Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Möss blev immuna mot hiv efter genetisk vaccinering

Publicerad: 15 november 2002, 09:24

Med hjälp av prostituerade i Afrika och genetisk vaccinering har forskare vid Karolinska institutet lyckats ge möss livslång immunitet mot hiv. Immuniteten uppträder i mössens slemhinna, det ställe som är mest känsligt för infektion. Nu har läkare vid Södersjukhuset i Stockholm prövat vaccinet på människor.


Genom genetisk vaccinering har forskare på Karolinska institutet i Solna gett möss livslång immunitet i slemhinnan mot hiv-1, den mest  aggressiva och spridda formen av viruset.  - Eftersom slemhinnan oftast är det ställe i kroppen som först exponeras för viruset, kan en immunitet där ge ett bättre skydd mot hiv än vaccin som ger immunitet i blodet, säger Jorma Hinkula, chefsmikrobiolog vid Smittskyddsinstitutet samt professor vid Malmö Högskola.  Prostituerade gav viktiga ledtrådar  Vaccinet har tagits fram efter att forskarna studerat en grupp prostituerade i Kenya som var immuna mot hiv.  I deras slemhinna hittade forskarna IgA-antikroppar som kunde neutralisera hiv. Viruset kunde inte ta sig igenom slemhinnan, utan tvingades stanna kvar i den tuffa miljö som slemhinnan innebär och där de så småningom dör.  Fast det hände att viruspartiklarna tog sig igenom slemhinnan, men då neutraliserades de i stället av immunförsvarets T-mördarceller, som dödar de infekterade cellerna.  Hos personer som saknar denna immunitet angriper immunförsvarets antikropppar de allra yttersta delarna av viruspartikelns proteiner, de så kallade höljeproteinerna.  Men eftersom dessa proteiner förändrar sig hela tiden kan viruspartikeln ta sig förbi immunförsvaret.  Hos dem som är immuna mot hiv, däremot, angriper antikropparna i stället specifika regioner på proteinet gp41, som sitter i viruspartikelns membran. Dessa regioner är konserverade. De förändras inte lika lätt som höljeproteinerna, vilket gör att IgA-antikropparna känner igen viruset.  Forskare vid Karolinska institutet har nu utvecklat ett vaccin som bygger på samma princip. Vaccinet består av en plasmid, en liten ringformad DNA-molekyl, som innehåller gener som uttrycker olika proteiner från hiv-viruset, däribland gp41-proteinet.  Tidens tand biter inte på effekten  Tanken är att spruta plasmiderna direkt på slemhinnan.  Plasmiderna tar sig in i cellerna och börjar producera de främmande proteinerna. Kroppens immunförsvar reagerar genom att bilda antikroppar och T-mördarceller, som känner igen och kan neutralisera hiv-viruset vid en eventuell infektion.  - Det som är så fint med DNA-vaccin är att det ger produktion av både IgA-antikroppar och T-mördarceller. Och i de studier vi gjort på möss avtar inte immuniteten med tiden, vilket är ett av problemen med många av de vaccin som finns på experimentell nivå i dag, säger Jorma Hinkula.  Det finns flera olika idéer om vilket sätt som skulle vara det bästa att ge vaccinet på.  Nässpray är ett alternativ. Ett annat är en teknik där vaccinet skjuts genom huden med hjälp av en genpistol, där ytterst små guldpartiklar för med sig plasmiderna in i cellerna. Tekniken har visat sig vara effektiv, framför allt mot gulsot.  En fördel med DNA-vaccin är att det är stabilt och kan - till skillnad från proteiner - förvaras i rumstemperatur. Det är också lätt att förändra. På bara ett par veckor kan man anpassa plasmiden, och därmed vaccinet, efter olika virustyper.  Men framför allt är DNA-vaccin förhållandevis billiga att framställa - och billiga vaccin behövs. Över 40 miljoner människor beräknas i dag vara hiv-positiva.  Nyligen varnade Världshälsoorganisationen, WHO, för att ytterligare 45 miljoner människor kan komma att vara infekterade år 2010, om inte kraftiga resurser sätts in för att stoppa epidemin.  För att ta reda på eventuella biverkningar har läkare vid Södersjukhuset i Stockholm nu testat vaccinet i liten skala på människor som redan bär på viruset. Vaccinet tolererades väl och gav ett immunsvar, med en övervikt av T-cellsproduktion.  Motgångar dämpar entusiasmen  Men Anders Sönnerborg, professor i infektionssjukdomar vid Huddinge universitetssjukhus, vill vara försiktig med att utmåla DNA-vaccinering mot hiv som lovande innan mer omfattande studier har gjorts på människa.  - Hittills har framstegen kring utvecklingen av hiv-vaccin varit måttliga. Men ett vaccin skulle vara det optimala målet i kampen mot hiv och varje ny infallsvinkel är värd att pröva. Skulle det visa sig att ett DNA-vaccin kan ge immunitet vore det en stor framgång, säger Anders Sönnerborg.  Enligt Jorma Hinkula är det svårt att säga när ett väl fungerande DNA-vaccin mot hiv skulle kunna tas i bruk.  - Jag gissar att det finns minst ett vaccin inom tio år. Men virusets föränderlighet gör att ett vaccin kanske inte kan ge immunitet hos mer än 20-30 procent av de vaccinerade, vilket i de flesta länder inte är tillräckligt för att accepteras. Men i de delar av världen som är hårdast drabbade av viruset skulle 20-30 procent göra en enorm skillnad, säger Jorma Hinkula.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev