Mat från stenåldern gav bättre glukostolerans hos diabetiker

Det råder vissa oklarheter om vilken kost som är den bästa för att förebygga och behandla glukos­intolerans och diabetes typ 2, vilket är mycket vanligt hos patienter med ischemiska hjärtsjukdomar.
De senare årens diskussion har till stor del fokuserat på betydelsen av balansen mellan kolhydrater och fett i maten vid glukosintolerans, dels för följdsjukdomar, dels för utvecklingen av själva glukostoleransen.

Nu har Staffan Lindeberg, allmänläkare och docent vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds universitet, gått vidare. Han har i stället jämfört effekterna av de kostvanor som människan hade tidigt i sin utveckling, under den äldre stenåldern, paleolitikum, med de nyare kostvanor som har introducerats de senaste tvåtusen åren. Paleolitikum inleddes för cirka 2,5 miljoner år sedan och avslutades vid den senaste istiden för cirka 10 000 år sedan.

Enligt studien talar det mesta just nu till stenålderskostens fördel.

– Många kostråd, som exempelvis Atkinsdieten, fokuserar på att helt ta bort kolhydrater ur kosten. Jag tror att det är fel väg att gå, bland annat eftersom kolhydrater har varit en viktig del av människans ursprungliga föda, säger Staffan Lindeberg.

Han påpekar att det som är nytt sedan äldre stenåldern är att kosten nu till stor del baseras på spannmålsprodukter, mejeri­varor och socker.

– Det har människokroppen inte hunnit anpassa sig till och därför är det sannolikt där vi kan hitta lösningen på problemen med glukosintolerans och diabetes, säger Staffan Lindeberg.

I studien ingick 29 patienter med kranskärlssjukdom som rekryterades från hjärtintensivvårdsavdelningen vid Universitetssjukhuset i Lund. Samtliga patienter hade dessutom glukos­intolerans eller diabetes.

Deltagarna delades in i två grupper, där den ena fick råd om att äta stenålderskost, eller paleo­litisk kost, som baseras på magert kött, fisk, frukt, grönsaker, rotfrukter, ägg och nötter.
Dessa deltagare fick dessutom rådet att undvika spannmålsprodukter, socker samt mejeriprodukter.
Den andra gruppen fick mer etablerade råd om att äta medel­havsinriktad kost, baserad på fullkorn, mejeriprodukter med lågt fettinnehåll, fisk, grönsaker, frukt, oljor och margariner som anses vara hälsosamma.

Forskarna undersökte framför allt hur deltagarnas vikt, midjemått och värden vid glukostoleranstest hade påverkats efter tolv veckor.

Studien visar att blodsockerhalterna, definierat som arean under glukoskurvan, minskade med 26 procent hos de patienter som fick paleolitisk kost, vilket ska jämföras med en icke signifikant minskning med 7 procent hos dem som fick medelhavskost.

Deltagarna i de båda grupperna förlorade nästan lika mycket i vikt, men midjeomfånget minskade mer i den grupp som fick paleolitisk kost, 5,6 respektive 2,9 centimeter i de båda grupperna.
Vidare var det totala kolhydrat­intaget och den glykemiska belastningen lägre hos dem som fick paleolitisk kost än hos dem som åt medelhavskost.

Staffan Lindeberg anser dock att varken kolhydratintaget eller det minskade midjeomfånget kan förklara den större förbättringen av glukostolerans hos dem som åt paleolitisk kost.

– Även om mekanismerna bakom detta fortfarande är oklara är den kliniska tolkningen att råd om paleolitisk kost ger en betydlig förbättrad glukostolerans, jämfört med dagens etablerade kostråd till patienter med hög risk för diabetes, säger han.

– Dessutom ger paleolitisk kost mer än man kan förvänta sig utifrån hur vikt och midjeomfång påverkas.

Han anser att den mest sannolika förklaringen till att blodsockernivåerna sjönk mest i den grupp som åt paleolitisk kost är att det finns biologiskt verksamma produkter i den kost som har tillkommit sedan äldre stenåldern som leder till leptin- och insulinresistens.

Artikeln kommer att publiceras i tidskriften Diabetologia.

Ett hett spår i jakten på orsaken till insulinresistens är att blockering av leptinreceptorer, som är engagerade vid omsättningen av socker och fett, kan ha betydelse. En hypotes är att när verksamma substanser från exempelvis spannmål binder till leptin­receptorer så motverkas kroppens försök att bromsa överdriven fettinlagring i olika organ.

Detta resonemang stärks bland annat av att bukfetma och insulin­resistens ofta leder till fettlever och att detta tycks öka vid blocke­ring av leptinreceptorer.

– Vi har indikationer på att biologiskt aktiva glykosylerade proteiner i bland annat spannmål kan blockera leptinreceptorn. Nu återstår det att pröva denna hypotes vetenskapligt. Vi kan vara något mycket intressant på spåren, säger Staffan Lindeberg.