Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Ny syn ska lotsa opererade ur sina vanföreställningar

Publicerad: 17 maj 2006, 13:56

Krypande spindlar på väggarna, farlig sjukvårdspersonal och inlåsning - vanföreställningar och hallucinationer är vanliga efter stora operationer. I ett projekt i Uppsala söks vägar för att förebygga den värsta förvirringen.


För vårdpersonalen verkade allt bra. Patienten hade klarat operationen bra och låg nu på thoraxintensiven, lugn och stilla. Men han var skräckslagen. Han stirrade stint på en ställning med påsar framför sängen, som i hans ögon var döda kycklingar. Han kunde inte förstå varför han hölls fången i ett slakteri.

Postoperativ förvirring är vanligt förekommande - och ett allvarligare problem än man tidigare trott. Fullt normala människor som varit med om en större operation kan plötsligt och tillfälligt bli personlighetsförändrade, börja inbilla sig saker och ibland hallucinera. De mest larmande studierna visar att hela 80 procent av patienterna på intensivvårdsavdelningar drabbas. Mer försiktiga undersökningar pekar på 30 procent.

Förvirringen är övergående, men inte riskfri. Den senaste tidens forskning visar att mortaliteten är upp till tre gånger högre bland patienter som blivit förvirrade än hos motsvarande patienter som genomgått samma typ av operationer utan förvirring. Dessutom kan den kognitiva förmågan försämras under lång tid.

Att vissa patienter blir förvirra-de har länge betraktats som mer eller mindre oundvikligt, inte minst när det gäller den mest drabbade gruppen: personer över 65 år med demens. Men på thoraxintensiven vid Akademiska sjukhuset i Uppsala pågår nu försök att ändra den inställningen.

- Vi är duktiga på det somatiska inom intensivvården. Och vi är duktiga på att ta hand om anhöriga och patienter i kris. Men vi är inte lika vana att tänka i psykiatriska termer. Genom att vara uppmärksam på tidiga tecken går det att förebygga mycket av en förvirring, säger Eva J Hovstadius, studentansvarig sjuksköterska på thoraxintensiven vid Akademiska.

Tillsammans med Maria Lundblad, sjuksköterska och biträdande avdelningschef på avdelningen för psykosvård, och läkaren Ove Jonsson, medicinskt ledningsansvarig på thoraxintensiven, har hon utformat ett program som ska hjälpa personalen att upptäcka, förebygga och behandla postoperativ förvirring.

Programmet bygger på omfattande litteraturstudier och egen klinisk erfarenhet.

- Det har redan gjorts en del forskning kring postoperativ förvirring. Men en del tycker att den är svårtillgänglig. Så det vi har gjort är att utforma kliniska råd utifrån evidensbaserat material, som går att använda i det praktiska vårdarbetet, säger Maria Lundblad.

Projektet befinner sig fortfarande i ett tidigt skede och har inte utvärderats ännu. Men det har ändå hunnit väcka intresse, både i Sverige och utomlands. I höstas höll Maria Lundblad och Eva J Hovstadius föredrag i Amsterdam, Nederländerna, vid en kongress för intensivvårdssjuksköterskor och fick bra respons.

- Många var intresserade och ville veta mer, säger Maria Lundblad.

Än så länge bedrivs programmet bara på försök inom thoraxintensivens väggar på Akademiska. Men enligt Ove Jonsson finns det inga hinder för andra avdelningar att göra likadant:

- Det krävs i och för sig utbildning av personalen. Men sedan tror jag det rullar på av sig själv. Det kostar i princip inget extra. Man kan bara vinna på det här.

Programmet består av tre delar: en förebyggande, en behandlande och en uppföljande del.

Det förebyggande arbetet består till stor del av god omvårdnad, att skapa en lugn och trygg atmosfär, med en så naturlig dygnsrytm som möjligt.

- Man kan minska oro genom att finnas till hands, lyssna, samtala eller ge rogivande massage, säger Eva J Hovstadius.

Men alla fall av förvirring går inte att förebygga. Därför är det viktigt att snabbt upptäcka de patienter som drabbas. De som reagerar aggressivt och börjar slita i slangar och personal är naturligtvis lätta att hitta. Men de allra flesta, två tredjedelar, ligger i stället tysta och lugna, i likhet med mannen som såg döda kycklingar hänga vid sin säng.

- Vi är lite dåliga på att systematiskt upptäcka vilka patienter som är förvirrade. Så nu kommer vi att utarbeta en mätmetod där vi ställer vissa frågor och ber patienterna göra vissa saker, säger Maria Lundblad.

Ove Jonsson påpekar att det inte räcker med en kontroll:

- Förvirring fluktuerar under dagen. Så man måste göra en sådan undersökning flera gånger, kanske vid varje pass. Ungefär på samma sätt som man tar reda på om patienten har ont. Testet ska dessutom fungera ickeverbalt, så att intuberade patienter i respirator också kan svara.

När förvirringen är ett faktum måste patienten behandlas. En första, viktig åtgärd är att se över patientens medicinering.

- Så gott som alla mediciner vi använder inom sjukvården kan ge förvirring. Så man ska se om det går att sätta ut några mediciner. Det kan vara svårt, men man ska i alla fall ta ställning till om det går, säger Ove Jonsson.

Nästa steg är att leta efter andra bakomliggande orsaker till förvirringen. Det kan vara en infektion, förstoppning eller lågt blodtryck - som då behandlas.

- Och till slut kan det vara nödvändigt att ge mediciner som dämpar själva förvirringen, ofta någon form av neuroleptika, säger Ove Jonsson.

Vårdpersonalen kan ställas inför svåra utmaningar när patienten är som mest förvirrad och kanske hallucinerar kraftigt. Hur ska de svara på patientens förvirrade tal? Maria Lundblad förklarar att det gäller att bejaka upplevelsen, men ignorera innehållet:

- Om de till exempel säger att det kryper spindlar på väggen, så kan man säga att det måste vara väldigt jobbigt för dem att se spindlarna, men att man själv faktiskt inte ser någonting alls där.

När förvirringen lagt sig rekommenderar Maria Lundblad och Eva J Hovstadius att patienten får möjlighet att prata om sina upplevelser. De har gjort en broschyr som hjälper patienter och anhöriga att känna igen symtom på postoperativ förvirring och uppmuntrar dem att ta kontakt med sjukvården om de får problem.   - Tidigare sade man att det inte var bra att rota i det som hänt. Men nu finns det många studier som visar att patienter kan må dåligt i flera år efteråt för att de grubblar över sina tokiga upplevelser. Om man då får höra att det är helt normalt blir det mycket lättare, säger Maria Lundblad.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev