Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Ny rektor vet hur man visar musklerna

Publicerad: 16 december 2003, 13:48

När det skulle fattas beslut om ny rektor på Karolinska institutet föll hela 54 av de totalt 64 rösterna på Harriet Wallberg-Henriksson. Efter nyår tillträder hon sitt nya jobb som chef för ett av Europas största medicinska universitet.


Hög integritet, diplomatisk, en god lyssnare och en brinnande passion för den medicinska forskningen.  Så beskriver Harriet Wallberg-Henriksson varför just hon är lämplig som rektor för Karolinska institutet i Solna, KI. Egenskaper som gör henne mindre lämplig kommer inte lika snabbt.  - Jag kan nog bli - väldigt otålig, när saker inte blir gjorda i den takt jag själv vill. Dessutom tror jag nog ofta att folk vet vad de ska göra utan att jag sagt det, jag ger dem inte tillräckligt med information. Mina barn brukar påpeka detta, säger hon och ler.  Enligt ett pressmeddelande den 15 maj i år valdes Harriet Wallberg-Henriksson till rektor för Karolinska institutet med en "klar majoritet" - redan i den första valomgången.  Sedan snart tre år tillbaka är hon huvudsekreterare i ämnesrådet för medicin vid den statliga forskningsmyndigheten Vetenskapsrådet. Hon är även professor i fysiologi vid Karolinska institutet.  Vi träffas i hennes nuvarande arbetsrum, högst upp i Vetenskapsrådets hus på Regeringsgatan i Stockholm. För dagen är hon klädd i en marinblå kjol med tillhörande jacka och den obligatoriska broschen. Men det yttre är inte det första som slår en. I stället är det det faktum att Harriet Wallberg-Henriksson tänker efter före. Hon väger orden och meningarnas betydelse noga innan hon säger dem, åtminstone i en intervjusituation som denna. Hon gör det snabbt. Men resultatet blir ändå lite dröjande svar. Kanske av osäkerhet, att hon är väldigt mån om vilken bild hon förmedlar av sig själv. Alternativt att hon bara vill att det ska bli rätt. Att hon - i en positiv bemärkelse - faktiskt bryr sig om vad hon säger.  En del beskriver dig som politiskt korrekt?

- Jo - det kan nog stämma - så till vida att det jag faktiskt tycker är viktigt, som etik och mångfald, sammanfaller med vad som brukar ingå i det begreppet.  Karolinska institutet är ett av Europas största medicinska universitet. Det står för 40 procent av all medicinsk akademisk forskning i landet. Fler än 3500 heltidsanställda arbetar på institutet och det förvaltar mer än 1,5 miljarder kronor i antingen donerade medel eller i stiftelser.  Gillar du makt?

- Inte makten i sig, men jag gillar att påverka och åstadkomma saker jag tror på, att göra saker som kommer till gagn för andra människor. Och för att kunna göra det måste man ha en viss makt.  Men makt korrumperar. Eller?  - Det finns väldigt många exempel på att det kan göra det.  Vad anser du om alla skandaler i Skandia och Systembolaget?

Precis som alla andra blir jag väldigt upprörd. Karolinska institutet är inget vinstgivande företag, så det finns inga pengar att dela ut som bonusar eller något liknande där. Den risk vi har inom mitt ansvarsområde är möjligheten att samarbeta med läkemedelsindustrin, ett samarbete vi måste ha.  Är dagens regler för hur det samarbetet ska se ut för otydliga?

- Ja, men det är en av de första sakerna jag ska göra, att se över dem och göra dem väldigt tydliga. Det handlar om förtroende. Men det måste ske tillsammans med Stockholms läns landsting, eftersom vi har så många dubbelanställda.   Hur ser din egen moral ut?   - Jag har hög integritet, det tycker jag är viktigt. Man blir inte vald av sina kollegor om man inte anses ha det. Eftersom Karolinska institutet är en så stor organisation är det fullständigt omöjligt att ha full kontroll, även om jag naturligtvis är ytterst ansvarig.  Men vi slipper åtminstone att läsa om rektorns vidlyftiga fallskärmsavtal?    - Jag har varken fallskärm eller bonus.   Äger du aktier?

- Nej, inte direkt. Jag sparar i fonder.  Ser du något problem med om en rektor eller en forskare skulle äga en större mängd aktier i exempelvis ett läkemedelsföretag?  - Det har jag faktiskt inte tänkt på, men det är definitivt en sak som vi ska se över nu.

Vad i din uppväxt tror du har haft störst betydelse för din moral?

- Kanske det faktum att jag är uppvuxen i ett litet samhälle, i Grebo utanför Linköping, där alla kände alla och där det nästan fanns oskrivna lagar om att man inte var elak. Det var harmoniskt. Jag vet inte, men det kanske formar en annorlunda, jämfört med om man växer upp i en storstad.  Harriet Wallberg-Henriksson blir Karolinska institutets första kvinnliga rektor någonsin. Men något jämställdhetspris lär institutet knappast få. Tvärtom. Ett flertal gånger tidigare har institutet varit i blåsväder för just bristande jämlikhet mellan könen.   Är Karolinska institutet dåligt på jämställdhet?  - Inte sämre än många andra universitet. Jag har för mig att andelen kvinnliga professorer ligger i genomsnitt på 14 procent. Karolinska har 17 procent. Därmed inte sagt att det räcker. Tvärtom är det ett jätteproblem, men vi är inte så dåliga som många gjort gällande.  Vad tänker du konkret göra åt problemet?

- Om några år får vi faktiskt ett gyllene tillfälle då stora pensionsavgångar kommer att öppna upp för en ny generation, med förhoppningsvis många kompetenta kvinnor. I dag är fyra av tio lektorer kvinnor. Om sex år är jag övertygad om att andelen kvinnliga professorer är 40 procent... eller åtminstone 35.  Har du själv blivit diskriminerad på grund av ditt kön någon gång?  - Nej, åtminstone inte i min forskarkarriär. Jag har haft turen att arbeta med manliga handledare och professorer som stöttat mig bra. Men jag kommer ihåg att jag när jag som ung underläkare började på en avdelning inte fick så mycket hjälp av sjuksköterskorna. Den manlige underläkaren, däremot, fick all hjälp han behövde. Det var någon form av omvänd könsdiskriminering, sådant kan ju också förekomma.  Harriet Wallberg-Henriksson har varit huvudsekreterare i ämnesrådet för medicin alltsedan Vetenskapsrådet ersatte de olika forskningsråden, däribland Medicinska forskningsrådet. Ämnesrådets huvuduppgift är att fördela de pengar staten anslår till medicinsk grundforskning.   Den mest kontroversiella satsningen som Vetenskapsrådet gjort var den på stamcellsforskning. Under våren och sommaren 2002 beslutades det om en femårig satsning på totalt 75 miljoner kronor, varav 55 miljoner kronor kom från den amerikanska diabetesorganisationen Juvenile Diabetes Research Foundation, JDRF. Kritiken blev häftig. Bland annat därför att satsningen var riktad. Vetenskapsrådet tog pengar från de statliga anslagsmedlen, valde ut stamcellsforskningen och exkluderade all annan medicinsk forskning från att tävla om pengarna på lika villkor.  Enligt kritikerna frångick myndigheten därigenom gällande praxis, att det är den bästa vetenskapen som ska premieras, inte forskning inom ett visst område. Dessutom förekom det, hävdade kritikerna, direkta felaktigheter i hur Harriet Wallberg-Henriksson hanterade den process som vidtog när pengarna  skulle fördelas bland forskarna. Bland annat informerade hon aldrig styrelsen för ämnesrådet för medicin tillräckligt tydligt om att det var den som fått ansvaret för satsningen. Inte heller fick styrelsen möjlighet att utse de sakkunniga, det vill säga de personer som skulle besluta om vilka forskare som skulle få del av medlen.  Till råga på allt visade det sig att de två nätverk av forskare som till slut fick mest av "stamcellsmiljonerna" i princip saknade bevis för sin forskning.

Är det något i denna satsning du ångrar i dag?  - Inte satsningen i sig. USA var berett att pumpa in 50 miljoner kronor i svensk stamcellsforskning och då beslöt Vetenskapsrådet att skjuta till ytterligare 20 miljoner kronor. Däremot borde vi ha insett att satsningen var känslig. Vi borde ha gått mer försiktigt fram. Men precis som brukligt hade vi en oberoende peer review-process, där det var de sakkunniga som avgjorde vilka som skulle ha del av medlen.      Anser du att satsningen var lyckad?

- Det är alldeles för tidigt att säga. Den bedömningen kommer att kunna göras först om en fem, kanske tio år.  Det är en sanning med modifikation. Sedan satsningen klubbades igenom har det publicerats ett flertal vetenskapliga artiklar som visar att flera av de strategier som de svenska stamcellsforskarna ansökte och fick pengar för av allt att döma inte fungerar.  I tidigare intervjuer har du sagt att du vill göra KI lika känt som Ikea. Vad menar du?

- Det var en liknelse mer än något annat. Jag ville dels poängtera att KI:s varumärke är starkt men att vi kanske inte alltid utnyttjat det på ett optimalt sätt, dels att vi gärna kan bli lite "folkligare", genom att vi blir bättre på att lyfta fram den forskning som handlar om exempelvis förebyggande hälsovård och folkhälsofrågorna. I dag är runt 800.000 personer i Sverige antingen förtidspensionerade eller sjukskrivna. Med tanke på all den kompetens som finns på KI borde vi kunna bidra mer till att få ner dessa siffror.  Annars kan man få för sig att du precis som möbeljätten föredrar kvantitet framför kvalitet.  - Nej, nej - vårt varumärke är världsledande och det ska vi värna om. Det handlar, som sagt, inte så mycket om resurser utan mer om vilka saker vi lyfter fram. Men det ska inte ske till priset av kvaliteten.  Vad står högst upp på dagordningen när du tillträder efter nyår?

- Tillsammans med landstinget ska jag se över de etiska riktlinjerna, identifiera eventuella gråzoner och se vad som behöver förtydligas i förhållande till industrin. Den andra stora punkten är den förestående sammanslagningen mellan Karolinska sjukhuset och Huddinge universitetssjukhus, där det är viktigt att vi är med och bevakar våra intressen, så att forskningen inte drabbas negativt.  Vad anser du om den, sammanslagningen?

- Vad den innebär för vården kan jag inte avgöra, även om jag förstår anledningen, att landstinget måste spara pengar. Men från vårt perspektiv, forskningens, är jag positiv. Det innebär att vi kan samla all forskning inom exempelvis infektion på ett och samma ställe. I dag har vi problem med att forskningen vid Karolinska är för fragmentiserad.  Apropå ont om pengar. Statens anslag till den medicinska forskningen minskar samtidigt som villigt riskkapital blir alltmer sällsynt. Hur ska du agera för att få tillräckligt med resurser för att kunna bedriva bra forskning vid Karolinska institutet?  - Dels ska vi se till att få mer pengar från EU, dels har vi ett bra samarbete med Stockholms läns landsting där det nya avtalet kring Alf-medlen ger stora möjligheter att utnyttja pengarna på ett bättre sätt. I det nya avtalet står det att pengarna ska fördelas gemensamt mellan universiteten och landstingen, vilket jag tror kan innebära ett jättelyft för den kliniskt inriktade forskningen vid KI.  Men pengar är inte allt. Utöver pengar, entusiasm och goda idéer handlar forskning minst lika mycket om politik och rätt kontakter. Harriet Wallberg-Henriksson efterträder Hans Wigzell, en man vars politiska kontaktnät, inte minst bland socialdemokraterna, är omvittnat.  Hur ser ditt politiska kontaktnät ut?

- Jag tycker att jag har bra kontakt med utbildningsdepartementet, eftersom Vetenskapsrådet lyder under det. Goda relationer till Stockholms läns landsting är också viktigt. Jag har varit med på en del möten med landstinget men där kan det definitivt bli bättre. Det är viktigt med personkontakter.  Att gå på mingelpartyn kanske. Är du en social person?  - Ja, men jag är ingen minglartyp. Jag trivs bäst i mindre grupper där man kan sitta ner och prata i lugn och ro. Större tillställningar trivs jag inte så bra med.  Vad anser du om regeringens forskningspolitik?      - Tyvärr har vår regering inte prioriterat den medicinska forskningen under de senaste tio åren, och det får konsekvenser för bland annat sjukvården. Tidigare i år fick vi 50 miljoner kronor mer till just medicinsk forskning, något som jag tolkar som att det är en förändring på gång.  Paus.  - Jag hoppas det i alla fall.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev