätt att läsa eftersom man måste tänka själv, säger hon.

För att mäta läkarstudenternas hälsa har det hälsofrämjande utskottet i Medicinska föreningen, där Sofia Elm är ordförande, satt samman en enkät. Den går först ut till de personer som ingår i ett nystartat mentorsprogram – som även det drivs av det hälsofrämjande utskottet – och ska sedan skickas ut till alla studenter. Resultaten ska finnas klara nästa sommar.

Både Sofia Elm och David Juhlin tror att mentorsprogrammet, där 45 studenter har fått var sin läkare som mentor under ett år, också kommer att fungera som en hjälp för studenterna att få lite perspektiv.

– Stress får man kanske lära sig att leva med. Men av mentorerna kan man få veta hur kollegorna lärt sig att hantera den, säger David Juhlin.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev