Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag22.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Livlig blodtrycksdebatt efter Life-studien

Publicerad: 10 april 2002, 12:13

Diskussionen om vilken behandling en person med högt blodtryck bör ha har pågått länge. Den nyligen publicerade studien Life har gett diskussionen nytt bränsle, och på tisdagskvällen debatterades dessa frågor på Läkaresällskapets tisdagssammankomst.


Debattens moderator Peter Nilsson, docent och verksam vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö. Han är även ledamot av styrelsen för Svenska hypertonisällskapet. Peter Nilsson inledde med att påpeka att antalet personer med högt blodtryck ökar stadigt. Och detta trots att dagens 50-åringar har lägre blodtryck än för 20 år sedan. När befolkningen blir äldre ökar samtidigt antalet personer med höga blodtryck.  - Det är också viktigt att komma ihåg att högt blodtryck i sig oftast inte är någon sjukdom, utan en riskfaktor bland flera andra för allvarlig hjärtsjukdom, sade han.  Trots omfattande forskning om högt blodtryck finns det många punkter där läkarkåren är oenig.  - Det gäller gränser mellan normalt och högt blodtryck, vilka läkemedel som ska användas, om vi behöver riktlinjer eller ej och inte minst hur studier ska omtolkas till den kliniska verkligheten, sade Peter Nilsson.  Life-studien i centrum  Den senare punkten stod sedan i centrum för uppmärksamheten, exemplifierad av den nyligen presenterade Life-studien. Dagens Medicin har tidigare rapporterat om att behandling med Cozaar, losartan, kan minska de långsiktiga riskerna för personer med högt blodtryck jämfört med om de i stället tagit det betablockerande medlet Tenormin, atenolol.  Life-studiens huvudkoordinator, Björn Dahlöf, docent vid medicinkliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra i Göteborg, hänvisade till patientens lagfästa rätt till bästa möjliga behandling.  - Det kan aldrig vara läkarens uppgift att tänka på samhällsekonomi när han sitter med sin patient och ska se till denne patients bästa, sade Björn Dahlöf.  Han ansåg också att diskussionen om förstahandsmedel inte längre är viktig eftersom de flesta patienter behöver mer än ett läkemedel för att nå tillräckligt lågt blodtryck.  - I Life-studien behövde nio av tio patienter även en vätskedrivande tiazid utöver losartan eller atenolol.  I debatten hade Björn Dahlöf två "motståndare" från SFAM/L, det vill säga läkemedelsrådet inom svensk förening för allmänmedicin: Jan Håkansson och Anders Hernborg.  Punkterade ett argument  Jan Håkansson, distriktsläkare i jämtländska Krokom och ordförande i Jämtlands läns landstings läkemedelskommitté, erkände att Life-studien faktiskt punkterat ett av de argument som länge använts mot de nya grupperna av läkemedel inom blodtrycksområdet.  - Vi kan inte längre påstå att nya och gamla läkemedel mot högt blodtryck har samma effekt på sjuklighet och dödlighet. En annan sak är hur vi ska förhålla sig till resultatet av studien, sade han.  Läkemedelsföretag redovisar nästan alltid sina resultat som relativ riskreduktion. I Life-studien slapp 89,0 procent av dem som behandlades med losartan i fem år hjärtinfarkt, stroke eller död i hjärt-kärlsjukdom. Motsvarande siffra för atenololbehandlade var 87,2 procent. Den absoluta skillnaden var sålunda 1,8 procentenheter. Men den relativa skillnaden var 13 procent. Företagens presentation är ofta förledande, menar Jan Håkansson.  - Den absoluta riskminskningen är att föredra - eller en beräkning av hur många patienter som måste behandlas under viss tid för att en kardiovaskulär händelse ska undvikas, sade Jan Håkansson.  Besvikelse över utebliven effekt  Kollegan Anders Hernborg konstaterade att det var en besvikelse att studien inte lyckats bevisa en skyddande effekt på hjärtat. Den signifikanta skillnaden i risk berodde till största del på att stroke var mindre vanligt i losartangruppen.  - Räknar man dessutom bort diabetikerna i studien så var losartan inte bättre, sade Anders Hernborg.  - Utgången av Life hade sannolikt blivit en annan om man i stället för atenolol hade jämfört losartan med vätskedrivande preparat som tiazider. En metaanalys av Messerli och medarbetare visade för några år sedan att tiazider är överlägsna atenolol, menade Anders Hernborg.  I den fria diskussionen påpekade Lars Werkö, nestor i svensk hjärtsjukvård och senast verksam i SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, att nya data om riskfaktorer för hjärtsjukdom behövs.  - Den amerikanska Framinghammodellen är femtio år gammal och stämmer dåligt hos oss. Fakta som att blodtrycket minskar hos friska svenskar samtidigt som vi väger allt mer är en illustration till detta, säger Lars Werkö.  Flera deltagare i debatten instämde i att det behövs bättre redskap för att värdera olika riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom.  Se till total hjärtrisk  - Vi går mer och mer mot ett synsätt där blodtrycket bara är en av flera faktorer när vi ska bedöma patientens totala risk för hjärt-kärlkomplikationer. Så bör exempelvis diabetiker behandlas mer aggressivt för att få ner trycket, sade Björn Dahlöf, som slapp motinlägg i denna fråga.  Läkaresällskapets ordförande Thomas Ihre avslutade debatten med att konstatera att långtidsbehandling med läkemedel leder till att endast varannan patient korrekt tar de läkemedel som läkaren förskrivit.  - Vi måste bli bättre på att se till att patienten tar sina mediciner. Ekonomiskt handlar det om åtskilliga miljarder kronor årligen som går förlorade i bristfällig läkemedelsanvändning, sade han.  Han menade också att läkarkåren inte kan gömma sig bakom allmänna konstateranden om "det bästa behandlingsalternativet".  - Att bortse från ekonomin är ansvarslöst, slog han fast.

Sten Erik Jensen

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev