Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Mycket lobbying bakom cancerplanen

Publicerad: 12 januari 2006, 12:45

2005 blev året då frågan om en nationell cancerplan på allvar kom upp på den politiska dagordningen - efter en enveten kampanj från Cancerfonden och andra opinionsbildare. Ett exempel på hur framgångsrik lobbying kan få makthavare att byta åsikt.


Cancerfonden har varit en ivrig förespråkare för att införa en nationell cancerplan. Organisationen har drivit frågan sedan 2001 med motivet att Sverige har en ojämlik cancersjukvård med stora regionala skillnader i hur mycket pengar som satsas på behandling och läkemedel.

Men det är först nu som Cancerfonden och andra förespråkare för en nationell cancerplan börjar kunna se resultat av sin fleråriga kampanj.

I dag förespråkar samtliga borgerliga partier en nationell cancerplan. Landstingsförbundets ordförande Lars Isaksson (s) har ställt sig försiktigt positiv i frågan, se Dagens Medicin nr 44/05. Vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson (s) var länge helt avvisande, men även hon har nu öppnat dörren för någon form av cancerplan.

I Dagens Medicin nr 47/05 svarade hon så här på reporterns fråga om Sverige borde ha en nationell plan för cancervården, så som Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar:

- Ska vi lyfta ut flera åtgärder och samla dem i en cancerplan? Ja, möjligen. Det är jag beredd att diskutera.

Det återstår visserligen mycket innan en plan kan förverkligas, men Ursula Tengelin, Cancerfondens generalsekreterare, ser utvecklingen som att "droppen till slut har urholkat stenen".

- Det här har länge varit en av våra strategiska frågor. Vi har uppvaktat politiker från alla partier och fört fram frågan i diskussioner med ministrar och med socialutskottet. Frågan har mognat. I dag märker vi att det finns ett helt annat diskussionsklimat än för bara två år sedan. Nu senast har vi fört en utmärkt dialog med Sveriges Kommuner och Landsting. Vi kommer att gå vidare med en gemensam diskussionsgrupp. Det ser vi som ett genombrott för frågan, säger hon.

WHO har deklarerat att alla länder bör samla alla åtgärder inom cancerdiagnostik, -behandling, -vård och -forskning i en nationell cancerplan. En sådan plan finns redan i länder som Danmark, Norge och Storbritannien.

Men i Sverige har regeringen konsekvent avvisat ett införande med hänvisning till att det är fel att lyfta ut ett enskilt sjukdomsområde som viktigare än andra, samt att det inte är staten utan sjukvårdshuvudmännen som bedriver sjukvård i landet.

Under 2005 aktualiserades dock frågan om ett samlat grepp om cancersjukvården som aldrig förr, inte minst genom flera debattinlägg från cancerläkare, patientföreningar och enskilda cancerpatienter som alla pekade på stora brister i cancervården. Regionala skillnader i till exempel hur patienter ges tillgång till nya cancerläkemedel har beskrivits i bland annat Dagens Medicin, se nr 38/05.

- Det har varit viktigt att många tycker samma sak för att få upp frågan på dagordningen, säger Ursula Tengelin.

Men hon tillbakavisar att det handlar om en organiserad kampanj.

- Vi har diskuterat frågan med professionen och patientföreningar. Men vi har inte samarbetat och koordinerat vårt opinionsarbete, säger hon.

En person som synts upprepade gånger i debatten är Roger Henriksson, överläkare och professor vid onkologikliniken på Norrlands universitetssjukhus i Umeå. I augusti lyfte han och två kollegor fram den ojämlika cancersjukvården i en artikel på Dagens Nyheters debattsida.

- Jag blir illa berörd när jag ser att svaga grupper i samhället far illa. Debattartikeln var en spontan grej som vi tyckte blev bra och väckte en hel del uppmärksamhet. Jag föreläser också en hel del och tar då alltid upp de här frågorna, säger han.

- Det väcker alltid positiv respons tycker jag, från både kollegor, politiker och allmänheten. På sistone har vi till exempel blivit inbjudna till diskussioner och debatter hos partier från båda blocken. Så även om det går långsamt tycker jag att det skett ett uppvaknande bland politiker och beslutsfattare.

Om de borgerliga partierna vinner valet är det sannolikt att en nationell cancerplan införs. Sista hindret för en enad borgerlig front försvann när centerpartiet i slutet av november förra året aviserade att man ställer sig bakom de tre övriga partierna i kravet på en cancerplan.

Maria Larsson (kd), ordförande i den borgerliga alliansens välfärdsgrupp, konstaterar att de starka opinionsyttringarna har varit ett viktigt skäl till att lyfta frågan nu.

- Cancervården är en laddad fråga och ett av de viktigaste exemplen när det gäller bristande tillgänglighet och likvärdighet i landet. När det är så avgörande för en framgångsrik vård att få behandling fort ökar kravet på att man tar någon form av nationellt grepp, säger Maria Larsson.

Carl-Magnus Hake

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev