”Nationella krav möjlig lösning på IT-dilemmat”

Dåligt fungerande journal- och läkemedelhanteringssystem inom vården drabbar ytterst våra patienter. I dag upplever många användare att IT-systemen är långt ifrån de optimala arbetsinstrument de skulle kunna vara för att underlätta arbetet i en stressig vårdvardag. Svenska distriktsläkarföreningen, DLF, har i en tidigare debattartikel i Dagens Medicin belyst problematiken och publicerat en önskelista på ett väl fungerande journalsystem i primärvården som blivit mycket uppmärksammad. Vi menar att flertalet beslutsfattare har en stark övertro på att IT-system löser alla problem.

Ett stort och omfattande arbete har gjorts på nationell nivå genom projektet  Om eHälsosystemens användbarhet  2013. I rapporten har man lyft fram aktuella hinder, de viktigaste lösningarna och de förändringar som krävs för att vård- och omsorgspersonal ska få välfungerande IT-verktyg.

DLF har i arbetet träffat arbetsgivare som anser att de inte har någon möjlighet att påverka det IT-system som köpts in, att leverantören av systemet inte anser sig ha någon anledning att förbättra systemet trots klagomål och politiker som är förvånade över att det som de använder stora skattesummor till inte fungerar tillfredsställande. Det vanligaste problemet är att användarperspektivet (läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och så vidare) har tagits tillvara i alltför liten utsträckning. Läkare måste vara aktivt involverade i utvecklingsarbetet från början och också erhålla adekvat ersättning för det arbetet. Journalsystem som minskar produktionen med sin oöverskådlighet och ibland kräver så många knapptryckningar att man frestas avstå från relevant information på ett patientfarligt vis, tillåts att användas år ut och år in.

I andra sammanhang finns ofta garantier för att om köpta varor och tjänster inte uppfyller vad som utlovats, så har tillverkaren/leverantören skyldighet att återta varan eller förbättra tjänsten. Även skadestånd kan utkrävas.

När problem av olika slag uppdagas inom vårdens IT-system är det synnerligen oklart vem eller vilka man ska vända sig till för att få rätsida på dessa. Medarbetare som önskar engagera sig har synnerligen svårt att finna en kompetent och handlingskraftig medaktör. Det lokala landstinget har inte  muskler  (resurser, kompetens) nog att påverka. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, skjuter ifrån sig och menar att de inte har något inflytande över landstingens självbestämmande. IT-systemtillverkarna för vården gör inget som de inte får betalt för och förbättringsarbetet går långsamt och trögt.

DLF:s uppfattning är att det behövs:

￭ En nationell kravspecifikation med lägsta godtagbara förväntningar på vad ett journalsystem/modulsystem i sjukvården ska innehålla där en användarcentrerad systemdesign är den viktiga principen.
 ￭ Ett organ som har ansvaret för att följa upp att systemen håller måttet, dit klagomål kan hänvisas. En högsta instans som har ett otvetydigt ansvar och därmed också befogenheter samt ekonomiska resurser att ställa krav, utveckla och förändra journalsystem samt andra IT-stödsystem. I dag finns ingen sådan samlande kraft. Alla skyller på alla.

I praktiken ska detta leda till att användarna och därmed patienterna har tillgång till det yppersta av datastöd.

En nationell kravspecifikation med ett nationellt högsta organ måste skapas snarast. DLF föreslår att det organet skulle kunna vara E-hälsomyndigheten, som redan har uppdrag att arbeta med utveckling av nationell e-hälsa. En effektivisering av vårdens IT- och IT-stöd måste vara prioritet ett, viktigare än  din journal på nätet . Dessförinnan riskerar vi enbart ytterligare försämrad kvalitet och produktion inom vårdsektorn.

￭ Läs också inlägget Här är distriktsläkarnas krav på IT-utvecklingen, publicerad den 30 januari.