Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Landsting står planlösa inför åldringsboom

Publicerad: 16 oktober 2013, 05:00

Överbeläggningar ser ut att bli ett fortsatt problem för vården. Många landsting saknar planering för hur sjukhusen ska ge plats för allt fler gamla och sjuka.


Om sju år är drygt två miljoner svenskar över 65 år.

Med allt fler äldre kommer trycket på sjukvården att öka. Men när Dagens Medicin frågar landstingen hur många vårdplatser de behöver på sjukhusen fram till år 2020 är det bara Stockholm, Västra Götaland och Östergötland som kan lämna siffror över sitt framtida, växande, behov. Sammantaget blir det drygt 1 000 nya platser, varav över 800 i Stockholmsområdet.

I regel hänvisar landsting och regioner annars till åtgärder som klingar välbekanta för sjukvården sedan länge. Det är ”jakt på tidstjuvar”, ”effektivisering av vården”, ”kortare vårdtider” och ”ökat samarbete med kommuner och primärvård” som ska tillgodose att de allt fler gamla och sjuka får vård.

Räcker detta?

– Jättesvårt att säga, det är en massa faktorer som spelar in. Men det betyder inte att landstingen ska låta bli att förbereda sig och vara flexibla inför framtiden, säger Göran Stiernstedt, avgående chef för avdelningen för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Enligt siffror från SKL försvann 596 disponibla vårdplatser mellan 2011 och 2012, i dag finns runt 25 000 platser. Med detta är ”botten nådd för länge sedan”, enligt Sjukhusläkarföreningen.

– Det finns inte fler tidstjuvar att jaga. Gränsen är nådd för när vården blir omänsklig, lite luft måste finnas i systemet, säger föreningens ordförande Thomas Zilling.

Han hyser litet hopp till att kommuner och primärvård ska klara vården i framtiden och efterlyser en statlig haverikommission som ser över vården och platsbristen.

Ytterst är överbeläggningarna ett politiskt problem, tycker Margareta Berglund Rödén, hälso- och sjukvårdsdirektör i Landstiget Västernorrland.

– Men politikerna värjer sig, de vågar inte ta tag i detta. I stället diskuterar man ekonomin och varför man inte klarar den, säger hon.

– Alla springer som lämlar mot havet och drunkningsdöden. Ingen stannar upp och frågar varför de springer – varför vi inte har vårdplatser och varför vi inte har råd.

Margareta Berglund Rödén är även projektledare för den databas om överbeläggningar som landstingen rapporterar till varje månad.

Andelen överbeläggningar och utlokaliseringar har varit i stort sett konstanta sedan registret startade i början av året. I snitt görs två överbeläggningar och 1,5 utlokaliseringar per 100 disponibla vårdplatser, enligt databasens sammanställningar.

– Tanken med rapporteringen var ju att landstingen skulle kunna jämföra sig med varandra och få fart på arbetet med vårdplatsplaneringen. Men det verkar ta tid att få sjukvården att inse att det här är ett problem som de måste göra något åt. Än är vi inte där, säger Margareta Berglund Rödén.

En acceptabel nivå skulle ligga runt max en överbeläggning per 100 disponibla vårdplatser, anser hon.

Hur många disponibla vårdplatser som finns varierar, liksom beläggningsgraden. Platser kan stå tomma på en klinik medan en annan är överfull. Men uppskattningsvis görs uppemot 900 överbeläggningar och utlokaliseringar på de 20 000 vårdplatser som ingår i rapporteringen.

Anders W Jonsson (C), ordförande i socialutskottet, är ”jätteorolig” över hur sjukvården ska möta de ökade vårdbehoven när andelen äldre ökar.

– Men jag tror inte att fler vårdplatser är det första vi behöver. Med landstingens rapportering om överbeläggningarna har vi för första gången en bild av behovet.

MIA WÄRNGÅRD

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News