Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Livsglädjen behövs nära döden

Publicerad: 30 januari 2008, 09:07

För att orka med att arbeta med döden så måste du vara glad i livet. Och inte känna skuld för att du själv är frisk, när dina patienter snart kommer att vara borta.


Erica Neumann och Helena van der Tol är sjuksköterskor och arbetar sedan många år med hemsjukvård på Löwet Närvård vid Löwenströmska sjukhuset norr om Stockholm. De vet att deras patienter aldrig kommer att bli friska igen. Snart – om en dag, två veckor, sex månader – ska de dö.

– Varje arbetsdag måste man förhålla sig till död och hot om död, säger Erica Neumann.

Frågan är hur länge det går att jobba med döden i sin närhet utan att själv ta skada. Länge, intygar både Erica Neumann och Helena van der Tol. De har arbetat med hemsjukvård och cancerpatienter i tillsammans drygt 50 år – och tycker att de har ett fantastiskt yrke.

– Det är svårt att slå att varje dag gå från jobbet och känna att man gör skillnad, säger Erica Neumann.

Men självklart är det inte alltid lätt. Och yrket passar inte för alla, konstaterar de.

– Det är svårt i början. Man tar det hårt, de första dödarna. Men kan man inte hantera detta, så kan man inte jobba här, säger Helena van der Tol.

Och med hantera menar hon inte att stänga av känslorna eller att distansera sig i mötet med patienten, tvärtom. Nära måste man vara – men sedan aktivt arbeta med att lägga arbetet ifrån sig.

Erica Neumann har en tankemodell som låter ungefär så här:
”Det som händer, händer den andra, det händer inte mig. Det är inte jag. Men jag är modig och väljer att komma ut till dig i ditt mörker och möta dig. Men vad jag än gör, så kan jag inte hindra dig från att dö”.

Det är den enskilda vårdarens ansvar – sjuksköterskans, undersköterskans, läkarens – att aktivt arbeta för att orka hålla avstånd mellan det tunga i jobbet och sig själv, anser Erica Neumann och Helena van der Tol. Man måste reflektera aktivt, se till att göra trevliga saker på fritiden tillsammans med familj eller vänner och vårda kropp och själ med vila, motion, rätt mat och sömn.

– När jag kommer hem och tar i dörren, då ska jag vara hemma. Så är det 99 gånger av 100. Den hundrade gången får jag öppna dörren och säga att i dag är jobbet med hem, säger Erica Neumann.
En sådan dag hade hon i höstas. En ung kvinna hade dött i cancer och lämnat två små barn efter sig. Erica Neumann hade inte träffat familjen förrän efter dödsfallet, då hon kom till kvinnans hem.

Normalt sett brukar sjuksköterskorna i hemsjukvården ge stöd till barnen via deras föräldrar i samband med dödsfall – men den här gången gick det inte. De två barnen som förlorat sin mamma var alldeles ensamma och utan stöd i ett hus fullt av sörjande vuxna.

– Där valde jag att gå direkt på barnen och det blev så att det bara var de som ville vara med och tvätta och göra i ordning mamman. Och de kom med kommentarer som att ”hon var i alla fall sötare med hår”. Efteråt är man totalt dränerad, det tog nästan allt, säger Erica Neumann.

– Det var en av de gånger då jag har kommit hem och sagt: Nu är jobbet på väg hem och jag kommer att gråta. Och jag grät, jättemycket.

För att hantera de känslor som en sådan situation väcker är det också viktigt med handledning – och det är arbetsgivarens ansvar att se till att det finns, påpekar Erica Neumann och Helena van der Tol.

– Vi har en psykolog som kommer utifrån till oss var tredje vecka. Då har vi ungefär en och en halv timme på oss att gå igenom sådant som någon vill lyfta, säger Helena van der Tol.

Stödet och omsorgen från arbetskamraterna är avgörande i många fall, tycker hon.

– Vi delar något väldigt speciellt. Och vi känner att vi har ett meningsfullt arbete.

Sedan flera år tillbaka undervisar Helena van der Tol och Erica Neumann bland annat på sjuksköterske­utbildningen vid Karolinska institutet. Dessutom håller de föreläsningar om att ”vårda vårdaren” och har eftermiddagskurser med team och avdelningar runt om i landet.
Under sina föreläsningar varnar de bland annat för fällorna i yrket, som de menar framför allt är tre.

- För det första: att inte gilla läget. Vårdaren måste inse att det inte går att rädda patienterna från att dö. Däremot går det att göra otroligt mycket för dem och deras familjer medan de är på väg mot döden.

- För det andra: att tro att man är oumbärlig. Det är man inte. Människor har oanade resurser, påpekar Erica Neumann och Helena van der Tol, familjerna kommer att klara sig.

- För det tredje: att ta jobbet med sig hem. Här är det alltså viktigt både med reflektion och aktiv vård av den egna hälsan och livsglädjen.

Helena van der tol har inte ångrat sitt val att jobba i hemsjukvården någon gång. Tidigare arbetade hon inom sjukhusvården men bytte för ett tiotal år sedan.

– Jag vill aldrig jobba på sjukhus igen och vara fast på ett ställe. Att arbeta inom hemsjukvården är både rörligt och kreativt.

Erica Neumann var däremot nära att sluta för ett antal år sedan. Hon beskriver det som att hon jämt var trött och hade svårt att koncentrera sig. Familjen fick sitta emellan.

– Jag kopplade inte att det berodde på jobbet. Det följde med mig hem, berättar hon.

Vändpunkten kom då hennes äldste son vägrade att komma ner och möta henne i hallen när hon kom hem. I stället satt han kvar uppe i trappan och tittade ner på henne och sade: ”Vad blir det för mamma till middag i dag?”

– Jag förstod att så här kan det inte fortsätta, då har jag ingen familj kvar.

Med hjälp av terapisamtal skaffade hon sig olika verktyg för att lämna kvar jobbet på jobbet och insikten om att den som arbetar med döda och svårt sjuka inte får känna skuld för att hon själv har det bra.

Och Helena van der Tol påpekar att det är naturligt att reagera. Hon berättar om en sjuksköterskestudent som efter att ha varit med om sitt första dödsfall bröt samman efteråt och började storgråta. Kvinnan dog ändå under mycket lugna omständigheter, sittande i sin fåtölj och med sin man och två vuxna barn bredvid sig.

– Men det handlar ändå om döden, att en människa försvinner. Det får vi som är personal aldrig glömma.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev