Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag24.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Läkarstudenter gav skjuts åt sjukhuset

Publicerad: 12 Februari 2014, 15:00

Överläkaren Johan Niklasson (till höger) på geriatriken vid Sunderby sjukhus är engagerad i utbildningen, både som handledare och med sin forskning. Här med läkarstudenten Johannes Svensson.

Foto: Jens Bäckström/Bildbyrån

När läkarkandidaterna kom till Sunderby sjukhus med en regionaliserad utbildning fick Johan Niklasson lust att forska. På några få år har sjukhuset blivit en akademisk miljö.


Ämnen i artikeln:

Sunderby sjukhusNorrbottens läns landsting

Första kullen läkarkandidater på Sunderby sjukhus mellan Luleå och Boden har precis tagit examen efter tre kliniska år. Det samma har hänt i Öster­sund och Sundsvall.

Men det är Sunderby sjukhus som gått igenom den största förändringen sedan Umeå universitet fick fler utbildningsplatser på läkarprogrammet 2007.

För att kunna ta emot fler studenter behövdes utbildningsplatser på andra sjukhus än universitetssjukhuset. Landstinget såg också vinster med en regionalisering, inte minst som möjlig rekryteringsbas av nyutbildade läkare.

Sunderby sjukhus var då ett utpräglat landstingsdrivet produktionssjukhus. Här producerades sjukvård, helt enkelt. Men i och med att tio läkarkandidater skulle komma till sjukhuset varje termin behövde miljön akademiseras.

– Läkare fick möjlighet att forska på arbetstid med sin vanliga läkarlön. Det var många fler som blev intresserade. Och de som tidigare hade forskat på fritiden kunde ju forcera sin forskning. Nu har det blivit en bana, en ny karriärmöjlighet, säger Kenneth Robarth, utbildningschef på Norrbottens läns landsting och tidigare projektledare inför regionaliseringen.

Från 2008 när projektet inleddes till i dag har antalet disputerade läkare i länet ökat från färre än 30 till strax över 50, de flesta på Sunderby sjukhus. Totalt finns det cirka 650 läkare i länet.

Överläkaren Johan Niklasson, som framför allt jobbar med strokepatienter på geriatriken, tillhör dem som fick en kick av att möta studenterna som handledare.

– Mitt jobb har blivit roligare. Här kommer någon som vill lära sig mitt jobb. Det känns som en extra krydda, säger Johan Niklasson.

Tidigare har Johan Niklasson tvekat när kollegor och andra har puffat på honom för att han ska börja forska.

– Jag ville först bli en duktig kliniker. Men så tänkte jag att någon ytterligare dimension kan ju jobbet få ge.

Nu är han doktorand och kan lägga elva veckor om året på forskning. Dem använder han till att studera livslust hos de riktigt gamla patienterna.

– Om jag går in i en sal där det finns två 95-åringar och säger: Hur står det till? Då svarar den ena att allt är bedrövligt och den andra säger: Skicka hem mig, jag har så mycket jag ska göra. Det är spännande och komplext.

– Jag är glad att jag hoppade på tåget när möjligheten att få arbetstid avsatt för att forska kom.

Johan Niklasson hoppas ”lite opti­mis­tiskt” vara redo att disputera 2015.

– Sen vill jag se om det finns några andra forsknings- och lärarmöjligheter.
Inte bara hans egen vardag har förändrats. Sjukhuset som sådant påverkas av studenternas närvaro.

– Det pratas mer om forskning. Det händer att man sitter på lunchen och diskuterar hur man skulle kunna lägga upp en studie, få svar på den eller den frågan. Sjukhuset har blivit lite mer akademiskt.

CHARLOTTA KJELLBERG

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev