”Magkänslan sade att det inte var bra”

Bara 200 meter skiljer mellan Ecmo-centrum och centralintensiven. Men i arbetssätt är det skilda världar.

– De har en helt annan maskinpark och helt andra spädningsprotokoll för läkemedel. Magkänslan sade att det inte var bra när man gick till en verksamhet där man inte hade fått inskolning – och så skulle man ta hand om så väldigt sjuka patienter, säger Jonas Lindberg, som tillägger att han och ­kollegorna gärna hjälpte till men att det som skulle bli en tillfällig lösning drog ut på tiden.

De fick tydliga instruktioner om att inte göra någonting som de inte kände sig helt säkra på.

– Men man tummar ju ändå på patientsäker­heten. Det var någonting som kom upp på alla arbetsplatsträffar som vi hade, att det inte kändes bra. Vi framförde flera gånger till arbetsgivaren att det inte var patientsäkert.

Belastningen under influensasäsongen i år var extrem, säger Jonas Lindberg som beskriver en tuff arbetsmiljö utan tillräckliga möjligheter till återhämtning.

– Man märker det inom personalgruppen, att folk börjar bli väldigt utarbetade. Det finns en frustration. Man orkar inte. Det har varit ganska mycket sjukluckor under våren.

Jonas Lindberg berättar att svårt sjuka patienter fick lämna iva i förtid och flyttas till andra avdelningar eller andra sjukhus, för att ge plats åt ännu sjukare – bland annat åt dem som i sin tur kom från Ecmo-centrum innan åt de var riktigt färdigbehandlade där. Samtalen med patienter och anhöriga i det läget är ”inte roliga”, säger han.

– Det har varit flera incidenter under våren där vi skickar patienter för att vi inte har platser, och så kommer de tillbaka som ett brev på posten efter två dagar för att de har kroknat. De får hjärtstillestånd eller slemstagnation i luftvägarna och tappar andningen.

Jonas Lindberg har jobbat som iva-sjuksköterska i ett år. Han tycker att arbetet är en fin kombination av det som han har erfarenhet av sedan tidigare: akutsjukvård och hospice. Han ångrar inte sitt yrkesval.

– Som iva-sjuksköterska får man ta självständiga beslut och förväntas göra ganska avancerade saker på egen hand, utan att rådfråga en doktor hela tiden. Samtidigt finns etiken och det mellanmänskliga närvarande hela tiden, säger han och tillägger att jobbet också är tungt och kräver tid för återhämtning.

– Man måste ha luft i systemet. När det parkerar sig på en väldigt hög nivå hela tiden då bränner man ut sin personal.

SARA RÖRBECKER